Kvinnorna bär de tyngsta lassen

Pappers kvinnor sliter fortfarande ont på de tyngsta och lägst avlönade jobben på BillerudKorsnäs i Grums.– Jag kan inte se att det skett någon större förändring på senare år, säger avdelningens ordförande Stewe Cato.

Hösten 2005 gjorde företagssköterskan Cathe Karlsson en studie över kvinnornas situation på brukets papperstillverkning.
Studien visade att det var kvinnorna som hade de fysiskt tunga arbetsuppgifterna, medan männen tillbringade merparten av tiden framför datorerna.
– Varför ska kvinnor göra de tunga jobben, när karlar har mer muskler, undrade Cathe.

Hennes studie visade att 94 procent av kvinnorna återfanns på de tunga jobben mot bara 37 procent av männen. Som fysiskt tungt eller monotont arbete räknades jobben som rullare och packare. Till de lätta: operatörs- och övervakningsarbete.

Den springande punkten var hur man skulle få in fler kvinnor på de fysiskt lättare jobben, få dem att pröva på de mer kvalificerade – och också bättre betalda – jobben på bruket. Förslagen som lanserades var alltifrån ”Kvinnor kan”-kurser till att ta in kvinnor som semestervikarier för maskinassistenterna. Skapa nätverk, använda bilder på kvinnor i platsannonser och visa ungdomar på studiebesök att kvinnor visst kan ”köra maskin”.

Rekrytering av kvinnor är svårt, både internt och utifrån. Vi har helt enkelt få kvinnor som söker jobben.

Mycket av det där har gjorts, menar Eva Söfting, chef för brukets teknikavdelning och ordförande i brukets ”Likabehandlingsgrupp”, gamla jämställdhetsgruppen.
– Men rekrytering av kvinnor är svårt, både internt och utifrån. Vi har helt enkelt få kvinnor som söker jobben.

Bruket har fått fler kvinnliga chefer på olika nivåer och på skiftlagen, där Pappers kvinnor huserar, finns numera också en och annan kvinnlig operatör.
När studien presenterades träffade Dagens Arbete Ingrid Pettersson, som packade pappersrullar.
”Hundra gånger om dagen tar hon fram en papprondell, sätter fast den på pappersrullen och skickar iväg rullen på bandet. Tungt och monotont – ett arbete som känns i kroppen.”

Den verksamheten är i dag robotiserad. Nu jobbar Ingrid, som hunnit bli 58 år, på rullmaskinen.
– Mitt jobb är ännu tyngre i dag, säger hon. Det förra var tungt och monotont, men det här är fysiskt värre.
Å andra sidan är arbetsvariationen större och ansvaret har utökats.

I dag finns det enligt Eva Söfting ingen arbetsgrupp som bara packar. De tyngre jobben är mindre monotona och kvinnornas andel på dessa lite tyngre arbetsuppgifter har sjunkit till 38 procent från 94 procent i studien från 2005.
Företagssköterskan Cathe Karlssons studie blev ändå lite av en väckarklocka och Eva Söfting berättar om allt som gjorts.

Hälsoundersökning av kvinnorna på kollektivsidan, där man också gick igenom ergonomin. Kursen ”Kvinna mitt i livet”, nätverksträffar och utvecklingsprogram där frågor som självkänsla, manlig och kvinnlig kommunikation belysts, och ledarutbildning.

Attityderna har förändrats, även om det går långsamt.
När Ingrid började på Gruvön 1987 var hon inte främmande för andra arbetsuppgifter än att jobba i ”packen”. Men när hon funderade på rullmaskinen blev hon upplyst av en manlig arbetskamrat att det där var ”ingenting för fruntimmer”.
Ingrid har inte deltagit i några av de kurser företaget anordnat.
– Men vi tar inte skit på samma sätt som förr, säger hon.

Eva Söfting menar att det i dag inte finns några osakliga löneskillnader bland de kollektivanställda. De löneskillnader som finns hänger ihop med befattning och kompetens.

Hur ska då kvinnorna på bruket få möjlighet att utveckla sig och gå vidare mot de bättre betalda jobben?
Ingrid Pettersson har själv fått frågan om att gå över till torkmaskinen.
– Men jag tackade nej efter ett par månader. Jag är nöjd som jag har det.

Pappers ordförande, Stewe Cato, säger att han många gånger ställt frågan till bruksledningen om hur många kvinnor som erbjudits kompetensutveckling.
– Men jag har aldrig fått något svar, säger han.
Stewe Catos uppfattning är att många tjejer både kan och vill vidareutveckla sig i jobbet, men inte pushas tillräckligt.

Jag tyckte det var kul att köra traversen, men då dök bossen upp; ”Gör det du ska i stället.” Det kändes väldigt negativt.

Ingrid Pettersson berättar om ett tillfälle när hon jobbade på packen.
– Jag tyckte det var kul att köra traversen, men då dök bossen upp; ”Gör det du ska i stället.” Det kändes väldigt negativt.
– I dag skulle det närmast betraktas som ett tjänstefel att göra så som arbetsledare, inflikar Stewe Cato.

Från hans perspektiv har det – alla aktiviteter till trots – inte hänt så mycket på bruket.
– Då skulle vi haft ett antal tjejer som maskinförare i dag. Vi har en.
– Får kvinnorna här samma förutsättningar som männen? Det vete fan.
– Om man ska få tjejer att vidareutbilda sig måste man åtminstone ställa frågan.
Och det är ledningens ansvar.

Göran Widerberg