Industriarbetarnas tidning

”Jag känner mig som en maskin”

26 februari, 2015

Skrivet av Ola Wong

Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren sedan 15 år försökte blåsa Zhu Xinhua, 33 år, på intjänad pension fick han nog. Det är strejkens år i Kina och kampen pågår för riktiga fack i Mittens rike.

ALLT FLER STREJKER

Få industriarbetare har sett sina löner öka lika snabbt som de kinesiska under senare år. Den genomsnittliga minimilönen har mer än tredubblats sedan 2005 till 1 300 yuan (motsvarande 1 700 kronor) år 2014, enligt banken UBS. Men arbetarna klagar att lönerna knappt har hållit jämna steg med stigande priser och levnadsomkostnader.

Ungdomar i dag är inte längre lika villiga att underkasta sig de närmast slavliknande arbetsvillkor som varit vanliga i industrin. Vissa bolag flyttar därför produktion till fattigare länder och inåt landet på jakt efter billigare personal.

Under 2014 tappade Kinas ekonomi märkbart fart och många fabriker försökte göra sig av med personal med många års arbetserfarenhet för att slippa stå för obetalda socialförsäkringar och förmåner. Det har bidragit till att antalet strejker ökat kraftigt.

Myndigheterna har också stärkt arbetarnas rättsliga skydd, arbetarna har fått rätt till arbetskontrakt och avgångsvederlag. Under 2014 kom regler som begränsar bruket av tillfällig- och bemanningspersonal.

Foshan Skål! De sju kinesiska strejkledarna och arbetaraktivisterna vid det runda bordet sträcker fram sina ölglas. De möts klingande över en snurrbar glasskiva där det kinesiska festbordet står uppdukat: nio rätter; hel ångkokt fisk, fläsk i chili, långkokt kött och andra läckerheter.

Strejkledaren Zhu Xinhua, 33 år, har bjudit in Dagens Arbete att fira på en liten restaurang i industristaden Foshan i södra Kina. De har vunnit strejken. En två månader lång och bitter aktion tvingade arbetsgivaren, smyckestillverkaren Tongxin Jewellery, att möta dem i kollektiva förhandlingar och betala åratal av obetalda sociala avgifter till ett värde av motsvarande flera miljoner kronor.

I dag ska de rösta om att kalla till stormöte för att ta över fackklubben på fabriken. I fortsättningen ska den ledas av arbetarnas demokratiskt valda representanter. Liknande försök har skett på flera kinesiska företag. Deras ledare Zhu Xinhua är en man med svart stubbhår som pratar med irriterande hög röst, så hög som rösten blir när man arbetat vid en slamrande metallpress i 15 år utan hörselskydd. Men i många år var Zhu Xinhua, som han själv säger, ”tyst och lydig”.

– Kollektiva förhandlingar har gett oss styrka. Innan var chefen högt däruppe och vi var evigt svaga, säger Zhu Xinhua och låter händerna cirkla om varandra för att visa hur saker byter plats.

Både 2014 och 2015 ser ut att bli strejkens år i Kina. Fram till november 2014 noterade arbetarorganisationen China Labour Bulletin rekordmånga, 1 206 strejker och arbetarprotester omnämnda i kinesisk media. Det är mer än en fördubbling jämfört med 2013. Storyn om Zhu Xinhuas liv visar varför det sker nu.

Ställer man tillbaka stolen fel efter passet blir det böter.

Zhu var 18 år när han 1999 flyttade till staden Foshan i Guangdongprovinsen. Liksom 269 miljoner kinesiska migrantarbetare lämnade han sin hemort i en fattig provins i inlandet och åkte till industri-klustren på östkusten. Sedan dess har han jobbat på Tongxins guldfabrik.

Arbetstiderna är svåra att föreställa sig. Han börjar åtta på morgonen och arbetar till fem på eftermiddagen, med 1,5 timmes lunchpaus. Klockan 18:30 går han tillbaka till jobbet för den obligatoriska övertiden. Den pågår som regel fram till klockan 22 men kan sträcka sig till ett på natten. Arbetstiden bryter mot kinesiska arbetslagar men fabrikerna gör som de flesta fabriker gör och struntar i den lagen. Cheferna håller uppe disciplinen genom att straffa arbetarna med böter för minsta fel.

– Ställer man tillbaka stolen fel efter passet blir det böter. Är man fem minuter sen blir det böter. Fast vi är bättre än Foxconn (bolaget som tillverkar Apples produkter). Där slår de arbetarna, säger Zhu.

På natten efter sista övertidspasset återvänder han till sovsalen, ett logement i rå betong. Han tvättar ansiktet och lägger sig på våningssängen av metall som bara har en tunn bambumatta över britsen. Bredvid sängen står en elektrisk platta och ett glas med tandborste och tandkräm. De stora brundammiga fönstren mot fabriksgården är trasiga sedan tio år tillbaka. Genom stora hål i glasrutorna svärmar myggor in. På vintern kan det bli ruggigt kallt och på somrarna är provinsen som en tropisk bastu. Men efter så långa arbetsdagar somnar man ändå. Klockan kvart i åtta går han upp, tvättar ansiktet och återvänder till fabriken, ofta utan att orka borsta tänder eller äta frukost. Så har dagarna och åren gått, varje dag i veckan.
Det var först år 2012 de fick lediga söndagar.

Hur är det att arbeta så mycket?

– Man känner sig som en maskin. Det enda jag gör är att jobba. Vad är egentligen skillnaden på mig och en maskin?

”Vi arbetare är inte som folk med pengar. Vi har inte tid med romantik”

Han träffade sin fru när hon också arbetade på fabriken.

– Vi hade bägge nått giftasålder och jag tyckte vi passade ihop. Hon blev gravid och då var vi tvingade att gifta oss, säger han.

Han bara skrattar när jag frågar om det var kärlek.

– Vi arbetare är inte som folk med pengar. Vi har inte tid med romantik. Hon jobbar i dag på en annan anläggning och vi träffas bara på helgerna.

Arbetstiderna ger dem inte heller tid att träffa sina barn. Döttrarna Tingting, tio år, och Jinjin, tre år, bor hos farföräldrarna hemma i Jiangxiprovinsen. Migrantarbetarna är diskriminerade från städernas skolor och välfärd och har som regel inga möjligheter att leva med sina barn. Zhu träffar barnen bara tio dagar om året, vid kinesiskt nyår då han åker hem.

– Jag tänker ofta att det är en stor förlust att inte kunna vara med barnen när de växer upp. Det går inte bra i skolan för den äldsta flickan. Det känns som om vi inte tar vårt ansvar som föräldrar. Men som Kina funkar nu har vi inget val.

Samtidigt har lönerna gått upp med tvåsiffriga tal. Andelen av befolkningen i arbetsför ålder krymper nämligen vilket lett till arbetsbrist. År 2013 var Zhu uppe i 5 000 yuan i månaden, vilket är ungefär lika mycket i kronor. Det är tio gånger mer än vad han hade i ingångslön 1999.

Arbetarna har också blivit alltmer medvetna om sina rättigheter.

Men Zhu Xinhua klagade inte. År efter år betalade han in avgiften till fackklubben, utan att arbetsgivaren gav dem deras lagliga rättigheter.

Hans uppvaknande kom först för två år sedan när fingret fastnade i pressen. Det var en mindre skada, toppen på vänster långfinger kneps åt. På sjukhuset träffade han en annan skadad arbetare som berättade om hjälporganisationer som stöttar utsatta arbetare. Det var så han kom i kontakt med Chen Huihai vid juristfirman Guangdong Laowei Law firm som utbildar arbetare i att ta till vara sina rättigheter.
Den internationella finanskrisen har fått många fabriker att skära ner och försöka göra sig av med äldre och ”bråkig” personal.

I juli 2013 startade Tongxin Jewellery en ny fabrik utanför stan. Alla ”gamla” arbetare som hade hög lön och mycket obetalda krav på sociala förmåner fick vara kvar på den gamla fabriken. Sedan började ledningen försöka pressa dem att säga upp sig. De drog ner Zhus lön till 1 310 yuan i månaden.
Alternativet var att gå till den nya fabriken och få nya kontrakt som gör att de mister sina intjänade kompensationer och förmåner. Hela syftet med flytten var att chefen skulle kunna smita från sitt arbetsgivaransvar.

– Fabrikschefen sa till oss att ”tiderna är dåliga och nu måste vi lida tillsammans”. Men chefen kör Mercedes, vi har ingenting!

Arbetarna gick till Chen Huihai på juristfirman. Han sa till dem:

– Ni kan lyckas, men bara om ni håller ihop. Om ni inte samarbetar så kommer ni garanterat att förlora, säger Zhu Xinhua.

Chen inledde arbetet med att coacha arbetarna i konflikten som skulle komma.
Arbetarna gick till chefen och krävde att få tillbaka full lön och överläggningar. Chefen vägrade. Då var ännu inte Zhu en ledare, men vid ett möte pekade chefen ut honom och anklagade Zhu för att vara en uppviglare.

– Då hade jag inget annat val än att kliva fram, säger Zhu. Det blev en fråga om heder.

Arbetarna valde representanter, med Zhu som ledare. De samlade pengar i en strejkkassa och började uppvakta myndigheterna. Sommaren 2014 inledde de en strejk. De gjorde maskningsaktioner. Strejker och demonstrationer har inget lagligt skydd i Kina.

En gång vågade de ändå sig ut på gatan utanför fabriksporten med skyltar och slagord. Då greps de av polisen, men släpptes efter några timmar.

När de ställt till med tillräckligt med problem började tjänstemännen och det statliga facket att lyssna.

Kina är fortfarande en diktatur under kommunistpartiet. Där är bara ett fack tillåtet, det statliga facket ACFTU. Det statliga facket står som regel på arbetsgivarnas sida. Men deras främsta uppgift är att hålla nere missnöje.

 ”Jag är fortfarande rädd och fruktar framtiden. Men jag har vuxit som människa.”

De tvingade företagsledningen att möta Zhu Xinhua och de andra arbetardelegaterna i kollektiva förhandlingar. Även representanter från myndigheterna och facket deltog.

Strejken slutade 27 augusti med att arbetsgivaren gick med på att betala obetalda socialförsäkringar, bostadsbidrag och kompensation för arbete på helgdagar – sistnämnda innebar minst 30 000 yuan till varje arbetare. Men de vill fortfarande inte diskutera företagsflytten och den skamliga behandlingen av de gamla arbetarna, säger Zhu.

Lunchen är klar och det är dags för oss att gå. Zhu stänger dörren om det privata rummet på restaurangen. Sedan håller de en omröstning: Alla röstar ja till att utlysa ett stormöte för arbetarna på fabriken två dagar senare.

På dagordningen står misstroendeomröstning mot fackklubbens gamla ordförande och välja en ny ledning som är utsedd av arbetarna själva. Den nuvarande fackklubbens ordförande är utsedd av företagsledningen. Facklig organisering är farligt och svårt i Kina.

– Jag är fortfarande rädd och fruktar framtiden. Men jag har vuxit som människa. Vi vill inte bli förtryckta längre. Vi har förenat oss, säger Zhu Xinhua.

Två dagar efter intervjun fick Zhu Xinhua och två andra delegater sparken med hänvisning till att de ”brutit mot arbetskontraktet”. De blev utslängda från fabriken och sina hem i sovsalarna. Fabriksledningen placerade ut vakter vid ingången. Zhu säger att han är övertygad om att det är ett straff för deras aktiviteter men att de tänker fortsätta ändå. Nu ska de stämma företaget. Den svåra kampen för friare fack fortsätter i Kina.

Fabrikschefen Zhang Yonggang säger på telefon att han inte vill ställa upp på intervju. Även det statliga fackets avdelning i Foshan avböjer att kommentera.

 

Diskutera artikeln här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

De betalar mobilens pris

De betalar mobilens pris

2011 besökte Harald Gatu Kina. Läs hans reportage från Foxconn, fabriken som blev känd för sina nät under fönstren, som skulle hindra att arbetarna begick självmord.

Så har Kina ökat sitt grepp om världen

Så har Kina ökat sitt grepp om världen

När Kina köper upp utländska företag och investerar i järn­vägar, kolkraftverk och hamnar knyter sig stor­makten närmare resten av världen – och andra länder blir mer beroende av Kina.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Mitt i miljökatastrofen finns en strimma av hopp. Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby, med maskiner från svenska Bölebyn.

Miljökatastrofen som flyttade

Miljökatastrofen som flyttade

Lädergarverierna i Bangladesh blev ökända för att ha förorenat en flod och en stadsdel. Staten tvingade dem att flytta från huvud­staden Dhaka. Nu förgiftas ytterligare en flod.

50 000 bil­arbetare i strejk

50 000 bil­arbetare i strejk

Uppåt 50 000 bilarbetare vid General Motors i USA går ut i strejk för högre löner och bättre arbetsvillkor. Facket kräver också att företaget återupptar driften vid fabriker som tidigare har stängts.

Trumps ståltullar hotar industrijobben i USA

Trumps ståltullar hotar industrijobben i USA

President Trumps nya importtullar kan det bli en hård nöt för svensk stålindustri, som har USA som stor marknad. ”Men det kan ändå bli värst för de amerikanska industriarbetarna – det vet vi sedan förra gången USA införde ståltullar”, skriver DA:s Harald Gatu i en analys

Därför går det så vilt till i Frankrike

Därför går det så vilt till i Frankrike

De hotar att spränga fabriken eller håller sina direktörer fångna. Franska industrihistorien är full av vilda konflikter. Dagen­s Arbete listar några från 2000-talet och söker svaret på frågan: varför?

Hårt stål mot Kinas prisdumpning

Hårt stål mot Kinas prisdumpning

På Industri Alls Europamöte i Madrid är tongångarna hårda mot det som kallas Kinas dumpning av stålpriserna. En av talarna var Bjarne Rasmussen Degerfors järnverk.
”Hela vår industri slås sönder medan den kinesiska staten skiter i miljön”, säger han.

Inga förbättringar på självmordsfabriken

Inga förbättringar på självmordsfabriken

Tidigare i år begick fjorton kinesiska arbetare vid Foxconn självmord. Företaget, som tillverkar iPhone och Sony Playstation, lovade förbättringar av löner och arbetsvillkor. Men inget har gjorts, enligt en ny rapport. Självmorden skakade världen. De visade vilka omänskliga villkor många kineser arbetar under inom tillverkningsindustrin. Självmorden var besvärande inte bara för Kina utan även de […]

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.