Uppsagd – därför passar Pia perfekt

180 kvinnor förlorade arbetet när Skåpafors bruk rundade Las. En av dem var förra ordföranden Pia Ågren. Nu är hon jobbcoach och hjälper 
andra som hamnat i samma sits.

Det har gått snart åtta år.

Pia Ågren jobbade på konverteringen, där 180 av de 220 anställda var kvinnor. Grabbarna höll till i den andra delen, i pappersbruket.

På senhösten 2004 hade det Duni-ägda brukets ledning kallat till ett informationsmöte med facket. Där framkom att arbetsplatsen skulle delas upp i två bolag.

– De pratade om två starka enheter på ett väldigt övertygande sätt, minns Pia som då var Pappers lokala ordförande.

Allt skulle bli så bra. En riktig nystart.

Fem veckor senare, i början på 2005, kom kallduschen.

Konverteringen skulle läggas ner och tillverkningen flyttas till Polen. Med uppdelningen i två bolag slapp ägarna ta hänsyn till lagen om anställningsskydd.

Avdelningsstyrelsen kände sig grundlurad.

– Det fanns folk som jobbat i fyrtio år som fick gå hem, medan dom på ”andra sidan väggen”, en del med bara ett par års anställning, fick vara kvar.

Det var inte bara de drabbade på konverteringen som mådde dåligt, menar Pia Ågren.

– Det gjorde många på pappersbruket. De skämdes. Det var en jobbig situation för alla.

Men faktum kvarstod. Kvinnorna åkte ut. Männen blev kvar. Pia kan inte påminna sig någon annan arbetsplats där Las rundats på detta sätt.

Efter stora initiala problem rullar produktionen av pappersdukar och servetter numera vidare på andra sidan Östersjön.

– Det är lätt att flytta maskiner, svårare med kompetensen, säger Pia över en välfylld godisskål på bussbolaget Nobinas kontor i centrala Karlstad.

Bolaget har just förlorat en upphandling och Pia Ågren är här i egenskap av jobbcoach och anställd på omställningsföretaget Aventus.

Det gäller att ha ett öra som orkar lyssna. Och det gäller att kunna förstå och känna med de uppsagdas situation.

Just nu flänger hon runt mellan fyra olika arbetsplatser och peppar uppsagda att se ljuset i en, för många, mörk tunnel. Bussbolaget Nobina är en av dem.

– Det gäller att ha ett öra som orkar lyssna, säger hon. Och det gäller att kunna förstå och känna med de uppsagdas situation.

Av den anledningen delar de anställda på Aventus samma erfarenheter. De har alla någon gång själva varit arbetslösa, oroat sig för huset, räntor och amortering och, viktigast av allt, vilka möjligheter till nytt jobb som finns.

Och Pia Ågren vet. Ett halvår efter beskedet om nedläggningen av konverteringen satt hon själv i ett jobbsökarcentrum i arbetsförmedlingens gamla lokaler i Bengtsfors. Likt andra som fick gå från hennes gamla arbetsplats strax utanför centralorten.

Den 3 juni 2005 lämnade hon sitt fackliga uppdrag och gjorde sin sista arbetsdag. Fram tills dess hade hon tänkt på alla andra än sig själv.

– Hela våren var en virvel av möten och förhandlingar. Dagen vi stängde hade jag ingen aning om vad jag själv skulle göra.

På jobbsökarcentret fortsatte hon att vara den hon är.

– Jag gick runt och hjälpte mina forna arbetskamrater. Precis som vanligt.

Något som anordnarna, Aventus, både såg och förstod att dra nytta av.

– De erbjöd mig en utbildning till jobbcoach. Eftersom utbildning aldrig är tung att bära tackade jag ja.

På kursens sista dag fick hon frågan: Vill du börja jobba hos oss?

Det ville Pia. Och hon har en perfekt bakgrund för sitt nuvarande jobb med sin gedigna förhandlings- och industribakgrund.

– Jag har haft jättestor nytta av de kurser jag gått inom Pappers. Förbundet har alltid haft bra utbildningar för sina förtroendevalda.

Pia Ågren har aldrig ångrat sitt nya yrkesval, även om det ständiga resandet med långa arbetsdagar tärde när sonen var yngre. Och för Pia, som under sina år på Skåpafors särskilt intresserade sig för rehab-verksamheten, ligger arbetsuppgifterna som jobbcoach nära.

– Jag kliver in på arbetsplatser med låg stämning där folk är väldigt ledsna. Det gäller att peppa och stötta och låta folk få prata av sig.

Sedan kommer det verkligt svåra. Att se nya möjligheter, hjälpa till att hitta nya jobb. Se möjligheterna bakom hindren. Komma över den lokala bundenheten. Kanske byta bana.

– Jag ställer alltid frågan; Hur långt kan du tänka dig att pendla till jobbet?

Som jobbcoach hjälper hon till med att ringa arbetsgivare, skriva cv:n, och framför allt ge den enskilde tid att komma på fötter.

– Vi gör vad en bra arbetsförmedling borde göra, säger Pia. Och vi ger tid till dem som behöver det.

Hon slänger fram lite statistik som visar att kvinnor i betydligt större utsträckning än män nappar på de deltidsjobb som erbjuds – trots att kvinnorna precis som män jagar heltider.

Var tionde som förlorar jobbet stampas ut från arbetsmarknaden, men för de andra brukar det ordna upp sig. Det skedde för dem på Skåpafors och det sker på de arbetsplatser Pia Ågren arbetar med.

När hon ser tillbaka på sin gamla roll som ordförande på bruket finns det saker som hon numera slipper.

– Som ordförande fick man fajtas, leta argument, gå in i lagar och avtal och redogöra för ständiga kompromisser.

– Även om jobbet i dag kan vara hektiskt, slipper jag i alla fall alla stridigheter. Det var definitivt tuffare känslomässigt att vara ordförande.

Men jobbet som facklig företrädare har gett henne en utmärkt grund att stå på i det nya jobbet.

Göran Widerberg