Skugg­samhället är livsfarligtDen växande arbetslivskriminaliteten hotar både marknadsekonomin och människovärdet, skriver Helle Klein.

”Att fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen”Carl-Einar Häckner om att ta emot sin ålder.

Strejkerna i Kina

Foto: Lou Linwei
Zhu Xinhua, längst till höger, firar tillsammans med andra strejkledare och arbetaraktivister. De har vunnit strejken. Foto: Lou Linwei
Efter de långa arbetspassen går Zhu Xinhua tillbaka till sovsalen där han har en säng och en kokplatta. Foto: Lou Linwei

”Jag känner mig som en maskin”

Lyssna eller ladda ner reportaget här:

Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren sedan 15 år försökte blåsa Zhu Xinhua, 33 år, på intjänad pension fick han nog. Det är strejkens år i Kina och kampen pågår för riktiga fack i Mittens rike.

ALLT FLER STREJKER

Få industriarbetare har sett sina löner öka lika snabbt som de kinesiska under senare år. Den genomsnittliga minimilönen har mer än tredubblats sedan 2005 till 1 300 yuan (motsvarande 1 700 kronor) år 2014, enligt banken UBS. Men arbetarna klagar att lönerna knappt har hållit jämna steg med stigande priser och levnadsomkostnader.

Ungdomar i dag är inte längre lika villiga att underkasta sig de närmast slavliknande arbetsvillkor som varit vanliga i industrin. Vissa bolag flyttar därför produktion till fattigare länder och inåt landet på jakt efter billigare personal.

Under 2014 tappade Kinas ekonomi märkbart fart och många fabriker försökte göra sig av med personal med många års arbetserfarenhet för att slippa stå för obetalda socialförsäkringar och förmåner. Det har bidragit till att antalet strejker ökat kraftigt.

Myndigheterna har också stärkt arbetarnas rättsliga skydd, arbetarna har fått rätt till arbetskontrakt och avgångsvederlag. Under 2014 kom regler som begränsar bruket av tillfällig- och bemanningspersonal.

Foshan Skål! De sju kinesiska strejkledarna och arbetaraktivisterna vid det runda bordet sträcker fram sina ölglas. De möts klingande över en snurrbar glasskiva där det kinesiska festbordet står uppdukat: nio rätter; hel ångkokt fisk, fläsk i chili, långkokt kött och andra läckerheter.

Strejkledaren Zhu Xinhua, 33 år, har bjudit in Dagens Arbete att fira på en liten restaurang i industristaden Foshan i södra Kina. De har vunnit strejken. En två månader lång och bitter aktion tvingade arbetsgivaren, smyckestillverkaren Tongxin Jewellery, att möta dem i kollektiva förhandlingar och betala åratal av obetalda sociala avgifter till ett värde av motsvarande flera miljoner kronor.

I dag ska de rösta om att kalla till stormöte för att ta över fackklubben på fabriken. I fortsättningen ska den ledas av arbetarnas demokratiskt valda representanter. Liknande försök har skett på flera kinesiska företag. Deras ledare Zhu Xinhua är en man med svart stubbhår som pratar med irriterande hög röst, så hög som rösten blir när man arbetat vid en slamrande metallpress i 15 år utan hörselskydd. Men i många år var Zhu Xinhua, som han själv säger, ”tyst och lydig”.

– Kollektiva förhandlingar har gett oss styrka. Innan var chefen högt däruppe och vi var evigt svaga, säger Zhu Xinhua och låter händerna cirkla om varandra för att visa hur saker byter plats.

Både 2014 och 2015 ser ut att bli strejkens år i Kina. Fram till november 2014 noterade arbetarorganisationen China Labour Bulletin rekordmånga, 1 206 strejker och arbetarprotester omnämnda i kinesisk media. Det är mer än en fördubbling jämfört med 2013. Storyn om Zhu Xinhuas liv visar varför det sker nu.

”Ställer man tillbaka stolen fel efter passet blir det böter.”

Zhu var 18 år när han 1999 flyttade till staden Foshan i Guangdongprovinsen. Liksom 269 miljoner kinesiska migrantarbetare lämnade han sin hemort i en fattig provins i inlandet och åkte till industri-klustren på östkusten. Sedan dess har han jobbat på Tongxins guldfabrik.

Arbetstiderna är svåra att föreställa sig. Han börjar åtta på morgonen och arbetar till fem på eftermiddagen, med 1,5 timmes lunchpaus. Klockan 18:30 går han tillbaka till jobbet för den obligatoriska övertiden. Den pågår som regel fram till klockan 22 men kan sträcka sig till ett på natten. Arbetstiden bryter mot kinesiska arbetslagar men fabrikerna gör som de flesta fabriker gör och struntar i den lagen. Cheferna håller uppe disciplinen genom att straffa arbetarna med böter för minsta fel.

– Ställer man tillbaka stolen fel efter passet blir det böter. Är man fem minuter sen blir det böter. Fast vi är bättre än Foxconn (bolaget som tillverkar Apples produkter). Där slår de arbetarna, säger Zhu.

På natten efter sista övertidspasset återvänder han till sovsalen, ett logement i rå betong. Han tvättar ansiktet och lägger sig på våningssängen av metall som bara har en tunn bambumatta över britsen. Bredvid sängen står en elektrisk platta och ett glas med tandborste och tandkräm. De stora brundammiga fönstren mot fabriksgården är trasiga sedan tio år tillbaka. Genom stora hål i glasrutorna svärmar myggor in. På vintern kan det bli ruggigt kallt och på somrarna är provinsen som en tropisk bastu. Men efter så långa arbetsdagar somnar man ändå. Klockan kvart i åtta går han upp, tvättar ansiktet och återvänder till fabriken, ofta utan att orka borsta tänder eller äta frukost. Så har dagarna och åren gått, varje dag i veckan.
Det var först år 2012 de fick lediga söndagar.

Hur är det att arbeta så mycket?

– Man känner sig som en maskin. Det enda jag gör är att jobba. Vad är egentligen skillnaden på mig och en maskin?

”Vi arbetare är inte som folk med pengar. Vi har inte tid med romantik”

Han träffade sin fru när hon också arbetade på fabriken.

– Vi hade bägge nått giftasålder och jag tyckte vi passade ihop. Hon blev gravid och då var vi tvingade att gifta oss, säger han.

Han bara skrattar när jag frågar om det var kärlek.

– Vi arbetare är inte som folk med pengar. Vi har inte tid med romantik. Hon jobbar i dag på en annan anläggning och vi träffas bara på helgerna.

Arbetstiderna ger dem inte heller tid att träffa sina barn. Döttrarna Tingting, tio år, och Jinjin, tre år, bor hos farföräldrarna hemma i Jiangxiprovinsen. Migrantarbetarna är diskriminerade från städernas skolor och välfärd och har som regel inga möjligheter att leva med sina barn. Zhu träffar barnen bara tio dagar om året, vid kinesiskt nyår då han åker hem.

– Jag tänker ofta att det är en stor förlust att inte kunna vara med barnen när de växer upp. Det går inte bra i skolan för den äldsta flickan. Det känns som om vi inte tar vårt ansvar som föräldrar. Men som Kina funkar nu har vi inget val.

Samtidigt har lönerna gått upp med tvåsiffriga tal. Andelen av befolkningen i arbetsför ålder krymper nämligen vilket lett till arbetsbrist. År 2013 var Zhu uppe i 5 000 yuan i månaden, vilket är ungefär lika mycket i kronor. Det är tio gånger mer än vad han hade i ingångslön 1999.

Arbetarna har också blivit alltmer medvetna om sina rättigheter.

Men Zhu Xinhua klagade inte. År efter år betalade han in avgiften till fackklubben, utan att arbetsgivaren gav dem deras lagliga rättigheter.

Hans uppvaknande kom först för två år sedan när fingret fastnade i pressen. Det var en mindre skada, toppen på vänster långfinger kneps åt. På sjukhuset träffade han en annan skadad arbetare som berättade om hjälporganisationer som stöttar utsatta arbetare. Det var så han kom i kontakt med Chen Huihai vid juristfirman Guangdong Laowei Law firm som utbildar arbetare i att ta till vara sina rättigheter.
Den internationella finanskrisen har fått många fabriker att skära ner och försöka göra sig av med äldre och ”bråkig” personal.

I juli 2013 startade Tongxin Jewellery en ny fabrik utanför stan. Alla ”gamla” arbetare som hade hög lön och mycket obetalda krav på sociala förmåner fick vara kvar på den gamla fabriken. Sedan började ledningen försöka pressa dem att säga upp sig. De drog ner Zhus lön till 1 310 yuan i månaden.
Alternativet var att gå till den nya fabriken och få nya kontrakt som gör att de mister sina intjänade kompensationer och förmåner. Hela syftet med flytten var att chefen skulle kunna smita från sitt arbetsgivaransvar.

– Fabrikschefen sa till oss att ”tiderna är dåliga och nu måste vi lida tillsammans”. Men chefen kör Mercedes, vi har ingenting!

Arbetarna gick till Chen Huihai på juristfirman. Han sa till dem:

– Ni kan lyckas, men bara om ni håller ihop. Om ni inte samarbetar så kommer ni garanterat att förlora, säger Zhu Xinhua.

Chen inledde arbetet med att coacha arbetarna i konflikten som skulle komma.
Arbetarna gick till chefen och krävde att få tillbaka full lön och överläggningar. Chefen vägrade. Då var ännu inte Zhu en ledare, men vid ett möte pekade chefen ut honom och anklagade Zhu för att vara en uppviglare.

– Då hade jag inget annat val än att kliva fram, säger Zhu. Det blev en fråga om heder.

Arbetarna valde representanter, med Zhu som ledare. De samlade pengar i en strejkkassa och började uppvakta myndigheterna. Sommaren 2014 inledde de en strejk. De gjorde maskningsaktioner. Strejker och demonstrationer har inget lagligt skydd i Kina.

En gång vågade de ändå sig ut på gatan utanför fabriksporten med skyltar och slagord. Då greps de av polisen, men släpptes efter några timmar.

När de ställt till med tillräckligt med problem började tjänstemännen och det statliga facket att lyssna.

Kina är fortfarande en diktatur under kommunistpartiet. Där är bara ett fack tillåtet, det statliga facket ACFTU. Det statliga facket står som regel på arbetsgivarnas sida. Men deras främsta uppgift är att hålla nere missnöje.

 ”Jag är fortfarande rädd och fruktar framtiden. Men jag har vuxit som människa.”

De tvingade företagsledningen att möta Zhu Xinhua och de andra arbetardelegaterna i kollektiva förhandlingar. Även representanter från myndigheterna och facket deltog.

Strejken slutade 27 augusti med att arbetsgivaren gick med på att betala obetalda socialförsäkringar, bostadsbidrag och kompensation för arbete på helgdagar – sistnämnda innebar minst 30 000 yuan till varje arbetare. Men de vill fortfarande inte diskutera företagsflytten och den skamliga behandlingen av de gamla arbetarna, säger Zhu.

Lunchen är klar och det är dags för oss att gå. Zhu stänger dörren om det privata rummet på restaurangen. Sedan håller de en omröstning: Alla röstar ja till att utlysa ett stormöte för arbetarna på fabriken två dagar senare.

På dagordningen står misstroendeomröstning mot fackklubbens gamla ordförande och välja en ny ledning som är utsedd av arbetarna själva. Den nuvarande fackklubbens ordförande är utsedd av företagsledningen. Facklig organisering är farligt och svårt i Kina.

– Jag är fortfarande rädd och fruktar framtiden. Men jag har vuxit som människa. Vi vill inte bli förtryckta längre. Vi har förenat oss, säger Zhu Xinhua.

Två dagar efter intervjun fick Zhu Xinhua och två andra delegater sparken med hänvisning till att de ”brutit mot arbetskontraktet”. De blev utslängda från fabriken och sina hem i sovsalarna. Fabriksledningen placerade ut vakter vid ingången. Zhu säger att han är övertygad om att det är ett straff för deras aktiviteter men att de tänker fortsätta ändå. Nu ska de stämma företaget. Den svåra kampen för friare fack fortsätter i Kina.

Fabrikschefen Zhang Yonggang säger på telefon att han inte vill ställa upp på intervju. Även det statliga fackets avdelning i Foshan avböjer att kommentera.

 

Ola Wong

Diskutera artikeln här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

De betalar mobilens pris

2011 besökte Harald Gatu Kina. Läs hans reportage från Foxconn, fabriken som blev känd för sina nät under fönstren, som skulle hindra att arbetarna begick självmord.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

Arbetare visas på nytt sätt

FRÅN ROMAN TILL SERIEFIGUR Den svenska arbetarlitteraturen har alltid skildrat miljöer som sällan syns i politiken eller media. Nu hittar en ny generation arbetarförfattare andra uttryck för att beskriva verkligheten.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Bortstädad: Mannen som försvann

BortstädadHan kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Peder har full koll på papperen

BESKYDDARENHan har startat pappersbruk, jobbat för polisen och räddat mängder av saker till eftervärlden. Möt Peder Werner, papperskonservator.

Franska gruvarbetare demonstrerar

Franska gruvarbetare kan få skadestånd

I Frankrike kan de som har jobbat med farliga ämnen få skadestånd för att de är oroliga för att bli sjuka. 731 franska gruvarbetare har fått stöd för sina krav i Högsta Domstolen.

Göken som håller i ur och skur

URGAMMALT HANTVERKDet allra första gökuret gjordes för nästan 300 år sedan. I dag finns några få tyska hantverkare som försiktigt karvar ut avancerade mönster i trä och sätter ihop med urverk och utflygande gök.

Pappersfeber

Inifrån Swedpapers fabrik.

Swedpaper rider på klimatvågen

Fler ratar plastSuget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Modellbyggen på bord

En framtid byggd av skräp

SteampunkHemma i enplansvillan i Falun föreställer sig pappersarbetaren Magnus Johansson en värld där industrialismen aldrig ägde rum. Hans många modellbyggen löser upp gränsen mellan historia och framtid.

Återväxten i industrin

Tommy Ölund och Johan Östman

Ont om tid när nya pappersarbetare ska läras upp

ÅterväxtHusum anställer och lär upp nya. Men fack och anställda är kritiska till på vilket sätt det görs. ”Ledningen verkar ta lite lättvindigt på den tid som det tar”, säger operatören Johan Östman.

Makten över företagen

Vinsten framför allt

Aktieägarna förstFörr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

PERSPEKTIV”Våren är aktieägarnas skördetid. Sällan har bolagen på Stockholmsbörsen delat ut så mycket pengar som nu: långt över 250 miljarder kronor. Kul för dem som är med på festen, men är det bra för morgondagen?”, skriver DA:s Harald Gatu.

”Kortsiktigheten kan leda till katastrof”

INTERVJUAktieägarnas makt riskerar att leda till katastrof. Därför måste företagen styras efter helt nya regler. Det kan politikerna ordna, säger Oxfordprofessorn Colin Mayer.

Hitta sommarlugnet i bokens värld

Redaktionens bästa tipsEn pocket på badstranden eller en ljudbok i hammocken. Sommartid betyder lästid. DA:s redaktion tipsar om sina favoriter.

500 år före sin tid

Leonardo da Vinci dog för 500 år sedan. Då ansågs många av hans uppfinningar omöjliga – i dag är det lätt att hitta spår av hans genialitet.

”Vi sydde våra egna matchshorts”

FOTBOLLS-VMI sommar åker landslaget till Frankrike med en dröm om final. Allt började i Öxabäck för 50 år sedan.

DA:s turistguide i Industrieuropa

IndustrisemesterVad sägs om en annorlunda utlandsresa i sommar? Vi har vaskat fram 13 guldklimpar ur Europas rika industriella kulturarv.

Skuldfällan

Blir Kjell någonsin fri?

Kjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. Huset såldes med tvång och skulderna började växa. Han hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Jag sjöng som ett as!”

TV-STJÄRNAHan sjöng hem hela Talang och blev en halv miljon kronor rikare. Den tävlingsinriktade pappersarbetaren Micke Holm är missnöjd med finalsången men börjar ändå tro ”att jag duger till någonting”.

Djurpark på hjul

En skränande häger, en tolv meter hög elefant. Kugghjulen och vajrarna som driver djuren i franska Nantes är lika viktiga som den fantasifulla ytan. DA har besökt ett semestermål som är motsatsen till Disney World.

Ripjakt utan Blixten

Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Få ordning på deckarna

BÖCKERLäs i rätt ordning! uppmanar DA:s deckarexpert Lennar­t Lund. Det gäller att hålla koll när förlagen börjar översätta böckerna mitt i en serie.

Metals are going to lift Mongolia

In the middle of the Gobi Desert the world’s largest copper mine is developing. Some people have been given the chance to start small, legal mines. With the help of the deposits discovered under Mongolia’s soil, the country is going to rise from poverty. For our English readers we have translated our long read from the mines in Mongolia.

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Foto: Adam Daver

Ny snurr på vinylskivan

Älskade plattaDen var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

1

I gruvornas land

Metallerna ska lyfta Mongoliet

Mongoliets jord rymmer enorma metallfyndigheter, förhoppningen är att de ska få landet att resa sig ur fattigdom. DA har besökt en av världens största koppargruvor, men också kooperativa gruvor och illegala guldvaskare. Läs eller lyssna på reportaget här.

”Vi ville inte flytta”

När den gigantiska koppargruvan Oyu Tolgoi började anläggas mitt i den mongoliska Gobiöknen, förlorade nomaderna sitt bästa vinterbete. När bolaget erbjöd för dålig kompensation gick nomadfamiljerna samman och tog strid.

Ninjorna samlar Mongoliets guldskärvor

Tiotusentals mongoler försörjer sig som ninja miners, illegala gruvarbetare som letar kol eller guld i nedlagda gruvor. DA har mött Oyuna och Lkhagvaa som förlorade sina jobb som vägarbetare för 15 år sedan.

ljudbok

Med en bok i örat i 30 år

LjudböckerPå Woolpower i Östersund är ljudböcker inget nytt – här har sömmerskorna lyssnat på böcker under arbetstid sedan kassettbandens era. Du kan förstås också lyssna på reportaget här.

Berättelser från marknivå

Johan Airijoki skriver och sjunger om skiftarbete i gruvan, hembränt, malmtruckar, enplansvillor och skoterleder. Lyssna på vårt reportage och hör flera av hans låtar.

5
Foto: David Lundmark

”Jag älskar pappersbruk”

PASSIONERADSom barn sorterade hon trådrullar i en polsk textilfabrik. I dag klär hon popstjärnor i papper. DA har träffat mode­designern Bea Szenfeld – läs reportaget med ögon eller öron.

Finanskrisen

Bortom all kontroll

BANKKOLLAPSENI morgon är det tio år sedan den amerikanska banken Lehman Brothers gick i konkurs. Paniken spred sig på världens börser och skapade massarbetslöshet. Ångrade någon i finansvärlden sig? Egentligen inte, enligt de spelfilmer och romaner som DA:s Rasmus Lygner plöjt.

1
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.