”Släpp inte in högerextremismen i den politiska värmen!”DA:s chefredaktör Helle Klein önskar att alla demokratiskt sinnade partier nu försvarar den liberala demokratins värden.

”Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”Krönikören Daniel Mathisen har läst Ola Larsmos roman ”Swede Hollow” och ser flyktingens öde genom vår egen historia.

Strejkerna i Kina

Foto: Lou Linwei
Zhu Xinhua, längst till höger, firar tillsammans med andra strejkledare och arbetaraktivister. De har vunnit strejken. Foto: Lou Linwei
Efter de långa arbetspassen går Zhu Xinhua tillbaka till sovsalen där han har en säng och en kokplatta. Foto: Lou Linwei

”Jag känner mig som en maskin”

Lyssna eller ladda ner reportaget här:

Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren sedan 15 år försökte blåsa Zhu Xinhua, 33 år, på intjänad pension fick han nog. Det är strejkens år i Kina och kampen pågår för riktiga fack i Mittens rike.

ALLT FLER STREJKER

Få industriarbetare har sett sina löner öka lika snabbt som de kinesiska under senare år. Den genomsnittliga minimilönen har mer än tredubblats sedan 2005 till 1 300 yuan (motsvarande 1 700 kronor) år 2014, enligt banken UBS. Men arbetarna klagar att lönerna knappt har hållit jämna steg med stigande priser och levnadsomkostnader.

Ungdomar i dag är inte längre lika villiga att underkasta sig de närmast slavliknande arbetsvillkor som varit vanliga i industrin. Vissa bolag flyttar därför produktion till fattigare länder och inåt landet på jakt efter billigare personal.

Under 2014 tappade Kinas ekonomi märkbart fart och många fabriker försökte göra sig av med personal med många års arbetserfarenhet för att slippa stå för obetalda socialförsäkringar och förmåner. Det har bidragit till att antalet strejker ökat kraftigt.

Myndigheterna har också stärkt arbetarnas rättsliga skydd, arbetarna har fått rätt till arbetskontrakt och avgångsvederlag. Under 2014 kom regler som begränsar bruket av tillfällig- och bemanningspersonal.

Foshan Skål! De sju kinesiska strejkledarna och arbetaraktivisterna vid det runda bordet sträcker fram sina ölglas. De möts klingande över en snurrbar glasskiva där det kinesiska festbordet står uppdukat: nio rätter; hel ångkokt fisk, fläsk i chili, långkokt kött och andra läckerheter.

Strejkledaren Zhu Xinhua, 33 år, har bjudit in Dagens Arbete att fira på en liten restaurang i industristaden Foshan i södra Kina. De har vunnit strejken. En två månader lång och bitter aktion tvingade arbetsgivaren, smyckestillverkaren Tongxin Jewellery, att möta dem i kollektiva förhandlingar och betala åratal av obetalda sociala avgifter till ett värde av motsvarande flera miljoner kronor.

I dag ska de rösta om att kalla till stormöte för att ta över fackklubben på fabriken. I fortsättningen ska den ledas av arbetarnas demokratiskt valda representanter. Liknande försök har skett på flera kinesiska företag. Deras ledare Zhu Xinhua är en man med svart stubbhår som pratar med irriterande hög röst, så hög som rösten blir när man arbetat vid en slamrande metallpress i 15 år utan hörselskydd. Men i många år var Zhu Xinhua, som han själv säger, ”tyst och lydig”.

– Kollektiva förhandlingar har gett oss styrka. Innan var chefen högt däruppe och vi var evigt svaga, säger Zhu Xinhua och låter händerna cirkla om varandra för att visa hur saker byter plats.

Både 2014 och 2015 ser ut att bli strejkens år i Kina. Fram till november 2014 noterade arbetarorganisationen China Labour Bulletin rekordmånga, 1 206 strejker och arbetarprotester omnämnda i kinesisk media. Det är mer än en fördubbling jämfört med 2013. Storyn om Zhu Xinhuas liv visar varför det sker nu.

”Ställer man tillbaka stolen fel efter passet blir det böter.”

Zhu var 18 år när han 1999 flyttade till staden Foshan i Guangdongprovinsen. Liksom 269 miljoner kinesiska migrantarbetare lämnade han sin hemort i en fattig provins i inlandet och åkte till industri-klustren på östkusten. Sedan dess har han jobbat på Tongxins guldfabrik.

Arbetstiderna är svåra att föreställa sig. Han börjar åtta på morgonen och arbetar till fem på eftermiddagen, med 1,5 timmes lunchpaus. Klockan 18:30 går han tillbaka till jobbet för den obligatoriska övertiden. Den pågår som regel fram till klockan 22 men kan sträcka sig till ett på natten. Arbetstiden bryter mot kinesiska arbetslagar men fabrikerna gör som de flesta fabriker gör och struntar i den lagen. Cheferna håller uppe disciplinen genom att straffa arbetarna med böter för minsta fel.

– Ställer man tillbaka stolen fel efter passet blir det böter. Är man fem minuter sen blir det böter. Fast vi är bättre än Foxconn (bolaget som tillverkar Apples produkter). Där slår de arbetarna, säger Zhu.

På natten efter sista övertidspasset återvänder han till sovsalen, ett logement i rå betong. Han tvättar ansiktet och lägger sig på våningssängen av metall som bara har en tunn bambumatta över britsen. Bredvid sängen står en elektrisk platta och ett glas med tandborste och tandkräm. De stora brundammiga fönstren mot fabriksgården är trasiga sedan tio år tillbaka. Genom stora hål i glasrutorna svärmar myggor in. På vintern kan det bli ruggigt kallt och på somrarna är provinsen som en tropisk bastu. Men efter så långa arbetsdagar somnar man ändå. Klockan kvart i åtta går han upp, tvättar ansiktet och återvänder till fabriken, ofta utan att orka borsta tänder eller äta frukost. Så har dagarna och åren gått, varje dag i veckan.
Det var först år 2012 de fick lediga söndagar.

Hur är det att arbeta så mycket?

– Man känner sig som en maskin. Det enda jag gör är att jobba. Vad är egentligen skillnaden på mig och en maskin?

”Vi arbetare är inte som folk med pengar. Vi har inte tid med romantik”

Han träffade sin fru när hon också arbetade på fabriken.

– Vi hade bägge nått giftasålder och jag tyckte vi passade ihop. Hon blev gravid och då var vi tvingade att gifta oss, säger han.

Han bara skrattar när jag frågar om det var kärlek.

– Vi arbetare är inte som folk med pengar. Vi har inte tid med romantik. Hon jobbar i dag på en annan anläggning och vi träffas bara på helgerna.

Arbetstiderna ger dem inte heller tid att träffa sina barn. Döttrarna Tingting, tio år, och Jinjin, tre år, bor hos farföräldrarna hemma i Jiangxiprovinsen. Migrantarbetarna är diskriminerade från städernas skolor och välfärd och har som regel inga möjligheter att leva med sina barn. Zhu träffar barnen bara tio dagar om året, vid kinesiskt nyår då han åker hem.

– Jag tänker ofta att det är en stor förlust att inte kunna vara med barnen när de växer upp. Det går inte bra i skolan för den äldsta flickan. Det känns som om vi inte tar vårt ansvar som föräldrar. Men som Kina funkar nu har vi inget val.

Samtidigt har lönerna gått upp med tvåsiffriga tal. Andelen av befolkningen i arbetsför ålder krymper nämligen vilket lett till arbetsbrist. År 2013 var Zhu uppe i 5 000 yuan i månaden, vilket är ungefär lika mycket i kronor. Det är tio gånger mer än vad han hade i ingångslön 1999.

Arbetarna har också blivit alltmer medvetna om sina rättigheter.

Men Zhu Xinhua klagade inte. År efter år betalade han in avgiften till fackklubben, utan att arbetsgivaren gav dem deras lagliga rättigheter.

Hans uppvaknande kom först för två år sedan när fingret fastnade i pressen. Det var en mindre skada, toppen på vänster långfinger kneps åt. På sjukhuset träffade han en annan skadad arbetare som berättade om hjälporganisationer som stöttar utsatta arbetare. Det var så han kom i kontakt med Chen Huihai vid juristfirman Guangdong Laowei Law firm som utbildar arbetare i att ta till vara sina rättigheter.
Den internationella finanskrisen har fått många fabriker att skära ner och försöka göra sig av med äldre och ”bråkig” personal.

I juli 2013 startade Tongxin Jewellery en ny fabrik utanför stan. Alla ”gamla” arbetare som hade hög lön och mycket obetalda krav på sociala förmåner fick vara kvar på den gamla fabriken. Sedan började ledningen försöka pressa dem att säga upp sig. De drog ner Zhus lön till 1 310 yuan i månaden.
Alternativet var att gå till den nya fabriken och få nya kontrakt som gör att de mister sina intjänade kompensationer och förmåner. Hela syftet med flytten var att chefen skulle kunna smita från sitt arbetsgivaransvar.

– Fabrikschefen sa till oss att ”tiderna är dåliga och nu måste vi lida tillsammans”. Men chefen kör Mercedes, vi har ingenting!

Arbetarna gick till Chen Huihai på juristfirman. Han sa till dem:

– Ni kan lyckas, men bara om ni håller ihop. Om ni inte samarbetar så kommer ni garanterat att förlora, säger Zhu Xinhua.

Chen inledde arbetet med att coacha arbetarna i konflikten som skulle komma.
Arbetarna gick till chefen och krävde att få tillbaka full lön och överläggningar. Chefen vägrade. Då var ännu inte Zhu en ledare, men vid ett möte pekade chefen ut honom och anklagade Zhu för att vara en uppviglare.

– Då hade jag inget annat val än att kliva fram, säger Zhu. Det blev en fråga om heder.

Arbetarna valde representanter, med Zhu som ledare. De samlade pengar i en strejkkassa och började uppvakta myndigheterna. Sommaren 2014 inledde de en strejk. De gjorde maskningsaktioner. Strejker och demonstrationer har inget lagligt skydd i Kina.

En gång vågade de ändå sig ut på gatan utanför fabriksporten med skyltar och slagord. Då greps de av polisen, men släpptes efter några timmar.

När de ställt till med tillräckligt med problem började tjänstemännen och det statliga facket att lyssna.

Kina är fortfarande en diktatur under kommunistpartiet. Där är bara ett fack tillåtet, det statliga facket ACFTU. Det statliga facket står som regel på arbetsgivarnas sida. Men deras främsta uppgift är att hålla nere missnöje.

 ”Jag är fortfarande rädd och fruktar framtiden. Men jag har vuxit som människa.”

De tvingade företagsledningen att möta Zhu Xinhua och de andra arbetardelegaterna i kollektiva förhandlingar. Även representanter från myndigheterna och facket deltog.

Strejken slutade 27 augusti med att arbetsgivaren gick med på att betala obetalda socialförsäkringar, bostadsbidrag och kompensation för arbete på helgdagar – sistnämnda innebar minst 30 000 yuan till varje arbetare. Men de vill fortfarande inte diskutera företagsflytten och den skamliga behandlingen av de gamla arbetarna, säger Zhu.

Lunchen är klar och det är dags för oss att gå. Zhu stänger dörren om det privata rummet på restaurangen. Sedan håller de en omröstning: Alla röstar ja till att utlysa ett stormöte för arbetarna på fabriken två dagar senare.

På dagordningen står misstroendeomröstning mot fackklubbens gamla ordförande och välja en ny ledning som är utsedd av arbetarna själva. Den nuvarande fackklubbens ordförande är utsedd av företagsledningen. Facklig organisering är farligt och svårt i Kina.

– Jag är fortfarande rädd och fruktar framtiden. Men jag har vuxit som människa. Vi vill inte bli förtryckta längre. Vi har förenat oss, säger Zhu Xinhua.

Två dagar efter intervjun fick Zhu Xinhua och två andra delegater sparken med hänvisning till att de ”brutit mot arbetskontraktet”. De blev utslängda från fabriken och sina hem i sovsalarna. Fabriksledningen placerade ut vakter vid ingången. Zhu säger att han är övertygad om att det är ett straff för deras aktiviteter men att de tänker fortsätta ändå. Nu ska de stämma företaget. Den svåra kampen för friare fack fortsätter i Kina.

Fabrikschefen Zhang Yonggang säger på telefon att han inte vill ställa upp på intervju. Även det statliga fackets avdelning i Foshan avböjer att kommentera.

 

Ola Wong

Diskutera artikeln här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

De betalar mobilens pris

2011 besökte Harald Gatu Kina. Läs hans reportage från Foxconn, fabriken som blev känd för sina nät under fönstren, som skulle hindra att arbetarna begick självmord.

 

Läs mer från Dagens Arbete:

FOTO: TT NYHETSBYRÅN (BILDEN ÄR ETT MONTAGE)

Vågar du spetsa kaffet?

SkruvatI Sverige dricker vi 3,2 koppar om dagen, näst mest i världen. Men den genomsnittliga kaffedrickaren här i landet är inte så påhittig.

"Det går inte att beskriva ruset jag känner.” säger Angelica Larsson. Foto: David Lundmark

Kärleken till stora motorer

LYSSNA PÅ DAAngelica Larsson har farten i blodet, från barndomens raggarträffar och biltävlingar. Nu tävlar hon själv i dragracing i bilar som gör 400 meter på nio sekunder och som servas av pappa Lollo. Läs eller lyssna på reportaget om den motorfrälsta familjen från Mora.

Foto: Hasse Holmberg/TT

Våra bästa tips för lata dagar

DA gillarSemester kan betyda tid att lyssna på den där boken, spela det där spelet, eller se den där serien som vi inte hinner annars. Vi tipsar om några av våra egna favoriter.

Ola Dahlgren håller i årets sjunde lamm, bara en vecka gammalt. Djuren får inga namn längre. De är för många. Foto: David Lundmark

Olas fritid fylls av får

ProfilenNär lammen föds på gården är livet lite hektiskt. Att hålla får är annars perfekt i kombination med skiftarbete. Processoperatören Ola Dahlgren har 20 tackor och 2 baggar.

Stålmannen nummer 1 från 1939. Redan då känslig för kryptonit. Foto: AP PHOTO

Superhjältarnas eget periodiska system

SkruvatVibranium, adamantium, kryptonit. Det vimlar av fantasiämnen i serietidningar, filmer och spel. Nu är det ordnade i ett helt eget periodiskt system.

Välkommen in till neonmuseet. Foto: Linn Bergbrant

Följ med till Londons neontempel

SKYLTMAKAREFamiljen Bracey har varit neonets mästare i flera generationer, deras färgglada skyltar finns i butiker över hela världen och har använts i modereportage och storfilmer. Läs eller lyssna till reportaget om det självlysande museet i London.

DA:s turistguide i Industrieuropa

IndustrisemesterVad sägs om en annorlunda utlandsresa i sommar? Vi har vaskat fram 13 guldklimpar ur Europas rika industriella kulturarv.

Strejkledaren som blev president

Han besökte gruvorna i norra Sverige för att hämta fackligt stöd mot apartheidregimen, han skulle efterträda Mandela men blev i stället en omstridd miljardär. Harald Gatu berättar om Cyril Ramaphosas väg från kåkstaden till presidentpalatset.

2

DEN GLOBALA TEXTILINDUSTRIN

Livet bortom lyxen

TextilindustriDet är vi i rika väst som bär märkeskläderna - men de tillverkas i en helt annan miljö. DA:s Marcus Derland och David Lundmark har besökt Mauritius och Madagaskar och berättar om anställda som plötsligt får sparken och migrantjobbare som måste lämna in sina pass.

Stuck in the clothes factory

We in the West wear the expensive designer clothes – but they are made in quite a different environment. The Swedish magazine Dagens Arbete reports from Mauritius and Madagascar about employees suddenly fired and migrant workers who have to hand in their passports in order to get a job.

Bertil gör konst av sina hjältar

Malmö-grafikern Bertil Mårtensson trodde att han kände sina arbetskamrater. Men när han började teckna av dem mötte han helt nya historier: om jobbet, livet, glädje och sorg. Planen är en utställning med bilder och deras berättelser - och kanske blir det en bok.

Verklighetens Science Fiction

När robotarna tar över

Tiden är på väg i kapp fantasin i science fictionklassikerna. Ska vi vara rädda eller bara fascinerade när vi ställs inför historiens kanske största tekniksprång – artificiell intelligens, AI.

”För mig började det med Star Wars”

Skälet till att science fiction-författare har rätt så ofta beror helt enkelt på att de gissar så mycket, enligt litteraturvetaren Jerry Määttä.

”En enorm kraft att förändra”

Framtidsforskaren Anders Sandberg tror att science fiction haft stort inflytande på vår faktiska teknikutveckling.

Ellinor Johansson och Sebastian Sedell följer med sin produkt hela vägen längs med banan. Foto: Ylva Bergman

Ökad vinst och ­minskad värk

ROTATIONMeritor har vässat sig till lönsam världsklass genom att effektivisera monteringen av hjulaxlar. Ständig förändring tryggar jobben – men flera anställda klagar på den ökande stressen.

Paul Hansen har arbetat på olika lager i över 20 år. Han trivs på Förlagssystem: ”Det flyter på ganska bra, inga problem.” Foto: David Lundmark

Så lyftes stämningen på boklagret

ARBETSMILJÖTrakasserier, orättvisa arbetsledare, en känsla av att vara utbytbar – stämningen på Förlagssystem var usel. Efter ett omfattande förändringsarbete är situationen mycket bättre, en viktig orsak är minskad inhyrning.

Välkommen till spelbunkern

GemenskapI ett överblivet skyddsrum i Södertälje värnar en tv-spelsförening om en försvinnande gemenskap: att krypa ihop i nedsuttna soffor och saccosäckar och spela tillsammans. Läs eller ladda ner och lyssna på reportaget.

”Jag var såld direkt” Carol Dahlberg ställer sina steelpans i rätt ordning inför en repetition med Panoply Steelband. Efter att en provapåkväll är hon helt såld på instrumentet och den västindiska musiken. Foto: David Lundmark

Carol är såld på slagverk

BAS PÅ FRITIDENOnsdagarna är heliga för Scaniamontören Carol Dahlberg. Då ställer hon upp sina basoljefat för repetition med The Panoply Steelband, vars västindiska rytmer omfamnar såväl Rihanna som Ack värmeland, du sköna.

”Gott om jobb finns det ju”

Massa- och pappersbranschen skriker efter ny arbetskraft. Därför har tre företag och Gävle kommun gått ihop om en skräddarsydd lärlingsutbildning. DA har besökt den första klassen på Polhemsskolan.

Arbetarfotografens arkiv

BILDREPORTAGEAlla människor är vackra när de arbetar menade fotografen Jean Hermanson, vars verk nu får nytt liv genom hans gamla medhjälpare. Du kan kolla in ett urval av hans bilder här, och på fredag visar SVT en nygjord dokumentär.

1

Sammanhållning på hög nivå

Arbetskompisarna från Lindbäcks husfabrik har planerat och tränat i månader. Nu har dagen kommit, nu ska Kebnekaise bestigas. Dagens Arbete följde med på en tur som bjöd på gnistrande sol men också en ogästvänlig vägg av snö. Läs eller lyssna på reportaget här.

Framtidslandet

Uppdrag: Rädda bygden!

ReportageAck Värmeland, du sköra. Nedlagda butiker, stängda bankkontor och ingen som tar över småföretagen när ägarna pensioneras. I Värmland har folkrörelserna bestämt sig för att vända den negativa trenden.

6

5 verk att rädda ur bokhyllan

SparasVad gör du med alla böcker som tillhört dina nära och kära? Böcker du kanske läst, men inte har hjärta att säga farväl till? DA:s Pontus Ohlin räddar fem verk ur sin mammas bokhylla, innan resten skickas vidare till Röda Korset.

Lyssna på DA

Nu kan du få några av våra bästa reportage rakt in i öronen. Lyssna direkt på vår sajt eller via en gratisapp för din mobil.

De ska ge Kebnekaise en match

Från pub-träffar till toppbestigning. Lagledaren på Lindbäcks Bygg i Piteå fick en ingivelse som har fått hela arbetslaget på fötter.

”Ju fler barn, desto mer kärlek”

Familjen annorlundaTycker du att det är svårt att få ihop semesterplaneringen? Skänk en tanke åt tiobarnsfamiljen Nikula, som Dagens Arbete följt. Hur får pappa Sami ihop vardagen med heltidsarbete, hur hinner mamma Matilda med sin lite speciella hobby?

En given plats på scenen

Hon har vunnit Dansbandskampen, Körslaget och Let’s Dance och drivit det populära dansbandet Elisa's - i höst gör hon sin första musikalroll. Mångsysslaren Elisa Lindström som triggas av att gå utanför sin bekväma zon – läs eller lyssna på DA:s reportage.

Här är framtidens fibrer

Den nya industrinEn gång var den svenska textilindustrin dödsdömd. Men nu kan det vara här som framtidens industriarbete finns, temat för årets IF Metall-kongress. Teknisk utveckling och långsiktiga ägare ger den gamla branschen en ny chans. DA har besökt Kinna, Borås och Östersund.

En folklig teaterapa

Han har varit tjuvjägare, pistvakt och hushållsmixer. Gett röst åt Pettson och Mulle Meck men också spelat i Romeo och Julia. Lennart Jähkel har rötter i skogsindustrin, han skulle bli ingenjör som brorsorna men blev istället en folkkär skådis.

På randen till inbördeskrig

Gnistan tändes i Västervik under dessa dagar för 100 år sedan, och hungerkravallerna och strejkerna spreds över landet. Men i stället för ett upptrappat våld och inbördeskrig föddes - demokratin.

2
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.