Lika lön för lika jobb? Javisst!

Kvinnorna på Stora Kvarnsveden upplever inga löne­skillnader.– Vi känner inte alls igen oss i DA:s siffror. Här tjäna­r alla lika oavsett om man är man eller kvinna, säger Helen Loning, operatö­r på emballeringen.

Det är tre kraftfulla damer som samlats i fikarummet på fackexpeditionen för att prata löner med Dagens Arbete.
In på arbetsplatsen släpps vi inte. Det har företagsledningen nogsamt sett till. Pressen ska hållas utanför grindarna.

Så här sitter vi. Helen Loning, 47 år, som arbetat drygt tjugofyra år på företaget. Ann-Marie Précenth, 49 år, våtändesoperatör på pappersmaskin med sjutton år på företaget. Och nykomlingen på bruket, Therese Berg, 35 år, operatör i renseriet som fick fast anställning 2007 men som sommarjobbat sedan 2001.
De menar att alla har sin bestämda yrkesroll, sin befattning och den betalas lika.
Punkt slut.

– Däremot är det olika lätt att stiga i graderna, beroende på vilken avdelning man jobbar på, säger Therese Berg.
Ann-Marie Précenth nickar instämmande. Hon vet. Hon har gått den långa vägen till löneligans topp.

Nu är jag ganska tuff, har fått skälla och säga ifrån. Men jag har också haft manliga kollegor som stöttat mig.

Ann-Marie började på elverkstan som instrumentmakare. Sedan blev det ett hopp till massadelen på bruket och vidare över till pappersmaskinen, där hon började i rullmaskinen.
– Hela tiden möttes jag av ett motstånd.
– För att du var kvinna? inflikar Helen.
– Ja. Nu är jag ganska tuff, har fått skälla och säga ifrån. Men jag har också haft manliga kollegor som stöttat mig.

Attityderna har funnits där bland chefer och bland både yngre och äldre arbetskamrater. Chefen på PM9:an, Lennart Johansson, får dock beröm.
– Det var nog den enda maskinen där kvinnorna kunde göra karriär, säger Ann-Marie.

Therese inflikar att det kan vara svårt att ta sig från en del i bruket till en annan oavsett kön.
– Vad jag förstår är det väldigt svårt att ta sig från torränden, där min kille för övrigt jobbar, och vidare.
– Ja, det är hemskt lätt att man blir kvar där, nickar Helen.
– Och om man är tjej är det ännu svårare, säger Ann-Marie.
Hon drar sig till minnes den gången hon gick till sin förman och ställde frågan rakt och enkelt: Har du problem med att jag jobbar här?
– Han erkände att det var på det sättet, men då sa jag att han fick vänja sig.

Samtalet som skulle handla om löneskillnader kantrar över till att handla om jämställdhet och annat som rör jobbet.
Det märks att de tre kvinnorna tycker det är minst lika kul att träffa varandra och utbyta erfarenheter, som att möta pressen. För det är glest mellan kvinnorna på de egna skiften.

De upplever att det snackas en hel del om jämställdhet från företagets sida.
– Men det är aldrig någon som kommer och pratar med oss och hör vad vi tycker, säger Ann-Marie.
Hon berättar också om de egna högt ställda kraven.
– När jag skulle läsa upp till den högsta löne­graden (S 600) hade jag inte fel på en enda fråga.
– Mina chefer ställde sig upp och applåderade.

Alla tre känner igen det där. Som kvinna måste man vara bättre från början. När kvinnor tror att något är på ett visst sätt, vet männen att det är så.
Och när killar tackar ja till jobb är det utifrån att det de inte kan lär de sig sedan, medan tjejerna lär sig först.
– Om jag visar att jag kan behöver jag inte stångas mer, säger Ann-Marie.

Nu befinner Ann-Marie sig i löneligans topp på företaget och frågan är naturligtvis: Får hon lika mycket betalt som sina manliga kollegor?
Och hur är det med det så kallde ”seniltilllägget”? Egentligen.
För tidigare fanns ett pålägg som premierade lång och trogen tjänst och när det togs bort fick de som redan hade tillägget behålla det.
– Min närmaste arbetskamrat, en man, har ett sånt. Runt 130 kronor, tror jag det är. Annars tjänar vi naturligtvis lika mycket …

Pappers avdelningsordförande på bruket, Sonny Waern, menar att DA:s lönestatistik utifrån befattningar, kräver ”djupare analys”. Han delar helt sina medlemmars syn på vad som gäller på bruket.
– Här har vi samma lön i samma lönegrad. Men jag har också en känsla av att du måste visa framfötterna mer som tjej för att byta jobb eller göra lönekarriär.

Sonny Waern har ingen förklaring till varför DA:s statistik på riksnivå ser ut som den gör; att kvinnor oavsett befattning i snitt tjänar mindre än sina manliga kollegor.
– Men i Sverige i stort har vi kanske 17–18 procent i löneskillnader mellan könen – något som alla pratar om att göra något åt.
– Jag hoppas att vi kommit en liten bit längre på väg här på Kvarnsveden.

Göran Widerberg