Brottsplats: Pauliström

ReportageOrdföranden slängde fram kontoutdragen på bordet. – Var har du fått tag på dem? frågade kassören överraskad. – Jag kommer direkt från banken! Var har du gjort av pengarna? – Ska vi gå ut och röka, sade kassören och reste sig.

Blötsnön faller över ett grådisigt Pauliström. I huset på kullen ovan bruket, som bär skylten ”Pauliströms Service och Café”, har facket sina lokaler.

Från sitt arbetsrum kan Tor-Olof Blomqvist se sina arbetskamrater passera in och ut genom grindarna.

Följa den strida strömmen av lastbilar fyllda med toa- och hushållspapper. I sjutton år har han delat ordförandeskapet med jobb i produktionen. Men nu har medlemmarnas förtroende börjat svikta.

Chanserna till omval har krympt ihop i takt med svinnet på kontona på banken i Vetlanda. Ordföranden bär trots allt det yttersta ansvaret.

Och kassören? Han går hemma i väntan på åtal.

Tor-Olof suckar tungt och vänder blickarna mot fabriken. Det var inte så här han hade tänkt sig sin sorti, två år före pensioneringen.

Varningssignaler hade funnits. Tor-Olof berättar att han och viceordföranden Michael Engborg, en gång fått ögon på ett kontoutdrag som var nollat.

– Vi gick på kassören och frågade vad det betydde.

– Det var fel, sade han.

– Vid nästa styrelsemöte stämde den ekonomiska redovisningen som vanligt.

Men så kom branden i juni 2010. Fackets lokaler brann. Bland det som gick upp i rök var diverse protokoll och räkenskaper.

Någon dag senare fick företaget och facket var sitt likalydande brev där någon beklagade att en fest spårat ur och det börjat brinna …

Branden polisanmäldes, utreddes och ärendet lades ner. Polisen drog slutsatsen att det var några ungdomar som varit framme.

– Det var bara vår expedition som brann, konstaterar Tor-Olof.

I branden försvann delar av tidigare års bokföring. Men kassören hade väl kvar räkenskaperna på sin dator?

– Det som var bokfört, ja.

Det sotiga kassaskåpet blev stående. Långt senare erbjöd sig en lokal firma att renovera skåpet.

Fakturan till avdelningen förblev dock obetald. En anställd på bruket fick frågan från en på firman om facket hade dåligt med pengar.

Han berättade detta för en frågande Tor-Olof, och gick sedan till kassören.

– Kassören hade bara sagt att det där fixar jag, säger Tor-Olof.

Via samme anställde fick Tor-Olof sedan reda på att firman fått sina pengar, men att de betalats in från ett privat konto.

Det var då han anade att någonting inte stod rätt till. Detta var i juni förra året.

Tor-Olof åkte in till banken i Vetlanda och bad att få se utdragen på avdelningens konton.

Han trodde inte sina ögon.

– Det här kan inte stämma.

– Jodå, det stämmer allt, sade bankkassörskan.

Tor-Olof stoppade utdragen i bakfickan och åkte raka vägen hem till expeditionen. Dörren stod öppen och där satt kassören och skrev protokoll.

– Jag frågade hur mycket vi hade på vårt stora konto.

– Det är väl ungefär 300 000 kronor, sade han.

– Och det lilla?

– Ungefär 20 000.

– Då slängde jag fram kontobeskeden …

Enligt ordförande Blomqvist erbjöd sig kassören att göra upp en avbetalningsplan. Men Tor-Olof avkrävde kassören en skriftlig uppsägning från sina uppdrag.

Det fick han också inför det kommande styrelsemötet en vecka senare. I ett mejl ber kassören alla i styrelsen om ursäkt för det som hänt.

”Jag vet att jag gjort många människor besvikna, inte bara er utan min familj och mina vänner, för det blir svårt för dem alla att förstå att jag har gjort det här. Jag är ingen tjuv, ingen dålig människa heller, men … när man väl hamnat i spelandet … då var det svårt att komma därifrån. Det är inte bara avdelningens pengar jag spelat bort, jag har också lånat så mycket det gick, och allt detta är borta, för att inte prata om flera år av mitt liv …”

Kassören skriver i brevet att han ser två lösningar på det uppkomna läget.

Antingen anmäler facket honom ”och då åker jag troligtvis in”. Med kronofogdens inblandning skulle det inte bli många kronor över till avdelningen, menade han.

”Det andra alternativet är att vi skriver ett kontrakt, som vi lämnar till löneavdelningen och att de drar pengar från min lön, 2 000- 3 000 kronor varje månad (det skulle jag kunna klara av), och på så sätt kommer avdelningen att få tillbaka pengarna. Visst kommer det att ta lång tid, men då får avdelningen pengarna i alla fall, 10 år går fort …”

”När det gäller skatter och sådant … där har jag alltid lämnat in de rätta uppgifterna.”

”… som sagt, tänk på det här, och jag hoppas att ni fattar ett beslut som bara gynnar avdelningen, det är vad jag önskar, och oavsett vad som händer, så är det inte ni som gjort någonting fel, det är bara jag och det är bara jag som kommer ha ett helvete i många år framöver …”

Styrelsemötet utmynnade i en polisanmälan inlämnad klockan 14.39 den 19 juni 2012.

Samma dag ringer telefonen hos Henry Heiniö, förbundskassör på Pappers i Stockholm.

Han får då veta vad som hänt i Pauliström.

Efter midsommarhelgen hålls ett extra möte i Pappers ledning och ombudsmannen Anna Jonazon får uppdraget att bringa ordning i oredan.

– Allt kändes väldigt sorgligt, säger hon.

– En kassör som fått ett betalt uppdrag i förtroende av sina arbetskamrater, som han sedan missköter.

Anna tog sig till Pauliström, träffade kassör och ordförande och for sedan därifrån med runt trettio kassar handlingar och pärmar.

– Jag fyllde hela bilen.

Vid mötet med Anna erkände kassören förskingringen, att han börjat tulla på pengarna ett par år tidigare och att det började med ett refillkort till mobilen.

– Han sade att ingen annan i styrelsen känt till vad han hållit på med. Han bedyrade också att skatter och försäkringar var inbetalda.

Anna Jonazon återvände till Stockholm.

Kassören gick till jobbet som om ingenting hade hänt.

På förbundskontoret började Anna Jonazon och sekreteraren Birgitta Friberg gå igenom kassarna. Somliga luktade ännu brandrök.

I kassarna fanns även oöppnad post till expeditionen.

Någon gång under 2011 hade kassören slutat att öppna posten. Det enda han sprättat var fakturor och brev från skattemyndigheterna.

Anna och Birgitta upptäckte ganska snart att handlingarna de fem senaste åren fanns bevarade.

Liksom halva 2007 och hela 2006.

Materialet från 2005 hade brunnit upp och från 2004 fanns bara en ynka plastmapp kvar.

Kassören hade tillträtt våren 2003.

– Vi hittade minst hundra överföringar från avdelningens konton till kassörens eget, säger Anna Jonazon.

Hur mycket pengar det handlar om varken kan eller vill hon berätta.

Förbundets kassör, Henry Heiniö, gjorde i en intervju med Dagens Arbete i augusti 2012 bedömningen att det handlade om försvunna pengar i miljonklassen.

– Men innan vi vet exakt måste alla papper upp på bordet, sade han då.

Nu när papperen är genomgångna tiger alla inblandade som muren. Ingen vill föregå den kommande rättegången och nämna några summor.

– Vi vet inte vilket belopp eller vilka årtal kassören kommer att åtalas för, säger Anna Jonazon.

Vad skulle det funnits på avdelningens konton? Tor-Olof Blomqvist funderar under tystnad.

– Jag vill heller inte spekulera. Jag vet hur mycket medlemmarna betalat in … cirka 20 000 kronor i månaden.

Pengar avsedda att finansiera den fackliga verksamheten i stort.

Runt 240 000 kronor in på kontot varje år alltså.

Till det kommer närmare 300 000 kronor som förbundet satte in när Pauliström fick ta över administrationen av de arbetslösa medlemmarna i Silverdalen som lagts ner.

– Vi har haft utgifter också, säger Tor-Olof, men inte så himla mycket

Han berättar om medlemsresor till Tyskland, Danmark och Kolmården. Om inköpta vinterjackor, träningsoveraller och kepsar. Kaffebröd och frimärken.

Före jul fick alla medlemmar ett presentkort på 400 kronor.

Det uppskattades av de flesta utom en medlem som i stället ”ville ha en middag för 1,5 miljoner kronor”.

– Varifrån hon fått den siffran vet jag inte.

Tor-Olof rätar upp sig i stolen.

– Jag tror att det här pågått länge. Varför skulle han börjat just 2008?

Jag blev vansinnig.
Och besviken. Jag hade litat på att han skött allt och vi har varit bra kompisar … och så går han och snor både medlemmarnas pengar och deras förtroende.

Hur reagerade han den dagen då kassören avslöjades som fifflare?

– Jag blev vansinnig. Och besviken. Jag hade litat på att han skött allt och vi har varit bra kompisar … och så går han och snor både medlemmarnas pengar och deras förtroende.

– Det var jävligt simpelt gjort, säger Tor-Olof.

Tor-Olof Blomqvist lever både bildligt och bokstavligt i förskingringen.

Han kom från finska Borgå tillsammans med sin dåvarande fru för att söka lyckan i Sverige. Han hamnade på bruket i Pauliström och året var 1976. Ordförande blev han tjugo år senare.

Vad är bra med Pauliström? Tor-Olof suger på frågan och kliar sig på skulten.

Naturen, trädgården … plocka svamp, kommer det sedan.

Mer än så är det inte. Pauliström ligger lite vid vägs ände.

Posten kommer med lantbrevbärare, handlar gör man i Kvillsfors, tankar i Järnforsen. Grovsoporna lämnas i Kvillsfors, där också daghem finns.

Högstadiet ligger i Vetlanda och närmaste matställe är den egna kylen. Finland och Borgå är fortfarande där han mest känner sig som ”hemma”.

Särskilt nu när avdelningens ekonomiska trassel kastar en lång skugga över honom.

– Ingen medlem säger direkt att det är mitt fel, men det pratas ju. Även vi i styrelsen har bytt bilar och åkt på semester.

– Ibland kan det låta som om det är för fackets pengar …

Var det en obetald faktura eller påtryckningar från storstan som gjorde att fifflet avslöjades?

Bådadera?

Tor-Olof hävdar bestämt att det var den obetalda fakturan för renoveringen av kassaskåpet som satte honom på spåret.

Anna Jonazon är lika bestämd i sin uppfattning.

– Jag hade legat på under lång tid och ville att avdelningen skulle in i vårt centrala redovisningssystem.

– Jag ifrågasatte varför de inte hade gått med och när jag skulle ner till grannbruket Nyboholm, gjorde jag klart att jag även skulle komma förbi Pauliström och se till att de kom med.

Men innan dess uppdagades hela affären. Kanske hade förbundet sina aningar. Våren 2009 gjorde en förbundsrevisor och en utomstående revisor ett besök på bruket.

Resultatet blev magert.

”Då inga verifikationer finns tillgängliga, har resultaträkningar analyserats analytiskt. Inga konstigheter har noterats.”

Medlemmarna i Pauliström fick information om förskingringen i mitten av juli i fjol.

I slutet av september åkte Pappers förbundskassör, Anna Jonazon och Birgitta Friberg ner till Pauliström för att närvara på ett medlemsmöte.

Då hade Pappers förbundsstyrelse fattat beslutet att utesluta kassören av ”disciplinära skäl”.

Mötet var välbesökt och folk förbannade. Ryktena gick och en ”trixx-lott” cirkulerade.

”Bli medlem i styrelsen Pauliström avd 39, skrapa fram 19 000 i månaden, kanske mer, i åtta år.”

– Hur har kassören fått sitta så länge, undrade någon.

Anna Jonazon vände på frågan.

– Hur har ni kunnat välja honom till kassör år efter år?

Förbundet tog nog sitt ansvar men brukets anställda fick veta att avdelningen faktiskt bestod av dem själva.

De valde ordförande, kassör och revisorer. Ingen annan.

– Samtidigt förstår jag om de var skitförbannade, säger Anna Jonazon.

Hur har kassören fått sitt­a så länge, undrade någon. Anna Jonazon vände på frågan: ’Hur har ni kunnat välja honom till kassör år efter år?’

Varför har ingen sett eller gjort något, ville folk veta. Men det är väl som Birgitta Friberg säger;

– Förskingrare är duktiga på att dölja vad de håller på med.

– Ta kvinnan i Gävle som försnillade 16 miljoner från kommunen. Tänk vilka kontrollfunktioner de hade jämfört med avdelningen i Pauliström. I Gävle hade det pågått i åtta år.

Kassören svarar avväpnande vänligt i telefonen. Han vill gärna berätta sin version av vad som hänt. Inga problem.

En vecka senare har han ändrat sig. Inte nu, men efter rättegången. Med hänsyn till fru och barn. Han bor ju på en liten ort …

Kassören har genom åren betraktats som duktig i matte och snabb å huvudets vägnar.

– Han kan bolla med siffrorna, bekräftar Tor-Olof Blomqvist.

Jätteduktig och jättesmart. Trevlig och rolig, är vanliga omdömen. Men även de som ser hans goda sidor är förbannade. Kassören har gått sjukskriven sedan september förra året.

”Vi hörde att han skulle tillbaka till jobbet igen, men vi vill inte ha honom tillbaka.”

”Han har svikit oss så in i helvete!”

”Arbetsledningen säger att han inte gjort något mot företaget – men vi anställda är väl också en del av företaget?”

Skiftbytet har varit, kaffet kallnat och Tor-Olof Blomqvist trevar efter sina Winston-cigaretter.

Det börjar bli dags för en rök och hemgång.

– En sista fråga, säger jag. Har det hänt något liknande här förr?

– Jo, svarar Tor-Olof. Jag tror det var under mitt första år som ordförande. Då hade vi ett svinn i kassan på 12 000 kronor.

– Vad hände?

– Pengarna försvann i anslutning till semestern.

– Jag och den dåvarande kassören beslöt att parta på beloppet. Jag betalade in min del, men kassörens pengar såg vi inte röken av.

– Inte ens med kronofogdens hjälp.

– Ni verkar haft otur med kassörerna?

Tor-Olof Blomqvist nickar jakande med en tung suck.

– Nog har vi det.

Epilog: När detta skrivs är polisutredningen klar, men åklagaren har ännu inte väckt åtal mot kassören.

Kassören har överklagat sin uteslutning från Pappers med motiveringen att alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats.

Kassören drar också tillbaka sitt tidigare erkännande, eftersom han enligt egen utsago ”blivit övertalad till att skriva det”.

Pappers kommer att behandla uteslutningen på sitt förbundsmöte i maj.

Vid årsmötet i Pauliström valdes en ny ordförande.