”Välja glädjen” ger ingen förändring

Har du känt dig upprörd över tempot på jobbet på sistone? Strunta i att försöka tänka positivt och organisera din ilska i stället!

Tyvärr finns det inget jobb för dig här nästa säsong, du är negativ och sprider dålig stämning.”

Chefens ord slog mig i ansiktet som en knytnäve. Det som jag trodde var ett vanligt möte med avstämning inför våren visade sig vara chefens straff för de senaste månadernas fackliga aktivitet. Visst hade vi förstått att våra försök att få ut vår övertidsersättning, våra fackmöten och diskussioner på lastbryggan hade skrämt chefen men inte skulle väl företaget våga sparka fackombudet för att bli av med ”problemet”.

 

Ett par veckor tidigare hade en konsult under personaldagarna förklarat för oss att vi alltid ska tänka positivt. Om vi någon gång förlorade jobbet så skulle vi ”välja glädjen” och se det som en fantastisk möjlighet att göra någonting annat av våra liv.

Jag tänker tillbaka på den eftermiddagen när jag i dagarna läser om en brittisk studie gjord av forskare vid universitetet i Liverpool. För alla som någon gång varit fackligt aktiva är det inget revolutionerande de kommit fram till. De konstaterar nämligen att ”negativitet” på arbetsplatserna kan få positiva konsekvenser. 

Och jag sätter ”negativitet” inom citattecken för att det är ett så negativt ord. För vad är det för konstig syn på världen man har om man uppmanar folk att tänka positivt samtidigt som det under hela mänsklighetens historia varit det organiserade missnöjet som sett till att utveckla samhället. 

Hur skulle vår värld se ut i dag om Marx istället för ekonomisk vetenskap ägnat sig åt att skriva mindfulness-böcker? Eller om Angela Davis eller August Palm ”valt glädjen” i stället för att försöka förändra världen?

Vi kämpar inte i facket eftersom vi är ”negativa”. Vi gör det för att förbättra våra arbetsplatser, vår arbetsmiljö och samhället i stort. I dagens arbetsliv kan det till och med vara direkt livsfarligt med ett klimat där man uppmanas att alltid tänka positivt. Om vi inte vågar säga ifrån mot farlig arbetsmiljö eller ett tempo som gör oss sjuka så kommer vi få stå där sen med våra trasiga kroppar. Då kommer den positiva inställningen inte att hjälpa oss. Det är helt enkelt farligt att försöka må bra av en sjuk arbetsmiljö.

Så organisera era svordomar, praktisera ert missnöje och lyft näven ur fickan. Först när ilskan kanaliseras tillsammans med andra kan den göra riktig nytta. Och nästa gång chefen tycker att ni bara ser problem så påminn om att ni faktiskt också har lösningarna. Om hen bara inte var så negativ till förändring skulle vi snart ha ett bättre samhälle. 

Jenny Wrangborg