USA:s tullar pressar Toyota – nu testas företagets 75 år gamla löfte
Storstrejken 1950 blev historiskt trauma Trump sätter företagets löfte om jobben på prov
Facket: ”Unga i Japan vill inte jobba i industrin”
Publicerad 2026-04-21, 04:00 Uppdaterad 2026-04-20, 14:55
JCM, Japans motsvarighet till IF Metall, har lyckats driva fram stora löneökningar.
Men utmaningarna är stora: låga löner, mycket övertid och ett fallande intresse bland unga att arbeta inom metallindustrin.
Långa arbetsdagar, låg lön och absolut lojalitet mot chefen. Nidbilden av den överarbetade byråkraten som går under namnet salaryman, är ständigt närvarande i den japanska kulturen, både som varnande exempel och driftkucku. Han trängs i illasittande kostym på ett anonymt kontor, tvingas supa med chefen och sover på kapselhotell efter att ha missat sista tunnelbanan hem.
Men bakom den farsartade stereotypen döljer sig en mörkare verklighet.
Ordet karoshi betyder ”död av överarbete”. Begreppet myntades i samband med det japanska ekonomiska miraklet under 1980-talet. Nästan en fjärdedel av manliga arbetare jobbade då över 60 timmar i veckan i en arbetskultur som krävde lojalitet framför allt annat. När den ekonomiska bubblan sprack på 1990-talet var festen över. Företag tvingades säga upp och samma arbetsbelastning lades på färre anställda.
Över 1 300 personer dog i Japan 2024 till följd av hälsorelaterade problem orsakade av karoshi, enligt siffror från japanska folkhälsomyndigheten. Mörkertalet tros vara stort, om man ser till hur många ansökningar om försäkringsersättningar (fyra gånger större) som skickats in av anhöriga efter ett dödsfall. De yrkeskategorier där flest ansökningar skickades in var transportarbetare och maskinoperatörer.
Kampen om arbetstiden i metallindustrin har pågått i tre decennier, säger Hideyuki Hirakawa, internationell koordinator på japanska motsvarigheten till IF Metall, JCM.
– Vi har fortfarande inte nått målet. Vi vill att metallarbetare ska jobba max 37,5 timmar i veckan. I nuläget arbetar en metallarbetare 14 timmar övertid per månad i genomsnitt, och det måste vi få ner.
Efter övertid är låga löner i industrin JCM:s största problem. Fackförbundet är en drivande aktör i shuntō (ungefär ”våroffensiven”), Japans årliga löneförhandlingar. JCM:s lönemärke är bindande för resten av industrin.
I fjolårets shuntō höjde Japans största fackliga organisation Rengo, där JCM:s fackföreningar ingår, lönenivån med över 5 procent – löneökningen som förhandlats fram de senaste två åren utgör den största sedan 1991. Anledningen är den höga inflationen.
– Japanska löner är låga jämfört med internationell lönesättning, så vi försöker höja lönerna varje år, säger Hideyuki Hirakawa.
två miljoner medlemmar
JCM är en paraplyorganisation bestående av fem fackförbund med cirka två miljoner medlemmar över hela Japan. De jobbar på företag som Panasonic, Toyota och Casio.
16 procent av arbetskraften i Japan är fackligt ansluten. 1949, när det var som högst, var mer än varannan anställd med i ett fackförbund.
Målet för JCM var förra året att höja lönegolvet för sina medlemmar till 243 000 yen per månad, cirka 14 500 kronor. Att höja lönerna är en av JCM:s viktigaste strategier för att göra metallindustrin attraktiv, konkurrenskraftig och stabil i en tid då allt fler unga vill jobba hemifrån.
– Vår största utmaning är det sjunkande medlemsantalet. Dels har det att göra med att unga människor i dag inte vill arbeta inom industrin, dels med att allt fler av fabrikerna finns utomlands, säger han.
En stor skillnad mellan Sverige och Japan, berättar Hideyuki Hirakawa, är att arbetare inte har friheten att stå utanför facket på ett större företag som har avtal. De omfattas av en så kallad organisationsklausul, något som var vanligare i Sverige förut, men som i dag strider mot föreningsfriheten i svensk grundlag.
