”EU-valrörelsen behöver andas framtidstro om den ska entusiasmera väljarna”DA:s chefredaktör Helle Klein om LO:s valplattform.

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.”Anneli Jordahl om att bryta påtvingade könsroller.

Två år har gått sedan olyckan när Andreas Larsson brännskadade huden svårt. Foto: MARIA HANSSON

”Tanken på att få komma hem till familjen höll mig uppe”

Het vattenånga och svåra brännskador över hela kroppen, blodförgiftning och en trasig axel. Att Andreas Larsson skulle komma tillbaka efter olyckan på SSAB i Borlänge för två år sedan var mer än läkarna vågade hoppas på. Men själv gav han aldrig upp hoppet.

Arbetsgivarna har fortfarande inte förhörts

Efter olyckan som gav Andreas Larsson och en arbetskamrat svåra brännskador startades utredningar av både polisen och Arbetsmiljöverket.

I sin rapport ett år senare konstaterade Arbetsmiljöverket att det saknats både riskbedömning och arbetsinstruktioner för hur jobbet skulle utföras. Ansvaret föll både på underentreprenören Empower och på SSAB.

Myndigheten uppmanade åklagaren att väcka åtal. Fallet har vandrat mellan fyra olika åklagare. Den senaste i raden är Ann-Marie Hellander, som uppger att hon ännu inte hunnit sätta sig in i fallet. Enligt polisens utredare Sten-Olof Andersson i Falun har polisen ännu inte hunnit förhöra arbetsgivarna.

– Jag ska inte skylla ifrån mig, men jag är ensam med det här och jag har två dödsolyckor så man får ju liksom prioritera. Så rycks man till andra arbetsuppgifter också, säger han.
Själv går Sten-Olof Andersson nu i pension och någon annan på Falupolisen kommer att få ta över ärendet. Han vågar inte sia om när förundersökningen är klar.

Brottsrubriceringen är arbetsmiljöbrott genom vållande till kroppsskada. Någon enskild arbetsledare kommer inte hinna åtalas, eftersom dessa fall preskriberas efter två år. Däremot kan företagen fortfarande åtalas, eftersom den preskriptionstiden är fem år.

– Vattenledningen slutade väl här ungefär, säger Andreas och drar en linje med handen strax ovanför bröstet.

Under linjen som han ritar upp är huden på armarna röd och lite flammig, ungefär som när man har bränt sig i solen. Han drar upp t-shirtärmen på höger sida. Där står två bokstäver: LA.
Det är resterna av en tatuering med texten LARSSON i svart gotisk stil som Andreas skaffade för några år sedan. Hans lillebror och kusin har likadana.

– Vi får se hur jag gör, om jag fyller i den igen, säger han och drar ner ärmen.
Vi sitter i hans och sambon Johannas kök hemma i Smedjebacken. Det är en vanlig tisdagskväll, Andreas har precis kommit hem från jobbet och barnen tittar på tv i ett annat rum.

Olyckan skedde för två år sedan, i maj 2011. Andreas och två arbetskamrater jobbade för en underentreprenör till SSAB i Borlänge. De var nere i källaren och skulle byta en tätning på en svivel när den sista bulten flög loss och 250-gradig vattenånga strömmade ut från ledningen.
Andreas stod närmast och höll upp en plywoodskiva som skydd mot eventuellt eftertryck. När vattenångan forsade ut fick han skivan i ansiktet med en smäll och svimmade av.

– När jag vaknade upp igen kände jag att jag blödde i ansiktet.
Ångan gjorde det svårt att se och från den trasiga ledningen dundrade det som från en jetmotor. Han visste inte om arbetskamraterna hade överlevt eller om benen skulle bära. Ett tag kändes det hopplöst.
– Jag tänkte väl att jag kanske inte skulle klara det. Att nu är det kört.

Men han kom upp på benen, tog sig ut i verkstaden och sedan ut på parkeringen. Där väntade SSAB:s sjukvårdspersonal och efter en stund kom ambulansen. Arbetskamraterna hade stått längre bort och klarat sig förhållandevis bra, fick Andreas veta.
– Jag tänkte att det inte var så farligt med mig heller. Jag hade ju tagit mig ut själv.

Men när ambulanspersonalen började klippa i hans kläder följde huden med. Han sövdes ner och fördes först till Falu lasarett och sedan till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Först en månad senare skulle han vakna upp igen.
Johanna Ekstrand satt och fikade med en kompis hemma i villan när telefonen ringde. Klockan var lite efter fem på eftermiddagen.

– Det var Andreas chef och han berättade att det hade hänt en olycka. Jag vet inte vad jag tänkte, jag såg bara till att fixa barnvakt snabbt och så kastade jag mig i bilen och körde till Falun.
Johanna hann se Andreas innan han flögs ned till Uppsala med ambulanshelikopter. De som sprang förbi i vita rockar kunde inte ge några besked.

– Jag förstod ju att läget var allvarligt, men jag visste inte hur allvarligt. Det var fruktansvärt.
”Det är bättre att du åker hem och sover”, sa läkarna.

Dagen efter åkte Johanna ner till sjukhuset i Uppsala tillsammans med Andreas mamma och syskon. Därefter blev det många besök vid sjuksängen hos den sovande Andreas. De anhöriga kastades hela tiden mellan hopp och förtvivlan.
– Ja, läget var kritiskt många gånger, du fick ju feber och infektioner. Huden kunde väl inte kontrollera temperaturen? säger hon och vänder sig mot sin sambo som nickar.

Andreas vet inte hur många hudtransplantationer han genomgick när han var nedsövd, bara att det var många. Ansiktet hade klarat sig, sånär som på en mindre brännskada mellan vänster kind och öra. Värre var det med resten av kroppen. 76 procent av huden, från axlarna och nedåt, hade andra och tredje gradens brännskador. Frisk hud transplanterades från bland annat ljumskarna, sträcktes ut och häftades fast.
För Johanna, som blev ensam med två söner, var det en tung period. Hon sjukskrev sig från jobbet och gjorde många resor ner till Uppsala. Barnen fick inte följa med i det skedet, Johanna ville inte att de skulle se sin pappa.

– Först var han ju alldeles lila i ansiktet och uppsvälld av all vätska. Sedan gick han ner
i vikt och såg utmärglad ut.
När äldsta sonen William hade sin första skolavslutning hade Andreas fortfarande inte vaknat. William ville inte vara med de andra barnen och sjunga på scenen om inte pappa var där och såg på.

– Men då sa jag att vi kan filma alltihop, så kan pappa titta på det sen. Så det gjorde vi. Vi tog en dag i taget och försökte få lite struktur i allt kaos, berättar Johanna.

Efter en månad började Andreas vakna upp ur narkosen. Han var förvirrad och visste inte vad som var verklighet och dröm. Dessutom hade han brännskadat lungorna och hade slangar i halsen.
– Jag minns att kände mig rätt arg när jag låg där och ingen förstod vad jag sa.
Läget var fortfarande inte stabilt. Hans immunförsvar hade fått sig en rejäl törn och han råkade ut för följdsjukdomar, bland annat svamp i blodet, lunginflammation och blodförgiftning. När han såg i spegeln var det ett avmagrat och blåslaget ansikte som mötte honom.

– Jag såg ut som ett spöke, helt svart under ögonen.
Det var långa och enformiga dagar på sjukhuset. Han minns skarp smärta, bland annat när stiften i huden skulle dras ut. Ondast gjorde omläggningarna av bandage, då sövdes han ner.

Men även om det kändes tungt och svårt många gånger hade Andreas bara en sak i tankarna: Att bli bättre.

– Det var tanken på att få komma hem till familjen och mitt vanliga liv som höll mig uppe.
Andreas chef höll kontakt med familjen hela tiden och företaget betalade tågbiljetter ner till Uppsala och hotellvistelser. Andreas syster, som studerade i Uppsala, var barnvakt. Och efter en tid hittade hans morbror en lägenhet i Uppsala som han kunde hyra i andra hand. Nu kunde familjen och släkten hälsa på mer sammanhängande.

– Vi fick ett fantastiskt stöd från både släkt och vänner och Andreas jobb, säger Johanna.

Efter tre månader fick han flytta till Falun och avdelning elva. Där bedömde de snart att läget var så stabilt att Andreas kunde få prova att flytta hem igen. Men det var för tidigt, huden ville inte läka och efter två veckor hemma fick han ta en sjuktaxi tillbaka till Falun.
– Det var en tung resa. Jag hade varit så glad över att få komma hem igen.

I Falun väntade sedan rehabilitering för musklerna, som hade börjat förtvina efter all tid i sjuksängen.
– När jag låg på rehab, avdelning 56 i Falun, det var den bästa tiden på sjukhus. Personalen aktiverade mig hela tiden.

Han hade lärt sig att gå igen i Uppsala, men benen orkade inte bära många steg. Nu fick han hjälp att träna upp musklerna och balansen och varje dag kom han lite längre på sjukhusgolvet.
Parallellt med musklerna skulle huden skötas om: En speciell salva upp till fem gånger om dagen, bandage och kompressionsdräkt.

Efter sammanlagt ett halvår på sjukhus fick Andreas åka hem för andra gången och den här gången blev det permanent. Hemsjukvården hjälpte honom att sköta rutinerna med bandageomläggning, dusch och hudsalva.

– Det jobbigaste var att det kliade så fruktansvärt när huden läkte, det gör det förresten fortfarande.
Andreas kan inte säga något speciellt tillfälle då han kände att allt vände. Men han upplevde en stor förbättring när nerverna i höger axel äntligen läkte ihop.
– Jag är flugfiskare och jag var rädd att jag inte skulle kunna kasta igen. Men nu går det också, även om jag inte kommer lika långt.

På hösten ett och ett halvt år efter olyckan började han arbetsträna med skrivbordstjänst på sitt gamla jobb. Redan vid årsskiftet kunde han gå upp till heltid igen.
– Det är lite tråkigt att inte vara ute på golvet med arbetskamraterna men vi får se vad kroppen klarar av framöver. Som det ser ut nu är musklerna för svaga.

Johanna säger:
– Men tänk vad du har kämpat hårt för att komma tillbaka. Det är helt otroligt.
– Mm, svarar Andreas eftertänksamt.
Annars tänker han väldigt sällan på olyckan eller varför det blev som det blev.
– Jag är inte bitter på det som hände, jag är väl en person som ser framåt. Det går inte att gräva ner sig. Ingenting blir bättre av det.

När huden har läkt mer tänker han skaffa sig nya tatueringar. Då kanske han passar på att fylla i de tappade bokstäverna i namnet LARSSON på högerarmen, där det nu bara står LA.

Före brännskadan hade han också ett par stjärnor och de båda barnens namn tatuerade. Nu kan det bli tre namn på armarna. Andreas och Johanna väntar nämligen barn igen i slutet av augusti.

– Före olyckan kände vi att vi var färdiga, att det räckte med två. Men nu har vi tänkt om. Det som hände har fått oss att inse vad som är viktigt i livet.

Karin Jansson

Läs mer från Dagens Arbete:

arbetsdomstolen

IF Metall stämmer Swed Handling

ARBETSDOMSTOLENÅtta anställda på kemiföretaget Swed Handling har inte fått arbetstidsförkortning sedan 2010. Nu stämmer IF Metall bolaget och kräver totalt 617 522 kronor.

Ditt ansikte öppnar dörrar! 

SkruvatNär jag letade andrahandslägenhet hittade jag en sajt som matchar hyresvärdar med hyresgäster på ett klassiskt Tindermanér. Jag tackar min vän för att han lyckats ta en så oförskämt smickrande bild.

15 till 45 millimeter är bredden på remsorna – kantlisterna – som bland annat används på Ikeas kända bokhylla Billy. Foto: Adam Daver

Laddar kantlistmaskinen

ÖgoblicketUlrika Öhrling är operatör på konverteringen i Billingsfors

Annika Rahm är sömmerska på Woolpower Östersund. Foto: Adaam Daver

”Passa på när det är rejält kallt”

Proffset tipsarNu är tiden inne för gosiga ylleunderställ. Annika Rahm på Woolpower i Östersund tipsar om hur du bäst tar hand om dem. 

Leandro Steinnagel, till vänster, gillar plåtlådorna. Bra för kall mat, tycker han. Här bredvid Monica Jalonen och Gabriel Banor. Foto: Adam Daver

Billiga lådor håller tätt

Da testarVad är bästa sättet att förvara den medhavda lunchen? DA lät några anställda på Astra Zeneca testa sju matlådor under lika många dagar.

Tvist om helglön – nu stäms bemanningsföretag

ARBETSDOMSTOLENAnställda på bemanningsföretaget Adecco har gått miste om helgersättning, enligt IF Metall. Nu stämmer fackförbundet Adecco inför Arbetsdomstolen, AD. ”Ett pilotfall”, säger IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

Inkomstskillnaderna fortsätter att öka i landet

59,2 industriarbetarlöner. Så mycket mer tjänade Sveriges näringslivstoppar år 2017 enligt en ny rapport från LO.

2

Cynisk stämning efter bonusbesked

Trots slit, övertid och försäljningsrekord får de anställda på Volvo Cars i Göteborg ingen bonus. ”Det som förvånar mig mest är den totala frånvaron av fingertoppskänsla från ledningen”, säger Lars Henriksson, skyddsombud på fabriken.

2

Det sista skriet?

BildreportagetFotografen Ragnar Axelsson har de senaste trettio åren genomkorsat Arktis, Grönland och Kanada och skildrat bland annat jägarbefolkningens levnadsvillkor. Hans bilder från Grönland berättar om det få har upplevt med egna ögon, men som många talar om: en kommande klimatkatastrof.

Illustration: Rebecca Elfast

Bli stark av bönor

KlimatkollenDina muskler behöver varken proteinpulver eller extra kött för att växa. Och både hälsa och ekonomi mår bra av proteiner från växtriket ibland. Samtidigt gör du en riktigt stor insats för klimatet.

Farliga vibrationer

Ett livslångt lidande

UTSLAGNINGVibrationsbesvär är Sveriges vanligaste arbetssjukdom, trots att det finns teknik för att förebygga skador. Läs eller lyssna på DA:s reportage om hur unga i industrin ­bara hinner börja arbetslivet innan de sliter sönder sina händer.

Inga fler vita fingrar på gjuteriet

MätbartEfter flera fall av arbetssjukdom tvingades ledningen på Xylems gjuteri att tänka om. Ett nytt mätsystem håller reda på att du inte utsätts för alltför mycket vibrationer under ett skift.

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Foto: Adam Daver

Ny snurr på vinylskivan

Älskade plattaDen var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

1

”Gör det dyrare att visstidsanställa”

Det bör vara dyrare för arbetsgivare att visstidsanställa, kompetensutveckling ska gynnas och anställningstryggheten bör öka för dem som arbetar länge på korta tidsbegränsade jobb. Det föreslår Anders Wallner som utrett ett mer hållbart arbetsliv.

ABB i Ludvika satsar för att motverka extremism

ABB i Ludvika vill balansera bilden av kommunen efter nazistiska NMR:s frammarsch. Därför finansierar företaget nu ett forskningsprojekt som ska förebygga våldsbejakande extremism.

”Jag cyklar 500 mil om året, både landsväg och mountainbike”, berättar Tomas Olsson. Foto: David Lundmark

”Jag har avverkat några cyklar”

ProfilenI sommar cyklar truckföraren Tomas Olsson Vätternrundan för trettionde gången.

Ny krönikör

”Man behöver inte vara stor och stark för att jobba som ­svetsare. Är det tunga lyft är det bara att be om hjälp.” säger Maria Höök. Foto: Maria Höök

”Det vidriga är chefer som inte gör något”

DA MÖTERVia sociala medier tar svetsaren Maria Höök kampen för medsystrar som blir sexuellt trakasserade i industrin. Men främst brinner hon för att locka fler tjejer till yrket. 

Gruvarbetare toppar arbetarnas löneliga

SKILLNADERGruvarbetare är de bäst betalda arbetarna i Sverige. Tätt följda av byggnadsarbetarna, visar en ny lönerapport från LO. I botten finns de som jobbar i kommunal barnomsorg.

DA:s fotograf prisas igen

Han vann en klass i fjol, nu har han åter gått till final i Årets Bild. DA:s David Lundmarks fotograf gör allt från djuplodande granskningar till vardagsskildringar av svenska industriarbetare.

”Klimatomställning gynnar gruvindustrin”

Klimatomställningen kommer att lyfta gruvindustrin. Det nya resurssnåla samhället kräver mer metaller, säger Bolidens vd Mikael Staffas.

Rökpaus i Red Dead Redemption 2.

Datorspel som tar tid och berör

LÅNGSAMTDen nya vågen av datorspel innehåller inte bara kickar, här görs också stor sak av livets måsten: äta, sova och spara ihop pengar till tågbiljetten.

Skuldfällan

Färre fångade i långvarig skuldfälla

Trots att skulderna ökar i samhället i stort minskar antalet som har varit skuldsatta i mer än 20 år i Kronofogdens register. En förklaring är att konsekvenserna av 90-talskrisen börjar klinga av.

Blir Kjell någonsin fri?

Kjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. Huset såldes med tvång och skulderna började växa. Han hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Det minst onda är inte nog!”

DEBATT Är ”det minst onda alternativet” tillräckligt skäl till att förlama nödvändig kamp mot samhällets orättvisor, skriver Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar i Umeå. 

5
Simon Lindh. Foto: Privat

”Jag hade tänkt ta det lugnt”

Vad hände sen?Då ägnade Simon Lindh fritiden åt att övningsköra med två utländska tjejer. Han tänkte ta det lugnt efter ett diskbråck men nu är i gång med ideellt arbete igen.

DA:s reporter får prestigefullt stipendium

Dagens Arbetes arbetsmiljöreporter Elinor Torp har fått det prestigefulla Hiertastipendiet av Publicistklubben. Hon får det för att fortsätta granska svensk arbetslivskriminalitet.

Ladda ner DA nr 1 här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

#Metoo måste leda till förändring!

KRÖNIKA”För mig, liksom för så många andra, var #metoo en ögonöppnare. Nu fortsätter arbetet för varaktig förändring av tystnadskulturen i industrin” skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilssson.

1

Robotbranschens nya kunder: småföretagen

BÅDE VÄN OCH FIENDERobotiseringen i världen har exploderat de senaste åren – men Sverige har halkat efter. Nu mobiliserar leverantörer och staten för att väcka småföretagen. För facket blir det en ny stor utmaning. Läs eller lyssna på vårt reportage.

”Det var inte svårt att få jobb”

NY I SVERIGE.Många arbetsplatser skriker efter kvalificerade arbetare. Samtidigt har många nya människor kommit till Sverige de senaste åren, och letar nu jobb. Bilia i Stockholm har försökt lösa den ekvationen.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.