Oskar och Paulina vill ha fler barn – vågar inte köra till förlossningen

LKAB har fått tillstånd att köra 80 malmtransporter per dygn på olycksdrabbade ”Dödens väg”.

Vägen är också den enda till förlossningen.

Gruvarbetaren Oskar Nilsson vill ha fler barn. Nu väljer han och sambon att vänta.

– Redan i dag försöker man undvika vägen, ska vi dessutom dela den med fler malmtransporter, det känns inte rimligt, säger han.

När Oskar Nilsson och Paulina Sundvall, från Kiruna, körde till förlossningen hade de bara en väg att välja på – E10:an mot Gällivare. Den väg som i folkmun kallas ”Dödens väg” på grund av många svåra olyckor. I snitt sker nio olyckor på sträckan per år. Dessutom saknas viltstängsel på vägen som är både smal och hårt trafikerad.

Efter tolv mil och cirka en och en halv timmes bilkörning kom de fram och sonen Tage föddes kort därefter.

– Jag kände sådan ångest av att köra den smala vägen i mörker och att möta tung trafik, säger Oskar Nilsson.

Nu, knappt två år senare, ska vägen trafikeras ännu mer. LKAB har fått klartecken att köra upp till 80 lastbilar och 1 800 ton malm per dygn på samma sträcka på E10 mellan gruvområdet Mertainen och Kiruna. Tillståndet är tillfälligt på 18 månader och har beviljats av Länsstyrelsen i Norrbotten.

– Det här gör ju att man sätter livet lite på paus, vi vill ha fler barn, men nu kommer vi att vänta tills det här lugnat ner sig, vi vill inte möta de där lastbilarna, säger Oskar Nilsson, som jobbar som bergarbetare i LKAB:s gruva i Kiruna.

Samtidigt har han en viss förståelse för gruvbolaget.   

– Jag förstår så klart att de måste få fram malmen och jag vill så klart ha lön, men samtidigt måste man få ifrågasätta sådana här beslut när det här går ut över vårt liv – vi som bor här i Kiruna.

Begränsad kapacitet på järnvägen ställer till det: ”Inte rimligt”

Det finns två anledningar till att LKAB vill köra malmen på lastbilar efter E10:an. Den första handlar om råvarubrist, gruvbolaget får inte upp tillräckligt med järnmalm från Kirunagruvan för att kunna nyttja pelletsverkets fulla kapacitet, skriver de i sin ansökan. Därför vill de hämta malm från lagret i Mertainen-gruvan.

Det andra handlar om järnvägens kapacitet. Gruvbolaget kör normalt malm mellan Kiruna och Mertainen via järnväg, men kapaciteten är full, enligt LKAB. 

Därför menar gruvbolaget att det enda alternativet är att frakta malmen på lastbilar via vägsträckan.  

– Det känns inte rimligt att järnvägen har så begränsad kapacitet att man måste köra malm på en väg som vi använder för att ta oss till våra arbeten och till förlossningen, säger Oskar Nilsson.

Paulina Sundvall, som tidigare arbetat i Aitik-gruvan, vet hur det är att pendla på vägen efter ett 10-timmars arbetspass.

– Folk glömmer, att det inte bara handlar om lastbilarna, utan även om alla andra på vägarna och de som vill köra om och kanske tar dumma beslut. Man undrar hur väl de tänkt igenom detta?

”Risker med trafiksäkerheten”

Undrar gör även Kiruna kommuns miljö- och byggnämnd, som ansvarar för bland annat räddningstjänst och trafik. De har överklagat länsstyrelsens beslut.

– Vi ser främst risker med trafiksäkerheten som vi tycker att länsstyrelsen inte tagit tillräckligt i beaktande, till exempel vilken typ av väg det är, omkörning, köbildning, säger Helena Söderlund, miljöchef i Kiruna kommun.

Innan länsstyrelsen i Norrbotten beviljade LKAB:s ansökan remitterades inte Trafikverket – något som kritiseras i överklagandet.

– Ansökan och beslutet kom även under semestertider vilket vi tycker inte gav oss de bästa förutsättningarna, säger Helena Söderlund.

Linda Bjurholt, logistikchef på LKAB, har förståelse för kritiken men menar att utan tillståndet hade den yttersta konsekvensen varit att LKAB fått stänga några verk under en tid.

– Om vi inte har råmaterial att köra i våra verk, kan vi inte producera färdiga produkter av järnmalmspellets som vi behöver för att kunna sälja till våra kunder.

Helst hade de valt järnvägen framför E10:an.  

– Vi väljer järnvägen alla dagar i veckan, men när järnvägen har bristande kapacitet så är väg enda alternativet.

Hon förstår att trafiksäkerheten oroar.

– Jag kör på vägen flera gånger i veckan och har också åkt sträckan tre gånger för att föda barn och det är inte en jätterolig väg att åka på.

Men hon tror ändå att trafikpåverkan av deras lastbilar inte kommer att bli så stor.  

– Vi kör med lastbilar som inte är tunga och behöver dispens, vi använder våra leverantörer som är vana att köra på vägen. Det handlar kanske om att man möter en till två lastbilar utöver den vanliga trafiken och vägar är till för att användas, säger Linda Bjurholt.

”Ibland känner man att det är lite hopplöst”

För Oskar Nilsson och Paulina Sundvall handlar det om något större.

– LKAB måste ta hänsyn till vad som krävs för att människor och samhällen runt gruvan ska fungera, vi bor här, åker till jobbet och försöker få vår vardag och liv att fungera – vi hamnar i kläm, säger Oskar Nilsson.

I takt med att gruvan växer rivs och flyttas stora delar av Kiruna, marken under fastigheterna är osäker. Oskar Nilsson, som tagit över föräldrahemmet, fick förra året stoppa alla renoveringsplaner när han och Paulina fick veta att huset måste rivas 2030. De kommer att lösas ut av LKAB som en del av avvecklingen av gamla Kiruna, men var de ska ta vägen vet de inte i dagsläget.

– Ibland känner man att det är lite hopplöst att stanna och försöka kämpa för ett bättre samhälle, ibland tänker man; ska vi bara ta pengarna och sticka. Men det vill vi ju egentligen inte.

Länsstyrelsen i Norrbottens beslut att tillåta malmtransporter med 80 lastbilar per dygn har tillfälligt stoppats av Miljödomstolen under tiden överklagan prövas. Förutom Kirunas miljö- och byggnämnd har även en privatperson överklagat beslutet.

Dagens Arbete har sökt Länsstyrelsen i Norrbotten för kommentar.

Johanna Edström