Japanska metallfacket höjer lönerna – men unga nobbar industrin
Japans motsvarighet till IF Metall vinner lönekamp Pressas samtidigt av medlemsflykt ”Inte nått målet”
Publicerad 2026-04-21, 04:00 Uppdaterad 2026-04-20, 17:05
Efter en strejk för 75 år sedan lovade både fack och arbetsgivare att det inte ska bli fler uppsägningar på Toyotas bilfabriker. Men USA:s tullar slår hårt mot företaget och frågan är om löftet kan hållas.
DA:s reporter har besökt staden Toyota.
Det är inte svårt att gissa sig till vad som pågår i den något sömniga staden Toyota på den japanska landsbygden. Staden hette tidigare Koromo, men döptes om efter bilmärket som tillverkas här.
Här finns också högkvarteret för Toyota Motor Corporations fackliga organisation. I byggnaden finns gym, restauranger och en stor aula där facket anordnar aktiviteter för arbetarna på helgerna. Huset heter Kaba house, japanska för flodhästhuset. Varför ska vi återkomma till.

Vi är här under turbulenta tider för Toyota. Mörka moln har tornat upp sig för världens största biltillverkare efter att Donald Trump kommit till makten. Företaget går igenom en lönsamhetskris till följd av USA:s tullavgifter på japanska importvaror.
I april 2025 införde USA en tullavgift på 10 procent, som i september ökade till 15 procent. Med tullen har det blivit dyrare för Japan att exportera varor till USA, som är en av landets största handelspartner.
Och konsekvenserna för den japanska ekonomin har varit stora. I juli föll landets totala export till USA med över 10 procent jämfört med samma månad föregående år. Det största fallet på flera år.
Toyotas vinst gick ned med 7 procent mellan april och september 2025 jämfört med året innan. Men det är fortfarande svårt att veta hur illa tullarna varit.
– Oavsett hur allvarlig situationen är så kommer vi att försvara jobben, säger Keisuke Eshita, generalsekreterare på Toyotas fackförbund.

Relationen mellan Toyotas chefer och arbetare står på två pelare, förklarar han. För det första respekterar man varandra. För det andra har man inte konflikter.
Om inga konflikter finns, vad är då poängen med ett fack?
– Total tillit råder mellan fack och ledning här. Det är huvudsyftet med vår verksamhet. Vi vill ha en win-win-relation med arbetsgivaren. Men det är klart att perspektivet mellan anställda och ledning är annorlunda. Det är därför vi finns, säger Keisuke Eshita.
Med konflikter menar han stridsåtgärder. Hetlevrade diskussioner uppstår mellan fack och ledning om arbetsförhållanden, men målet för båda parter är att lösa förhandlingar utan strejk. Och det är inget som är unikt för Toyota. 2024 inträffade 278 dispyter på arbetsplatser i hela Japan, enligt siffror från Japans utbildnings- och arbetsmarknadsinstitut, och 76 av dem ledde till strejker. Ett lågt tal för ett land med nästan 124 miljoner invånare, även om Sverige ligger ännu lägre.

Keisuke Eshita leder oss ut från mötesrummet för att närmare förklara vad han menar. Han tar oss till en lång rad av museiskyltar som beskriver Toyotafackets historia från det första avtalet 1946 fram till i dag. Toyota har ett historiskt trauma som bottnar i en strejk 1950.
– Här är historien som inte får glömmas.
Japans våldsamma förlust i andra världskriget hade jämnat landets ekonomi med marken. Toyota befann sig 1950 vid ruinens brant. Företaget föreslog en uppsägning av 1 600 anställda och lönesänkning på 10 procent.

Förslaget gick emot det avtal om inga uppsägningar som parterna hade skrivit under bara ett par år tidigare. Facket svarade med en två månader lång strejk som nästan utplånade företaget. Men motståndet misslyckades. I juni gick arbetarna till slut med på uppsägningar av 1 500 arbetare, och 10 procents lägre lön. Både Toyotas vd och fackets högst uppsatta avgick i skam.
– Tolv år efter strejken skrevs en deklaration mellan parterna om att något liknande aldrig får ske igen, säger Eshita.
Ett kvarts sekel efter strejken sade strejkkommitténs ordförande Zenzaburo Suzuki att ”kalla kårar fortfarande går genom min kropp när jag tänker på den rädsla som delades av alla fackmedlemmar när vi behövde välja mellan företagets överlevnad och motståndet mot uppsägningar”.

Trots det rejäla lönsamhetstappet har Toyota än i dag undvikit uppsägningar.
I december lämnade Toyota Tsusho, koncernens handelsföretag, tillsammans med flera andra japanska företag in en stämningsansökan mot amerikanska regeringen. De utmanar nu ifall tullarna är lagliga.
Men en fråga hänger i luften: Kan företagets förluster bli så allvarliga att det över sex decennier gamla löftet bryts?
Förbereder ni er för uppsägningar?
– Företagsledningen har signalerat att det är ett väldigt allvarligt läge. Men det har inte förts några diskussioner om uppsägningar. Om företaget varslar om uppsägning är vi i facket beredda att riskera våra egna jobb för att försäkra att arbetarna kan stanna.
Och flodhästen – varför fick då Toyotafackets huvudkontor ett så konstigt namn?
– Vi fick 1 500 förslag på namn som skulle representera vår byggnad. Valet landade till slut på flodhästen. Ett djur som vanligtvis är lugnt, men som inte drar sig för att attackera när det gäller, säger Keisuke Eshita.
Toyota Motor Workers Union grundades 1946 och organiserar runt 70 000 japanska arbetare. Nästan alla som jobbar inom Toyota Motor Corporation i Japan är medlemmar i facket. 30 000 av de anställda jobbar produktionsnära på landets elva bilfabriker.
Drygt 60 personer jobbar i fackets verkställande kommitté på Kaba house i Toyota. Den fackliga organisationen är uppdelad i fem avdelningar, och är ansvarig för arbetsmiljön på Toyotas fabriker.
Toyotas fack ingår i den större organisationen för arbetare inom bilindustrin Japanese Automotive Workers, JAW, som representerar arbetare på till exempel Mitsubishi, Nissan och Honda. JAW ingår i sin tur i japanska motsvarigheten till IF Metall, JCM.