Industriarbetarnas tidning

Lättnad i Lessebo när bruket startar om

20 mars, 2013

Skrivet av

Vid lucia kom det fruktade beskedet: Konkurs. Men Lessebo bruk har rest sig ur askan förr.

När produktionschefen ringde, tackade han ja direkt.

– Sen satte jag på bastun och drack några pilsner.

Pauli Kajander, 53 år, kunde andas ut. Han var en av de utvalda. En av dem som fick jobbet tillbaka efter konkursen.

Han hade jobbet som maskinförare kvar på Lessebo bruk. En arbetsplats som varit hans sedan 1975.

– Jag trodde faktiskt att det var slutet den här gången. Sån tur kunde vi väl ändå inte ha att vi skulle klara en konkurs till?

Pauli Kajander bor i Hovmantorp dryga milen från Lessebo. På vintern tar han bilen, på sommarhalvåret cyklar han, men strax före jul gick han i ständig oro.

– Vi pratade pengar hemmavid. Hur skulle vi klara huslånen? Kunde vi använda bilen mindre?

Huset. Frugan som jobbat inom barnomsorgen, men som bränt ut sig och gått in i väggen och varit sjukskriven ett par år.

– Hur skulle vi klara oss? Hon får ut 11 000 efter skatt och jag kanske snart skulle bli arbetslös? Ungarna frågade om jag skulle börja som städare nu.

Men så vände allt. Både för bruket och de flesta av Paulis arbetskamrater. Lessebo bruk hade ytterligare en gång rest sig ur askan som fågeln Fenix.

Det lilla småländska bruket kan se tillbaka på några ovanligt turbulenta år, som började 1999 med syltfabrikören Jan Bernanders intåg i den då anrika Klippan-koncernen.

Vid hans utträde hade Mölndals bruk köpts in och lagts ner, Klippans verksamhet i skånska Klippan mer eller mindre hamnat på historiens skräphög.

Koncernen var slagen i spillror efter märkliga satsningar på engelska förlustbruk och konkursen blev ett faktum. Klippan lever i dag en tynande tillvaro som industrihotell med pytteliten produktion.

Men hjärtat Lessebo, med sitt handpappersbruk från 1693, fortsatte slå. Det räddades av den lokala skogskoncernen Vida AB och uppstod 2006 som Vida Paper Lessebo.

– De har varit en bra ägare, säger femtioårige maskinföraren Michael Johansen, som haft sin utkomst sedan 1989 på bruket.

– De har investerat väldigt mycket pengar här på de sex år de stått som ägare.

Personligen blev Michael förvånad över att Vida tvingades släppa greppet över bruket.

– Vi trodde väl alla att kineserna skulle vara bra kunder, men det verkar som om vår framtid ligger i Europa trots allt säger han.

Kineserna pressade priset på dissolvingmassan och det var en av bovarna bakom att bruket, efter ett försök till rekonstruktion, gick i konkurs den 12 december förra året.

Michael Johansen hade ett par veckor innan beställt biljetter till San Morales i Mexiko för att fira sin femtioårsdag.

Folk här på orten trodde att konkursen var spiken i kistan. Inte någon trodde på en ny köpare.

– Folk här på orten trodde att konkursen var spiken i kistan. Inte någon trodde på en ny köpare.

Runt om Lessebo föll dessutom andra industrier som käglor, delar av glasriket gick i kras. Men Michael trodde på bruket.

– Någon verksamhet skulle säkert få bli kvar.

Nu hamnade bruket i svensk-norska händer.

– Inte utan att man blev lite förvånad. Man får hoppas att det är ett par goda pojkar som tar över, säger Michael Johansen.

När Dagens Arbete besöker Lessebo är det andra dagen med nya ägare. Och dagen innan bjöds de anställda på en ny överraskning, när det visade sig att de nya ägarna var fler än man trott från början. Bruket ägs nu av tre konstellationer.

Kompanjonerna Terje Haglund och Roar Paulsrud som sedan tidigare äger Vafoss slipmassabruk och Hellefoss pappersbruk i Norge. Norska koncernen Pemco som äger sju massa- och pappersbruk. Därtill en lokal duo bestående av Lesseboföretagen Bakers och Edbergs transport.

– Edbergs transport är störst häromkring, säger Michael Johansen, som själv knäcker extra för att annat företag på orten som chaufför.

Anders Rimbro, femtiosexårig blekare i massakokeriet, säger att han fick veta på radion att bruket var räddat.

– Jag hade då gått hemma med lönegaranti i tre veckor, men alltid trott att det skulle lösa sig.

– Orolig, visst, men aldrig att det skulle ta helt slut.

Anders, som har en son som kör rullmaskin på bruket, satt hemma vid köksbordet när telefonen ringde.

– Det var produktionschefen som ringde och frågade om jag ville ha fortsatt jobb på bruket.

Vad svarade du?

– Absolut, jajamensan. Det var ett skönt besked att få. Jag visste ju att alla inte skulle få komma tillbaka. Det kändes helt underbart.

Inte minst med tanke på familjen.

Hustrun blev av med sitt jobb på ett bokbinderi efter en konkurs i somras och hankade sig nu fram på olika timanställningar hos kommunen.

– Nu är det bara att kämpa på och hoppas på det bästa.

Konkursen var ett faktum den 12 december. Men maskinerna fortsatte rulla. Den tillsatte konkursförvaltaren Bertil Stridh, ville inte släcka ner bruket innan han gjort allt för att hitta någon som ville driva bruket vidare.

Men några lussekatter till kaffet på lucia skulle det inte bli detta år. Den traditionen fanns det ingen ekonomisk täckning för längre.

Nu är dock brukets väl och ve något som angår alla på denna ort som räknar in runt 2 700 själar.

Det lokala konditoriet ”Peppes” bjöd därför alla brukets anställda på lussekatter – precis som vanligt.

– Vi älskar Peppes, säger Kristina Karlsson, 53 år, och Erika Lindqvist, 41 år med en mun om detta uttryck för bygdesolidaritet.

”Det verkar som om allt säljs ut, läggs ner och flyttas runtom. Men vi tror att att det kan bli bra med de nya ägarna”. Det säger Erika Lindqvist, 41 år, och arbetskamraten Kristina Karlsson, 53 år.

Båda från Lessebo och båda arbetskamrater i efterbearbetningen. Kristina har varit på bruket i trettiotre år. Erika sedan 1995.

De säger att de nog var beredda på att något skulle hända.

– Helt oväntat var det inte när alla industrier runt om fick problem, säger Erika.

– Och sådana här besked brukar komma till jul eller semestern, inflikar Kristina.

Nu var det banken som lade ner bruket, menar Erika.

– Klarar inte Vida av oss gör ingen det. Ungefär så tänkte jag.

Men så dök advokaten Stridh upp.

– Han utstrålade pondus och menade att det bara var skitsnack att bruket inte gick att rädda, minns Erika.

– Nu är han väl i Florida för pengarna han fick för sitt arbete här, skrattar Kristina, väl medveten om att advokaten gjort ett bra jobb.

Han bjöd på smörgåstårta och ingöt nytt hopp bland de anställda. Därom tvistar ingen.

Både Erika och Kristina har familjemedlemmar på bruket. Kristina har en make, en son och ett ex och Erikas man jobbar i sulfiten.

– Vi hade drabbats hårt om bruket lagts ner, säger de.

Båda fick jobba kvar under veckorna som letandet efter en ny köpare tog vid.

– Men tanken slog mig när jag var ute och handlade julklappar, säger Kristina. Alla var så glada och själv gick jag och tänkte: Fan snart är man arbetslös.

– Hemma började vi prata om att det var bättre om min gubbe fick vara kvar eftersom han är yngre.

Erika och Kristina skrev också in sig på arbetsförmedlingen. För de visste ju inte hur det skulle bli.

– Vi tittade lite på vad det fanns för lediga jobb inom pappersindustrin. Jag hittade ett vikariat i Grycksbo, säger Kristina. Eller om det var ett sommarjobb.

Alla undrade vad det skulle bli av Lessebo, men ingen gottade sig i det. Alla undrade om Lessebo skulle bli en spökstad.

Samtidigt var det oroligt på orten, berättar Erika.

– Alla undrade vad det skulle bli av Lessebo, men ingen gottade sig i det. Alla undrade om Lessebo skulle bli en spökstad.

Erika och Kristina fick frågan på jobbet om de ville ha fortsatt anställning hos den nya ägaren.

– Vi sade ja med en gång.

Vad kände ni då?

– Ren och skär lättnad.

De, liksom en hel bygd, andades ut.   

Du kanske också vill läsa…

När Roger blev Regina

När Roger blev Regina

I hela sitt liv har skogsarbetaren Regina Hoberg samlat mod till att berätta vem hon är.

Två månader under jord

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

I väntan på skygg gris

I väntan på skygg gris

Två fjolårsgrisar äter av bondens grödor och skyddsjägaren Rasmus Wedin höjer sin bössa. Ett skott går av.

Han var i gruvan när det rasade

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Jonny Kumpula var en av dem.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

”Kul att göra något tillsammans”

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Tryggare med jobb hos bolagen

Tryggare med jobb hos bolagen

Länge har många maskinförare varit anställda av entreprenörer som kör för skogsbolagen. Nu startar bolagen återigen egna maskinlag. 

Ångesten tog över Tommys liv

Ångesten tog över Tommys liv

Människor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

Skiftschemat delar Grycksbo

Skiftschemat delar Grycksbo

Nattarbete är tufft och tär på sömnen. Därför vill Pappers avdelning i Grycksbo dra ner på arbetstiden och ändra på skiftschemat. Men alla medlemmar tycker inte att det är en bra idé.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.