Tonys motståndare blev hans hjälte

TårtanStockholm? Nä, dit åker man inte frivilligt. Men Tony Lind tog ändå tåget till huvudstaden för att ge en tårta till sin hjälte, Mattias af Malmborg. Juristen som facket till slut gick med på att anlita.

Bilarna dundrar förbi på gatan, en flygbuss svänger runt hörnet precis innan gågubben slår om från röd till grön. Jag har just hämtat Tony och hans fru Yvonne vid tåget från Vingåker. En bit bort skymtar LO-borgens torn, några stenkast därifrån vårt mål, fackets juristbyrå.

Dagens Arbete har tidigare skrivit om Tonys långa kamp för att få livränta. Han stred inte bara mot Försäkringskassan utan även mot sitt eget fack. IF Metalls försäkringsansvarige glömde att skicka in en överklagan till Försäkringskassan i rätt tid. När sedan felet skulle rättas till följde fler missar.  Men Tony gav sig inte, han ställde krav på facket.

Det var fyra år sedan Tony gick här på Stockholms gator. Då var han nervös, mycket stod på spel. Men chanserna var goda, trodde han. Det skulle nog gå vägen. Hade han tur skulle han få rätt i skiljenämnden och ett skadestånd från IF Metall. Men så blev det inte.

Men det var då det, säger Tony. Nu har han vunnit över Försäkringskassan, med Rättsskyddets hjälp. Han har äntligen fått sin livränta. Rättvisan segrade, säger Tony när vi öppnar glasdörren till LO-TCO Rättsskydd. 

Vi smyger in på kontoret, öppnar kartongen med tårtan. Mattias chef Claes Jansson, som förberett i hemlighet, kommer med ett elegant tårtfat. Sedan tar vi spiraltrappan ned till fikahörnan. Ett tiotal av fackets jurister är samlade runt sina kaffekoppar. 

– Jag såg tårtan, sen började en kamera att smattra. Då förstod jag ungefär vad det handlade om, säger Mattias när vi slår oss ner.

– Det är rörande, och ödmjukt, säger han och ser länge på Tony. Du kunde lika gärna ha sagt att det blev nu först som du fick rätt, att det här borde ha hänt för flera år sedan.

Första gången som Tony träffade Mattias var just den där hemska dagen i skiljenämnden då allt gick fel. Mattias satt på motståndarsidan och skulle försvara IF Metall. Men mitt i allt kände Tony respekt för honom. Han verkade så kunnig. Och efter nämndens möte kom Mattias fram och sa att han var ledsen.

Så när IF Metall till slut ändrade sig och gick med på att ge Tony rättsskydd bad han att få Mattias som jurist. Och så blev det.

Mattias berättar att han hade blandade känslor inför uppdraget. 

– De var nog rätt trötta på dig, säger han försiktigt.

– Jo, säger Tony. Det kan jag förstå. Jag har varit rätt tuff, både i språk och beteende. Repar man humör blir det lätt grovhugget. 

– Jag har lärt mig en sak genom allt det här, säger Tony. Man ska aldrig ge upp.

– Så är det, säger Mattias. Försäkringskassan och domstolarna vet inte mycket om hur det ser ut på verkstadsgolvet. 

Försäkringskassan påstod först att det inte gick att bevisa att Tonys ryggont berodde på jobbet eftersom han omplacerats till ”lättare arbetsuppgifter”. Men kassan hade inte undersökt vad lättare arbetsuppgifter innebar. Det visade sig att jobbet innehöll både tunga lyft och konstiga vridningar av ryggen.

– Jag var nog lite spänd innan, säger Tony när vi ska skiljas åt. Vi harvar inte i samma division, om man säger så. Det är lite skillnad på folk i storstan och oss.

– Men ett jäkla positivt slut, säger Tony och lägger armen över Yvonnes axlar. Vi knallar väl neråt, mot stationen och tar tåget hem till Vingåker.         

jeanette herulf