”Det var rätt av Pappers att ställa sig vid sidan om’’

AvgårNu tackar Carina Magnusson-Fernlund tackar för sig i Pappers styrelse.– Jag faller för det egna åldersstrecket, säger hon skämtsamt. Hon ser tillbaka på 17 år av avtalsrörelser, förändringsarbete och ökad press från arbetsgivarna.

I september fyller hon 60 år. Men redan nu har hon börjat avveckla sitt långvariga, fackliga engagemang; kassörsjobbet på Holmen Iggesund och ledamot av Pappers förbundsstyrelse. Återstår gör jobbet i kartonglabbet. När hon stämplar ut därifrån är i skrivande stund oklart.

Carina Magnusson-Fernlund klev innanför grindarna på Iggesunds bruk som 18-åring. Lärarplanerna var lagda på hyllan och kartonglabbet blev hennes fasta tillvaro. Ett yrkesval som hon inte har ångrat. Sedan dess har hon varit med att hålla kvaliteten på brukets produkter uppe.
Det fackliga intresset bar hon med sig från hemmet. Pappan jobbade både som metallare och pappersarbetare, blev förman och kassör i fackförbundet Salf, numera Ledarna.
Att dottern gled in i kassörsrollen var därför kanske inte helt oväntat.
– Fackligt aktiv blev jag runt 1980, minns Carina.
Viljan att förändra var det som lockade. Stå upp mot orättvisor. Som den gången då företaget ville plussa på en viss grupp anställda två kronor mer i timmen. På ett välbesökt och upprört medlemsmöte höjde Carina rösten och vips satt hon i styrelsen. Som ersättare.
– Jag hade gått några fackliga kurser, men aldrig varit exempelvis kontaktombud. Det blev styrelsen direkt.
Kassörsposten tillträdde hon 1989 och 1997 var det dags för nästa steg. Då efterträdde hon Ivar Frohm i Pappers förbundsstyrelse.

Vad minns du mest från de gångna årens styrelsearbete?
– Min första avtalsrörelse, just för att det var min första, men också för att vi förhandlade fram arbetstidskontot.
– Det var något som vi i Pappers inte ville ha först, men som sedan visade sig vara otroligt bra och uppskattat, tyvärr numera under attack från arbetsgivarna.
Något annat?
– Jag har jobbat mycket med försäkringar och var med i förbundets försäkringskommitté långt innan jag hamnade i förbundsstyrelsen.
– Där var jag med och utvecklade hela vårt försäkringspaket, som i slut-änden också blev LO:s.

Du var också med och startade ett kvinnligt nätverk inom Pappers?
– Ja, men det rann ut i sanden. Vi var ett gäng som skulle försöka stötta varandra, men till slut var det bara jag som skrev på vårt gemensamma forum.
Är Pappers dåliga på att ta tillvara kvinnor i sin organisation?
– Nog skulle man kunnat vara bättre. Pappers borde ha en strategi för hur man ska rekrytera förtroendevalda över huvud taget – inte bara kvinnor.
– Men det har vi inte.

Har du som – på senare år – enda kvinnan i styrelsen känt dig som en förebild?
– Jag är medveten om att jag syns utåt, men det är frågan om jag har varit en bra förebild.
Hur ska en sådan vara?
– Man ska väl inspirera andra, visa att det går att genomföra olika saker och att även kvinnor kan.
Under dina år i styrelsen har kvinnornas antal i Pappers minskat från ungefär var femte till knappt var sjunde medlem. Hur ser du på det?
– Man kan fundera på om kvinnorna i större utsträckning än män har fått gå hem vid nedläggningar och varsel.
– Vi vet att kvinnor många gånger har de lite ”enklare” jobben och som man inte gjort några undantag i Las för.
– Jag kan också tänka mig att de har slitigare och mer monotona jobb, som gör att de drabbas av arbetsskador i högre utsträckning.

Är det något du tycker dig ha misslyckats med?
– Det är väl just att jag och de andra i styrelsen inte lyckats förbättra kvinnornas ställning mer än vi har gjort. Fortfarande finns det löneskillnader och många kvinnor sliter ont i efterbearbetningen.
Under din tid i styrelsen tackade Pappers nej till att gå ihop med Skogs- och Trä och Grafikerna i det som blev GS-förbundet?
– Ja. Det var rätt av Pappers att ställa sig vid sidan om. Jag satt i den grupp som skulle utreda ekonomin. Vi gick verkligen in för att ta fram ett bra underlag, men jag såg snabbt vilka svårigheter Pappers skulle hamna i. Det skulle bli både dyrare och längre avstånd mellan fack och medlem.

Du tror på Pappers som eget förbund?
– Ja, men det kräver en fortsatt hög organisationsgrad. Vi behöver inte vara så många för att hålla medlemsservicen uppe.
– Nackdelen är att vår röst hörs mindre i LO-sammanhang.
Du var också med och tog beslutet att Pappers skulle hoppa av industriavtalet?
– Ja. I diskussionerna om ett nytt avtal tog ingen notis om vad vi tyckte. Då var det lika bra att kliva av.
Vad har varit det bästa med dina år i förbundsstyrelsen?
– Att man har kunnat påverka riktningen på förbundet, och de stora möjligheter som styrelsearbetet har gett att förändra saker och ting.

Är det något som oroar i den utveckling som är?
– Arbetsgivarnas press på att försämra våra avtal. Arbetsgivarna ska köpa arbetsfred, inte försämra våra villkor. Men vi har ändå lyckats stå emot där andra förbund inte varit lika lyckosamma.
Vad händer nu när pensionärslivet rycker allt närmare?
– Jag har gått med i föreningen Trädgårdsodlarna, hoppas få tid att läsa än mer och kunna resa lite mer.
Det senare inte minst viktigt. För där hemma väntar maken Rolf, redan pensionär, på att få ressällskap ut i Europa.

Göran Widerberg