Ett förlorat imperium

Efter stormen. Några industrigolv. Övergivna, tysta, täckta av damm.

Det fanns en tid när dessa golv ändrade historiens gång. Härifrån utmanades Europas mest seglivade militärdiktatur, den portugisiska. En tid när golven fylldes av människor, arbetande människor.

De lade ner arbetet: varvsarbetarna på Lisnave utanför Lissabon, kvinnorna som monterade klockor på Timex, sömmerskorna på svenska Algots. Deras aktioner förebådade den oblodiga nejlikerevolutionen i april 1974 då Portugal äntligen blev demokratiskt.

Halvåret innan hade tiotusentals arbetare strejkat för högre löner, för sina rättigheter, för ett liv i frihet. Somliga förlorade livet. Säkerhetstjänstens agenter fullföljde sina plikter.

Till slut gjorde industriarbetarna gemensam sak med arméns soldater – ”arbetare i uniform” – och störtade den gamla fascistiska ordningen. Den gamla ordning som misstrodde det moderna och som byggt murar kring landet. Landets industri hade inte förnyats. Ålderdomlig och eftersatt blev den ett lovligt byte för den globala konkurrensen.

”Jag är intresserad av betydelsen av denna industriella aktivitet för min generation, nu när de inte har jobb, eller har arbete som är mycket dåligt betalt, och som tvingar dem att emigrera i samma takt som på
60-talet då det fanns diktatur, censur och krig.”

Den portugisiske fotografen Nuno Perestrelo har sökt upp det han kallar ett förlorat imperium och fångat stillheten i en övergiven industri. Maskinerna har stannat, omklädningsrummen övergivits. Från väggarna flagnar affischernas röda fanor. Och vi kan fundera över vad människor på ett fabriksgolv kan uträtta.

Här berättar Nuno Perestrelo om sitt projekt:

LOST EMPIRES / Interview with Nuno Perestrelo from Nuno Perestrelo Chorão on Vimeo.

Harald Gatu