Utbrett missnöje bland Teslastrejkare – nu vill Pontus hoppa av
Strejkare känner sig svikna efter IF Metalls miss ”Blivit pannkaka av allting” Facket: ”Haft goda intentioner”
Plastleksak på allvar
Publicerad 2013-03-19, 13:45 Uppdaterad 2020-08-12, 14:58
75 år har gått sedan det allra första bordshockeyspelet byggdes, 30 år sedan sportens första Sverigemästerskap anordnades. Sågverksarbetaren Pontus Eriksson har varit med i alla, vunnit fem VM-guld och är känd som en av sportens mest taktiskt drivna spelare. Pontus Eriksson berättar om …
Profilen
- Namn: Pontus Eriksson.
- Ålder: 44 år.
- Bor: Radhus i Skinnskatteberg.
- Intressen: Spelar bordshockey på elitnivå och är en elitmotionerande cyklist. Både bordshockeyn och cyklingen innebär många och långa resor, något som också är ett intresse.
- Yrke: Arbetar på Setra Sågverk i Skinnskatteberg sedan 1986.
- Meriter: Är en av fyra personer som spelat alla 30 SM som gått i bordshockey och anses vara en av bordshockeyhistoriens mest erfarna och taktiskt drivna spelare. Med på meritlistan finns också fem VM-guld, ett EM-guld och vinster i bland annat Oslo Open, Boston Challenge och Canada Challenge.
KÄRLEKEN TILL BORDSHOCKEY
En leksak tänker väl de flesta, men när man sätter sig in i spelet är det faktiskt väldigt intressant.
När jag var liten hade i princip varenda unge ett hockeyspel. Vi spelade verkligen jämt och hade turneringar hemma hos mig. Sen dök den där annonsen upp, den i Aftonbladet om att det första Sverige-mästerskapet i bordshockey skulle hållas. Farsan tyckte inte alls att jag skulle vara med men till slut fick jag honom att skjutsa mig till Stockholm. Jag var supernervös, men det var kul, riktigt kul. Så roligt att jag sedan dess inte har missat ett enda SM. ”
ATT BEHÅLLA SITT FOKUS
Vill man nå toppen måste man utmana toppen. Det går inte att sitta i lilla Skinnsberg och bli bäst. Så fort jag kunde tog jag därför körkort och började åka runt på tävlingar i hela Sverige, men det var först när jag gjorde lumpen i Umeå som allt tog ordentlig fart och jag kunde för första gången kvala till VM. Det har tagit oändligt mycket tid att bli bra, lika mycket som vilken annan elit-idrott som helst. Jag har tränat teknik och taktik förstås men det är också en psykiskt påfrestande sport.
Om man är fullt fokuserad kan man lyckas hinna väja för de finter som motspelaren gör, och när man kommer långt i tävlingen är det helt och hållet ett psykologiskt spel.”
JOBBET PÅ SETRA SÅGVERK
Det var egentligen en slump att jag hamnade på sågverket första gången. Jag var 18 år och hade precis gått ut skolan när Arbetsförmedlingen ringde och sa att de behövde folk på sågen.
Jag hakade på och förutom ett år i lumpen har jag varit där sen dess. Allra längst tid har jag jobbat i justerverket. Mycket är annorlunda nu, men på den tiden var det ett monotont jobb och då var det självklart viktigt att ha bra jobbarkompisar. Det har jag hela tiden haft och därför trivts. Det där med karriär har aldrig varit viktigt för mig.
Jag har alltid varit så fokuserad på min fritid att jobbet blivit något jag gjort för att kunna ha råd med allt det andra.”
HOCKEYSPELSDÖDEN I SVERIGE
Östeuropa tar över bordshockeyn. Spelarna är unga och snabba och jag hänger inte med längre. Det gör inte resten av Sverige heller. Vi behöver en generationsväxling, men ärligt talat tror jag inte att den kommer.
Hockeyspelet är inte den naturliga leksaken längre och jag tror faktiskt att de riktigt unga nu för tiden är för bekväma. De vill ha direkt respons. Det får de från tv-spel, inte från bordshockey. När jag var liten var det bara envishet, tålamod och träning som gällde. Med det fick vi också fokus, koncentration och snabbhet.
Det är ju inte för intet som sporten kallas schack i 200 kilometer i timmen.”
Malin Timan
