Industriarbetarnas tidning

Sticka för fred

3 maj, 2013

Skrivet av Malin Timan

Kroppsstickare Hemma i Finland kom Aino Ihanainen en dag på att hon kunde blanda sina båda intressen cirkus och stickning. Hennes scenstickande, med kroppen som verktyg gjorde succé. När Tilde Björfors för första gången såg hennes show föll alla bita-r på plats. Grunden till Knitting Peace var lagd.

Cirkusdirektören och konstformen har blivit medelålders. Flygande människor och brinnande bilar har bytts ut mot lugna stickningar. Men ny-cirkusens jakt på risker och frihet är precis som den alltid har varit.

Fakta: Direktören från Lund

  • Namn: Tilde Björfors.
  • Föddes: 1971 i Lund.
  • Yrke:Regisör och cirkusdirektör.

Vägen fram till Cirkör

  • Tilde Björfors har alltid haft med sig ett politiskt engagemang och känslan av att allt går att genomföra.
  • När det var dags att välja gymnasieprogram tog hon med sig sin favoritlärare från grundskoletiden i Waldorf och startade en egen friskola i Järna.
  • När hon var 24 år hade hon redan dragit i gång det som blev början på Cirkus Cirkör. Gruppen bestod då av ett fåtal personer som använde Tildes kök som kontor och repade på fritidsgårdar runt Stockholmsområdet.
  • I dag har Cirkör sin hemarena på Subtobia i Alby utanför Stockholm. År 2012 var det 225 anställda med en omsättning på drygt 37 miljoner kronor.
  • Cirkus Cirkör driver också gymnasieutbildningar, kurser för barn och unga och står bakom cirkuslinjen på Dans- och cirkushögskolan.
  • Under åren som gått har hon tagit emot ett trettiotal pris för sitt arbete.

En rytmisk melodi i moll fyller den gamla teaterlokalen. Loopade stråktoner från en vitmålad elektrisk fiol. Genom nät av garn skymtar Ilona Jäntti. Ljuset träffar henne där hon sitter i ringen flera meter upp i luften, släpper taget, drar sig upp igen och graciöst glider till andra sidan. Jens Engman för undan nätet i takt med stråkens drag och hinner precis försvinna ut från scenen när cirkus-direktören Tilde Björfors bryter. Sekunden senare är ljuset tänt och allt åter stilla.

Tilde vill ändra detaljer. Vill att musikern ska synas bättre, att ringen ska komma fram snabbare och att Jens Engmans kamp med nätet blir mer tydlig. Nytt test och allt sitter, precis som hon sagt. Tilde slår armarna i kors och ler nöjt. Det har gått en månad sedan magen vände sig i magisk förundran när hennes åttonde föreställning fick stående ovationer vid premiären i Marcei. Frankrike, cirkusens mecka, där hela historien startade.

Frankrike är landet där hon för arton år sedan upptäckte att den konstform som fortfarande inte existerade i Sverige, där redan fått artister att organisera sig i fackförbund. Landet där hon träffade vänner som förstod hur de skulle använda kroppen som medel för att uttrycka sig. Landet där hon efter att i ett helt liv ha vandrat mellan politik, teater och dans äntligen hittade hem.

En gång tidigare hade hon sett människor uttrycka sig på det där viset. Sommaren 1991. Det var vattenfestival i Stockholm och nycirkusensemblen Archaos tog över en 60 meter hangar uppställd på Liljeholmen. Tre tusen människor vallfärdade till hangaren för att se när bilar brann och voltade över varandra. Människor klättrade på väggarna samtidigt som hundratals andra fyllde den väldiga scenen. Tilde Björfors hittade hem där inne i mörkret. För henne fanns lugnet i det storslagna och det som förut varit spretigt kändes nu glasklart. Fyra år senare packade hon väskan och åkte till Frankrike. Det hon då trodde skulle bli en teaterresa blev i stället starten på resten av hennes liv.

I dag lutar sig Tilde Björfors tillbaka, slänger slappt upp benen på Stora teaterns scen i Göteborg och ser på när artisterna i hennes  trettioandra föreställning finslipar detaljer.

– Jag vill att alla går härifrån och känner att de också vill spränga en gräns, på samma sätt som jag kände när jag hade sett den där första föreställningen.

Stora drömmar som blir små liv är något som Tilde aldrig klarat av att acceptera. Det var därför aldrig tal om att låta drömmen om att ta nycirkusen till Sverige stanna vid just en dröm. Istället satsade hon och beslutade att alla människor skulle få vara med om det hon just upptäckt. Möjligheter föds ur risker. Det är Tilde övertygad om. För cirkus har det alltid varit en självklarhet, lika mycket nu som i antikens Grekland när hästar, jonglörer och akrobater visades upp. Längtan efter möjligheter fanns också med under 1700-talet när engelsmannen Philip Astley kom på att allt skulle bli lättare om scenen var rund och att människor inte skulle tröttna lika lätt om lindansare, clowner och tricksande hundar togs med i showen. Och under 1800-talet när cirkusen började röra på sig och jaga friheten.

Cirkusscenerna var dåtidens Youtube, en plats där man kunde se dårskaper och tjäna pengar på andra människors bekostnad. Showerna fick skarp kritik och som en protest mot plågande av djur började människor själva klä ut sig, hoppa genom ringar och svinga sig i lianer. Nycirkusen växte fram på gator och torg till en egen konstform. Men trots att deltagarna kritiserat den traditionella cirkusen så hårt går det inte komma från att det är därifrån historien härstammar.

– Vi är cirkusartister, precis som dem. Vi vill alla vidare, vi letar efter en frihet, vi vill flyga.

Alexander Wiebel placerar en tjock matta på scenen, spänner upp nylontygstycken över rummet, griper tag i ett av snörena och vänder sig försiktigt med benen sträckta mot luften. Stickade bollar, dockor och stegar väntar på att bli använda och tiotals meter stickade halsdukar är redo att viras ut till kvällens publik.

För cirkusartister är det där naturligt. Det finns ingenting som triggar i gång så mycket som något som sägs vara omöjligt.

Föreställningen som de valt att kalla Knitting Peace, Sticka fred, kom till efter Tilde Björfors eget forskningsprojekt. I sju år sökte hon efter meningen med livet. 100 intervjuer senare hade hon ett svar. Strävan. Strävan efter- att göra något mer, något nytt.

– För cirkusartister är det där naturligt. Det finns ingenting som triggar i gång så mycket som något som sägs vara omöjligt.

Nycirkus är inte vad den en gång var. Precis som artisterna och Tilde måste också cirkusen som konstform gå vidare. Den behöver inte längre hävda sig, har inte längre något behov av att vinna uppmärksamhet på något storslaget. Den behöver inte heller ta hjälp av andra konstformer för att göra sig hörd. Ur nycirkusen bryter sig nu i stället nya konstformer ut. Uppsättningar med bara lindansare är inte längre något ovanligt och att göra en så tillbakadragen och vacker föreställning som Knitting Peace, är inte längre spektakulärt.

Föreställningen är lugn, lugnare än allt annat de tidigare gjort. Den är utan flygande ballonger eller clownliknande personligheter.  Artisterna passade inte till det. Inte Tilde heller.

– Det är kanske självklart egentligen, det är ingen som vill se en fyrtioåring köra rock’n’roll-föreställningar och dundra fram. Det är något annat i det här. Det är skörare. Mer introvert på något sätt.

Det är viktigt, anser Tilde, att cirkusen inte stannar upp i något som verkar bekvämt. Satsningen som de nu gjort var en ren chansning. Nervöst på många sätt, men nödvändig. Hon slår ut med handen över scenen fylld av trådar, trassel och garn av restprodukter från en finsk trikåfabrik.

– Herregud, jag är ju inte knäpp. Klart jag förstår att det inte går att sticka fred. Och det sa jag också i ett radioprogram en gång.

Gaturörelse Stickrörelserna tar över världen. Miljontals grafittistickare pyntar gator och sprider bilder till varandra över internet. Cirkus Cirkör bidrar på sitt sätt. Mängder av trikårester har transporterats från en tygfabrik i Finland och dekorerar nu alla scener de besöker.Kommentaren utlöste stor upprördhet. Klart det går, menade de som ringde, mejlade och drev debatten. De som stickar utanför EU-parlamentet, stickar på gator och stickar för att visa sitt engagemang. Över internet samlas graffitistickare världen över med miljontals engagerade medlemmar. Du kanske har sett spåren efter dem, små stickningar lindade runt träd, på parkbänkar och längs stuprännor.

Det var när Tilde Björfors såg Aino Ihanainen uppträda som alla bitar till föreställningen föll på plats. För Aino har stickningen varit en betydande del av hennes konstnärsskap i flera år. Allt började med ett ordentligt uppförstorat mönster och specialbeställda trikåtyger. Tygerna blev trådar och armarna stickor och från kroppen började stora vävar byggas. Aino visar lugnt med händerna hur det går till. Höger hand in genom en maska över vänsterarmen, ut igen på andra sidan och om igen.

– Det är inte konstigt alls egentligen. Alla som kan sticka kan också sticka med kroppen, säger hon.

Stickningarna växte fram ur henne på scener hemma i Finland. Hon stickade också i flera timmar på museer och blev en levande installation och uppträdde för barn som haft det svårt. Den nyfunna konstformen fick människor att stanna upp och barnen att tystna.

– Det finns ett lugn över stickningen. Vi ska stressa så mycket och tjäna så mycket pengar men med det här kan man stanna till och bara skapa.

Aino plockar stillsamt i sin rödlätta fiskbensfläta och drar en lila sjal omkring sig. Hemma har hon alltid vanliga stickningar i gång. Just nu ligger där tre sjalar, sockor och en bikini. Men hon skulle aldrig sälja något. Charmen skulle gå förlorad. Det fina skulle gå över till att bli ett jobb.

– Jag tror att man kan göra skillnad med stickning. Man kan göra någon glad eller visa engagemang, och de här grupperna över Internet är så många att de bara därför blir starka tillsammans.

Vi är tillbaka på scenen. Aino balanserar på en av de vitklädda bollarna med ett stickat släp efter sig. Tilde skrattar till, minns när Aino kom tillbaka från lunchen och sa att hon hade stickat sina scenkläder och när hon visat på hur de stickade dockorna kan vändas ut och in. Det där är det viktigaste som cirkusen har att ge, menar Tilde. Att hela tiden skapa. Och på samma sätt som en cirkusartist inte nöjer sig med att se ett bord som bara just ett bord kan vem som helst öppna upp sitt tankesätt. Problemet tror hon ligger i att allt för många är rädda. Rädda för att göra fel och våga-r inte falla.

Om den rädslan hade stoppat Tilde Björfors den där gången i Paris hade Cirkör aldrig funnits i dag. Kanske hade aldrig cirkushögskolan funnits, kanske hade inte något av alla de andra hundratals kompanier som kommit efter vågat ta plats, kanske hade ingen pratat om Sverige som ett av världens största länder för nycirkus.

Första förställningen valde de att kalla Ur kaos föds allt. Tilde suckar när hon tänker tillbaka på tiden, hur föreställningar gjort att de varit nära konkurs, hur de kämpat för att få synas, hur hon trodde att det skulle gå smärtfritt att skaffa barn och tre veckor senare kunna jobba vidare som vanligt igen och hur hon var nära en kollaps när en av artisterna under premiären till föreställningen Inside out föll handlöst i marken. Många gånger har även hon varit på väg att ge upp. Skaffa ett vanligt jobb. Släppa cirkusen till någon annan. Men det har aldrig tagit lång tid innan tankarna försvunnit.

– Det är klart att det gör ont att misslyckas. Det gör ont att gå i konkurrs eller när något blir fel. Men jag tror ändå, eller nej jag vet, att det är ur det som allt nytt föds.

Du kanske också vill läsa…

Tälj din egen kaffeskopa

Tälj din egen kaffeskopa

Skopa upp morgonkaffet med något du tillverkat själv. Virkesmätaren Ulf Palo visar hur.

Högt över jobbet

Högt över jobbet

När processteknikerna Patrik
Carlsson och Erdin Caliskan får flyga tänker de inte på någonting annat. Kanske allra minst på tvätt- och blekeriavdelningen på Värö, där de annars arbetar.

De gamla och havet

De gamla och havet

Fotografen Kicki Lundgren intresserar sig för hur det är att bli äldre och hur kroppen – och vår syn på den – förändras. Se hennes bilder ur projektet Los Viejos.

Tips för en fin hemester

Tips för en fin hemester

Nej, sommaren 2020 lär inte bli de spännande resornas sommar. Det går att göra nåt bra av den ändå. Här är DA-redaktionens bästa tips för dig som semestrar hemma.

Nya vinklar på Palme och Sträng

Nya vinklar på Palme och Sträng

När Olof Palme uppmärksammas gäller det nästan alltid mordet. Men Palme, tillsammans med Gunnar Sträng, var med och skapade välfärdslandet Sverige. Journalisten Lennart Lund tipsar om böcker som ger nya perspektiv på dem båda.

Från debutbok till stor­satsning i amerikansk streamingtjänst

Från debutbok till stor­satsning i amerikansk streamingtjänst

DA träffade Simon Stålenhag hösten 2015, när han nått framgångar med boken Ur varselklotet. Nu har tv-serien som baseras på hans böcker premiär på Amazon Prime.

Litterär pandemi för karantänsoffan

Litterär pandemi för karantänsoffan

I tusentals år har pandemierna och farsoterna dragit genom litteraturen och lämnat lidande och död i sina spår – men även en stor portion kärlek och framtidstro. Dagens Arbete ger dig tipsen till karantänsoffan.

”Kul att göra något tillsammans”

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Det nya ljudet från Bakersfield

Det nya ljudet från Bakersfield

Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

”Se på mattorna, det är jag”

”Se på mattorna, det är jag”

Märta Måås-Fjetterström anade inte att hon skulle bli en av landets främsta textil­konstnärer. Hon visste bara att hon var tvungen att gå över gränsen

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.