De får flextiden att fungera

Förmån för alla. På Sandvik Coromant i Gimo har flextiden spridit sig från kontor och dagskift. Sedan några år tillbaka har alla möjlighet att variera arbetstiden.

– Var jag lite sen iväg på morgonen körde jag alldeles för fort. Man skulle hinna till stämpelklockan. Det kunde gått illa förstås. Med lite otur hade man kunnat orsaka en olycka, berättar Tomas Bendiksen, gruppordförande på Sandvik Coromant i Gimo.

Jag och en fotograf har åkt till Gimo. Vi vill veta hur det som inte verkar finnas på andra stora metallarbetsplatser kan finnas och fungera här.

Vi kommer iväg sent på morgonen. Försöker ändå hålla hastigheten nere. Pendlar mellan 70 och 80. Väl framme möts vi av en full besöksparkering. Får bli personalparkeringen. Vi rusar in under en stor rödgul skylt. Jag vrider på armen och knycker till, vill få fram armbandsuret. Tio minuter sena.

– Numera höjer ingen på ögonbrynen om man är lite sen här vid enstaka tillfällen och har en förklaring, men det stora flertalet håller givetvis tiderna som vanligt, säger Tomas Bendiksen.

För 15 år sedan‌ ‌var det viktigare att passa tiden. Kom man sent in då blev lönekuvertet aningen lättare, dessutom fick man utstå arbetskamraternas muttrande.

– Den här stressen till stämpelklockan som fanns till exempel. Den är ju ganska märklig. Med flex har den helt försvunnit, säger han.

Även vid skiftets slut styrde stämpelklockan fabriken.

Fredag eftermiddag, tio minuter återstår ännu på dagens skift. Trots det har en kö av arbetare redan bildats i korridoren. Alla skyndar för att få en bra plats, kunna stämpla ut i tid och åka hem.

Plötsligt en rörelse långt bak i ledet. Någon går längs med kön, stämplar ut och fortsätter mot parkeringen. Det tisslas och tasslas, sneda blickar, huvudskakningar och skämtsamma rop. Någon vill minsann inte ha betalt för hela dagen.

Sådana situationer är nu en del av historien. Visserligen väntar fortfarande några nostalgiker för att kunna stämpla ut på minuten. Men de flesta går hem när arbetsuppgifterna är klara.

– Du kommer ifrån det här med att titta på klockan och vänta till arbetstidens slut. Du gör klart jobbet och sedan kan du gå. Och det kan innebära att du slutar lite tidigare eller lite senare, säger Tomas Bendiksen.

– Flextiden betyder mycket. Det är framför allt inte bara en förmån för arbetstagaren utan för hela familjen. Jag tror att småbarnsfamiljerna har mest nytta av den.

Men flextiden underlättar även för andra, tandläkarbesök är inga problem, och ibland kan man komma iväg lite tidigare från jobbet.

Dagens Arbetes genomgång av förmåner på de tio största metallarbetsplatserna visar att flextid för alla anställda är något väldigt sällsynt. Den finns på arbetsplatserna, men bara för vissa.

När Sandvik Coromant 2002 ville införa månadslön i Gimo lyfte facket frågan om flextid. Parterna kom överens om att titta på det och fortsätta samtalen. Några år senare, 2004–2005, fick dagtidsarbetare flextid och sedan 2011 har alla anställda det.

– Innan flextiden infördes fick alla diskutera den i sina flödesgrupper. Utifrån grundavtalet fick man själv vara med och sätta upp riktlinjer för hur flextiden skulle användas i gruppen. Det arbetet tror jag var väldigt viktigt, säger Tomas Bendiksen.

”Missköter man flextiden kan man stängas av från den, men vi har faktiskt bara ett enskilt fall där det har hänt.”

I vissa grupper ledde diskussionerna till så hårda regler att facket och företaget fick säga stopp.

– Grupperna diskuterade mycket om tiderna. Om det skulle vara så att man bara fick flexa en kvart, eller en halvtimme till exempel.

Grupperna har själva ansvaret för flextiden. Dialogen är viktig, ska man gå tidigare nästkommande dag får man säga till. På så sätt kan arbetet flyta på.

– Vi har fri flextid, utan kärntidsramar. Men man får inte använda den för att helt byta arbetstid. Börjar ditt skift klockan 7 kan du inte komma klockan 5 på morgonen och gå två timmar tidigare varje dag.

– Missköter man flextiden kan man stängas av från den, men vi har faktiskt bara ett enskilt fall där det har hänt, säger han.

Ute på fabriksgolvet hittar vi Stefan Lundgren. Han sitter böjd över en bärbar dator. Bakom honom står en stor orange metall-arm. Flextiden använder han till det mesta och han håller med Tomas Bendiksen om att det är skönt att slippa stressa på mornarna.

– Jag tycker det är hur bra som helst. Alla borde ha det så här, säger han.

Bredvid Stefan Lundgren står Ulf Ekström som är ansvarig för den här flödesgruppens flextid. Vill någon i gruppen gå tidigare ska den höra av sig antingen till honom eller till skiftkompisen.

– I vår grupp har vi satt regeln att man hör av sig senast dagen innan om man vill flexa. Det är aldrig några problem, säger Ulf Ekström.

En våning ovanför produktionsgolvet sitter fabrikschefen Joakim Fagerudd. Han berättar att flextiden gör Sandvik Coromant till en attraktiv arbetsplats men att den även ger en större rörlighet.

”Jag tror att det handlar mycket om att ha förtroende för medarbetarna”

Behöver företaget någon som jobbar över går det att lösa. Han tror att flödesgrupperna har bidragit till att flextiden fungerar så bra.

– Vi lägger ett stort ansvar på medarbetarna. Det är en form av delegering från vår sida. Grupperna är i viss mån självstyrande. Det tror jag har bidragit mycket till att flextiden fungerar här.

Tomas Bendiksen är inne på samma spår. Kanske är det där vi hittar svaret på frågan om hur flextiden för alla kan finnas och fungera här i Gimo.

– Jag tror att det handlar mycket om att ha förtroende för medarbetarna. Sedan handlar det nog också om att våga pröva. Fungerar det inte, då får man väl ta bort det. Vi prövade, hade det inte fungerat så hade vi inte haft flextid i dag.