”Utlys extraval och låt det hållas i samband med EU-valet till våren””I stället för att pröva omöjliga statsministerkandidater borde talmannen låta väljarna ta ansvar”, skriver Helle Klein.

”Är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”Krönika, Daniel Mathisen.

Två år har gått sedan olyckan när Andreas Larsson brännskadade huden svårt. Foto: MARIA HANSSON

”Tanken på att få komma hem till familjen höll mig uppe”

Het vattenånga och svåra brännskador över hela kroppen, blodförgiftning och en trasig axel. Att Andreas Larsson skulle komma tillbaka efter olyckan på SSAB i Borlänge för två år sedan var mer än läkarna vågade hoppas på. Men själv gav han aldrig upp hoppet.

Arbetsgivarna har fortfarande inte förhörts

Efter olyckan som gav Andreas Larsson och en arbetskamrat svåra brännskador startades utredningar av både polisen och Arbetsmiljöverket.

I sin rapport ett år senare konstaterade Arbetsmiljöverket att det saknats både riskbedömning och arbetsinstruktioner för hur jobbet skulle utföras. Ansvaret föll både på underentreprenören Empower och på SSAB.

Myndigheten uppmanade åklagaren att väcka åtal. Fallet har vandrat mellan fyra olika åklagare. Den senaste i raden är Ann-Marie Hellander, som uppger att hon ännu inte hunnit sätta sig in i fallet. Enligt polisens utredare Sten-Olof Andersson i Falun har polisen ännu inte hunnit förhöra arbetsgivarna.

– Jag ska inte skylla ifrån mig, men jag är ensam med det här och jag har två dödsolyckor så man får ju liksom prioritera. Så rycks man till andra arbetsuppgifter också, säger han.
Själv går Sten-Olof Andersson nu i pension och någon annan på Falupolisen kommer att få ta över ärendet. Han vågar inte sia om när förundersökningen är klar.

Brottsrubriceringen är arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada. Någon enskild arbetsledare kommer inte hinna åtalas, eftersom dessa fall preskriberas efter två år. Däremot kan företagen fortfarande åtalas, eftersom den preskriptionstiden är fem år.

– Vattenledningen slutade väl här ungefär, säger Andreas och drar en linje med handen strax ovanför bröstet.

Under linjen som han ritar upp är huden på armarna röd och lite flammig, ungefär som när man har bränt sig i solen. Han drar upp t-shirtärmen på höger sida. Där står två bokstäver: LA.
Det är resterna av en tatuering med texten LARSSON i svart gotisk stil som Andreas skaffade för några år sedan. Hans lillebror och kusin har likadana.

– Vi får se hur jag gör, om jag fyller i den igen, säger han och drar ner ärmen.
Vi sitter i hans och sambon Johannas kök hemma i Smedjebacken. Det är en vanlig tisdagskväll, Andreas har precis kommit hem från jobbet och barnen tittar på tv i ett annat rum.

Olyckan skedde för två år sedan, i maj 2011. Andreas och två arbetskamrater jobbade för en underentreprenör till SSAB i Borlänge. De var nere i källaren och skulle byta en tätning på en svivel när den sista bulten flög loss och 250-gradig vattenånga strömmade ut från ledningen.
Andreas stod närmast och höll upp en plywoodskiva som skydd mot eventuellt eftertryck. När vattenångan forsade ut fick han skivan i ansiktet med en smäll och svimmade av.

– När jag vaknade upp igen kände jag att jag blödde i ansiktet.
Ångan gjorde det svårt att se och från den trasiga ledningen dundrade det som från en jetmotor. Han visste inte om arbetskamraterna hade överlevt eller om benen skulle bära. Ett tag kändes det hopplöst.
– Jag tänkte väl att jag kanske inte skulle klara det. Att nu är det kört.

Men han kom upp på benen, tog sig ut i verkstaden och sedan ut på parkeringen. Där väntade SSAB:s sjukvårdspersonal och efter en stund kom ambulansen. Arbetskamraterna hade stått längre bort och klarat sig förhållandevis bra, fick Andreas veta.
– Jag tänkte att det inte var så farligt med mig heller. Jag hade ju tagit mig ut själv.

Men när ambulanspersonalen började klippa i hans kläder följde huden med. Han sövdes ner och fördes först till Falu lasarett och sedan till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Först en månad senare skulle han vakna upp igen.
Johanna Ekstrand satt och fikade med en kompis hemma i villan när telefonen ringde. Klockan var lite efter fem på eftermiddagen.

– Det var Andreas chef och han berättade att det hade hänt en olycka. Jag vet inte vad jag tänkte, jag såg bara till att fixa barnvakt snabbt och så kastade jag mig i bilen och körde till Falun.
Johanna hann se Andreas innan han flögs ned till Uppsala med ambulanshelikopter. De som sprang förbi i vita rockar kunde inte ge några besked.

– Jag förstod ju att läget var allvarligt, men jag visste inte hur allvarligt. Det var fruktansvärt.
”Det är bättre att du åker hem och sover”, sa läkarna.

Dagen efter åkte Johanna ner till sjukhuset i Uppsala tillsammans med Andreas mamma och syskon. Därefter blev det många besök vid sjuksängen hos den sovande Andreas. De anhöriga kastades hela tiden mellan hopp och förtvivlan.
– Ja, läget var kritiskt många gånger, du fick ju feber och infektioner. Huden kunde väl inte kontrollera temperaturen? säger hon och vänder sig mot sin sambo som nickar.

Andreas vet inte hur många hudtransplantationer han genomgick när han var nedsövd, bara att det var många. Ansiktet hade klarat sig, sånär som på en mindre brännskada mellan vänster kind och öra. Värre var det med resten av kroppen. 76 procent av huden, från axlarna och nedåt, hade andra och tredje gradens brännskador. Frisk hud transplanterades från bland annat ljumskarna, sträcktes ut och häftades fast.
För Johanna, som blev ensam med två söner, var det en tung period. Hon sjukskrev sig från jobbet och gjorde många resor ner till Uppsala. Barnen fick inte följa med i det skedet, Johanna ville inte att de skulle se sin pappa.

– Först var han ju alldeles lila i ansiktet och uppsvälld av all vätska. Sedan gick han ner
i vikt och såg utmärglad ut.
När äldsta sonen William hade sin första skolavslutning hade Andreas fortfarande inte vaknat. William ville inte vara med de andra barnen och sjunga på scenen om inte pappa var där och såg på.

– Men då sa jag att vi kan filma alltihop, så kan pappa titta på det sen. Så det gjorde vi. Vi tog en dag i taget och försökte få lite struktur i allt kaos, berättar Johanna.

Efter en månad började Andreas vakna upp ur narkosen. Han var förvirrad och visste inte vad som var verklighet och dröm. Dessutom hade han brännskadat lungorna och hade slangar i halsen.
– Jag minns att kände mig rätt arg när jag låg där och ingen förstod vad jag sa.
Läget var fortfarande inte stabilt. Hans immunförsvar hade fått sig en rejäl törn och han råkade ut för följdsjukdomar, bland annat svamp i blodet, lunginflammation och blodförgiftning. När han såg i spegeln var det ett avmagrat och blåslaget ansikte som mötte honom.

– Jag såg ut som ett spöke, helt svart under ögonen.
Det var långa och enformiga dagar på sjukhuset. Han minns skarp smärta, bland annat när stiften i huden skulle dras ut. Ondast gjorde omläggningarna av bandage, då sövdes han ner.

Men även om det kändes tungt och svårt många gånger hade Andreas bara en sak i tankarna: Att bli bättre.

– Det var tanken på att få komma hem till familjen och mitt vanliga liv som höll mig uppe.
Andreas chef höll kontakt med familjen hela tiden och företaget betalade tågbiljetter ner till Uppsala och hotellvistelser. Andreas syster, som studerade i Uppsala, var barnvakt. Och efter en tid hittade hans morbror en lägenhet i Uppsala som han kunde hyra i andra hand. Nu kunde familjen och släkten hälsa på mer sammanhängande.

– Vi fick ett fantastiskt stöd från både släkt och vänner och Andreas jobb, säger Johanna.

Efter tre månader fick han flytta till Falun och avdelning elva. Där bedömde de snart att läget var så stabilt att Andreas kunde få prova att flytta hem igen. Men det var för tidigt, huden ville inte läka och efter två veckor hemma fick han ta en sjuktaxi tillbaka till Falun.
– Det var en tung resa. Jag hade varit så glad över att få komma hem igen.

I Falun väntade sedan rehabilitering för musklerna, som hade börjat förtvina efter all tid i sjuksängen.
– När jag låg på rehab, avdelning 56 i Falun, det var den bästa tiden på sjukhus. Personalen aktiverade mig hela tiden.

Han hade lärt sig att gå igen i Uppsala, men benen orkade inte bära många steg. Nu fick han hjälp att träna upp musklerna och balansen och varje dag kom han lite längre på sjukhusgolvet.
Parallellt med musklerna skulle huden skötas om: En speciell salva upp till fem gånger om dagen, bandage och kompressionsdräkt.

Efter sammanlagt ett halvår på sjukhus fick Andreas åka hem för andra gången och den här gången blev det permanent. Hemsjukvården hjälpte honom att sköta rutinerna med bandageomläggning, dusch och hudsalva.

– Det jobbigaste var att det kliade så fruktansvärt när huden läkte, det gör det förresten fortfarande.
Andreas kan inte säga något speciellt tillfälle då han kände att allt vände. Men han upplevde en stor förbättring när nerverna i höger axel äntligen läkte ihop.
– Jag är flugfiskare och jag var rädd att jag inte skulle kunna kasta igen. Men nu går det också, även om jag inte kommer lika långt.

På hösten ett och ett halvt år efter olyckan började han arbetsträna med skrivbordstjänst på sitt gamla jobb. Redan vid årsskiftet kunde han gå upp till heltid igen.
– Det är lite tråkigt att inte vara ute på golvet med arbetskamraterna men vi får se vad kroppen klarar av framöver. Som det ser ut nu är musklerna för svaga.

Johanna säger:
– Men tänk vad du har kämpat hårt för att komma tillbaka. Det är helt otroligt.
– Mm, svarar Andreas eftertänksamt.
Annars tänker han väldigt sällan på olyckan eller varför det blev som det blev.
– Jag är inte bitter på det som hände, jag är väl en person som ser framåt. Det går inte att gräva ner sig. Ingenting blir bättre av det.

När huden har läkt mer tänker han skaffa sig nya tatueringar. Då kanske han passar på att fylla i de tappade bokstäverna i namnet LARSSON på högerarmen, där det nu bara står LA.

Före brännskadan hade han också ett par stjärnor och de båda barnens namn tatuerade. Nu kan det bli tre namn på armarna. Andreas och Johanna väntar nämligen barn igen i slutet av augusti.

– Före olyckan kände vi att vi var färdiga, att det räckte med två. Men nu har vi tänkt om. Det som hände har fått oss att inse vad som är viktigt i livet.

Karin Jansson

Läs mer från Dagens Arbete:

Fortsatt oro vid Kubal

För femte gången har den amerikanska regeringen givit uppskov med sanktionerna mot de ryska ägarna av Kubal i Sundsvall. Kommer inget nytt besked nästa fredag får de anställda börja släcka ner sin fabrik lagom till jul.

Vad har du helst på ditt julbord?

Ät smart på årets julbord

ÄT-TAKTIKVisste du hur nyttig sillen är, att marsipanen har använts som medicin och att det var en fransk präst som gav oss clementinerna? DA guidar dig i julbordets sju klassiska turer.

Skuldfällan

Blir Kjell någonsin fri?

LIVSTIDSDOMKjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. När huset såldes med tvång gick luften ur honom, och skulderna började växa. Han är en av tiotusentals överskuldsatta svenskar. Kjell hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Ojämlikhet kan orsaka skuldsättning”

LO-ekonomen Sebastian de Toro har skrivit flera rapporter om de skuldsattas livssituation. Han vill lyfta fram att överskuldsättning hänger ihop med ojämlikhet.

Ovärdigt för ett välfärdsland

LEDARE”Fokus måste nu sättas på kreditinstitutens och inkassoföretagens ansvar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Fackföreningsavdraget fick ett kort liv

BudgetenI somras infördes avdragsrätt för fackföreningsavgiften. Den kommer att gälla vid nästa deklaration – men sen är det slut. Moderaterna och KD, vars budgetförslag vann i riksdagen i går, vill använda pengarna till ytterligare jobbskatteavdrag.

2

Heta rykten om försäljning av ABB:s kraftdivision

Ryktena om att ABB ska sälja sin kraftdivision Power Grids med 3800 anställda till japanska Hitachi blir allt hetare. ”Vi har ingen aning om vart den här affären hamnar, om den nu ens blir av”, kommenterar Bosse Larsson ordförande för IF Metalls koncernfack i ABB.

Ungerska facken protesterar mot mera övertid

Ungern fick i i veckan en ny lag som höjer taket för övertidsarbete från 250 till 400 timmar per år. Slaveri, säger fackföreningarna som mobiliserat sina medlemmar mot förslaget.

Ladda ner DA nr 10 här!

Dagens Arbete finns nu som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

Fortfarande vanligt med sexuella trakasserier i industrin

Sexuella trakasserierEtt drygt år efter metoo är sexuella trakasserier fortfarande ett stort problem i industrin, visar en ny undersökning bland IF Metalls medlemmar. ”Vårt arbete mot sexuella trakasserier måste fortsätta med oförminskad styrka”, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Krafs för alla – utom en själv

NOSTALIGIMånga av ens prylar skulle man inte ens få en spänn för, men de kan ändå vara i det närmaste ovärderliga. DA:s Pontus Ohlin rotar fram sju saker som får honom att minnas med värme.

Svetsjobb kan ge ett annat liv

Möte medAnthony Nöjdberg lär kvinnorna på anstalten Hinseberg att svetsa. Kunskaperna ger chans till en nystart på utsidan.

Jakten på hammaren

ÖGONBLICKETKlockan är 16.21 på Stena Recycling i Huddinge utanför Stockholm.

”Utan hjälp hade jag aldrig fått ut pengarna”

Koll påMisstänker du att arbetsgivaren har betalat ut för lite i lön eller slarvat med semesterersättningen? Klaga, man kan få ersättning flera år efteråt! Jouko Riihijärvi fick ut 80 000 kronor i obetald lön.

Här är julens bästa ask

DA TESTARVi bad fyra industriarbetare om hjälp att hitta bästa pralinen att bjuda på efter middagen eller att ge bort. Kolla in vilken som blev favoriten bland de sex chokladaskarna och vilken som ser ut som "en andravinst på bingo".

1,4 miljoner mår dåligt av jobbet

ARBETSMILJÖDe som är mellan 30 och 49 år drabbas hårdast av jobbstress. Det visar Arbetsmiljöverkets stora undersökning av besvär till följd av arbetet.

Förbered din cykel för snö och slask

Tips från proffsetSatsa på dubbdäck, stänkskärmar och bra olja – och rengör cykeln så ofta du orkar. Cykel­mekanikern Erik Lindgren visar hur du rullar du säkert hela vintern.

 Vi hörs (helst inte)!

SkruvatDA:s Pontus Ohlin skriver om att vi nu i de sociala mediernas tid kanske aldrig varit så asociala: ”Inte sällan vet man ju mer om ens flyktiga bekantskaper från förr än om ens nära vänner i nutid.”

”Svårt att bara låsa dörren och gå hem”

VAD HÄNDE SEN? Erik Jernberg och hans fru Anita har i tre år letat efter någon som vill ta över skinntillverkningen och affären. Nu ger de upp och säljer av de sista maskinerna och skinnplaggen.

Döden på jobbet

”Ett liv bakom varje knastertorr mening”

PERSPEKTIVVarje vecka omkommer någon i olyckor på svenska arbetsplatser. DA:s arbetsmiljöreporter Elinor Torp skriver om lidandet hos de anhöriga, om döden som inte fastnar i statistiken och den långa väntan på ett avslut.

”Mamma var tokig i bas”

ProfilenABB-arbetaren Joakim Galle har spelat bas runt Europa så att händerna blev fulla av blåsor. Nu har han ett nytt band hemma i Västerås.

Skyddsombuden sågar arbetet mot stress

För mer än hälften av IF Metalls skyddsombud är viktigaste frågan att motverka stress och för hög arbetsbelastning. Men många av dem säger att den psykosociala arbetsmiljön på jobbet fortfarande är dålig.

Regeringskaoset kan slå mot yrkesutbildningar

11 000 platser på yrkeshögskolan riskerar att försvinna när övergångsregeringen inte kan genomföra sin planerade politik, befarar arbetsgivarna. Industrin kan drabbas särskilt hårt.

Syskonen Peter och Lena Nilsson med Lenas son Jimmie Lämsä vid familjegraven precis intill bruket i Billingsfors. Foto: Adam Daver

En familj, ett bruk, ett sekel

När jobbet går i arvFamiljen Nilsson vet hur det är att arbeta inom industrin. Hela släkten har gjort det – i mer än hundra år. Här på Billingsfors bruk eller på en fabrik i närheten. Lena, Peter  och Jimmie är fjärde och femte generationen.

Gör bilen redo för vintern

Tips från proffsetBilmekanikern Robin Ågren på Bilmetro i Sandviken har jobbat tolv säsonger med däckbyten. Här ger han sina bästa tips för att däckbytet ska bli så smidigt som möjligt.

1

Hur gör jag för att slippa jobba natt?

Fråga om jobbetEn småbarnsförälder som jobbar treskift sedan flera år känner att det börja ta hårt på hälsan. Har hon rätt att slippa jobba natt? Vår jurist reder ut.

Nu kan du låna en Volvoarbetare på bibblan

IntegrationBibliotek har inte bara böcker. På bibblan i Södra Ryd i Skövde går det till exempel att låna en Volvoarbetare.

INDUSTRI PÅ HÖGVARV

”Träningen gör att jag fungerar igen. Mitt mål är att kunna köra hinder­bane­loppet Tough viking.” Foto: Adam Daver

Bilboom – och trasiga kroppar

FARLIG ÖVERTID.Svensk fordonsindustri går bättre än någonsin. Men framgången har en baksida. Det uppdrivna tempot leder till övertid och utslitna kroppar. Josefin Christensen hann bara göra några månader innan kroppen sade ifrån. ”Kanske jag kommer att ha smärtor i resten av livet.”

Svensk industri håller ångan uppe

DA REDER UTDen svaga svenska kronan eldar på vår export, och många branscher producerar nu intill bristningsgränsen. Därför jobbar också många extra mycket övertid.

”Skyddsombud, agera”

GÄSTKRÖNIKAIndustriarbetaren och ultralöparen Kennet Bergqvist har smärtsamt fått uppleva att träning utan rejäl vila mellan passen är en dålig idé. Nu vill han se samma kunskap i det alltmer stressade arbetslivet och föreslår ett nytt nyckeltal i arbetsgivarnas kalkyler: Återhämtning.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.