Industriarbetarnas tidning

Att vara för gammal för ett jobb

13 maj, 2015

Skrivet av Kurt Nurmi

Kurt Nurmi är journalist och författare.
Kurt Nurmi är journalist och författare.

I går sökte jag ett jobb, som jag avgjort borde passa för. Kravbilden på den som söks är på modernt vis väl tilltagen, men jag kan utan tvekan säga att jag har de meriter som fordras.

Den här våren har varit värre än på många år vad gäller uppdrag i min frilanssektor, alltså journalistik och utbildning. Även om jag är rustad med en ovanligt stark motor, relativt gott självförtroende och en överlevnadsförmåga, så skulle det kunna vara gott att ha någon sorts fastare inkomst någonstans. Det skulle också vara roligt att ingå i ett kollektivt sammanhang, en arbetsgemenskap som man onekligen saknar emellanåt som ensamarbetande. Därtill har jag mycket att komma med.

Men på senare år har allt oftare infunnit sig ett visst missmod när jag fyllt i och sänt iväg ansökningshandlingarna för ett jobb. Jo, jag har genom åren sökt lite alla möjliga jobb som jag tänker att jag skulle klara av, och då också utanför journalist- och skolvärlden som jag tillhört i 40 år. Men under den senaste tioårsperioden har jag inte fått ett enda jobb. Oavsett vad jag sökt.

Kanske fel på min personlighet, kan man då tänka, eftersom meriterna räcker gott och väl. Men kring min personlighet lär arbetsgivarna veta rätt lite, eftersom jag endast blivit kallad till intervju en gång på tio år, och veterligen har aldrig någon kollat mina olika uppgivna referenser och referenter.

Min senaste sambo tyckte till en början att jag lät negativ när jag plitade på någon jobbansökan. Måla inte i svart i förväg, Kurt, sade hon i bästa välmening. Få se, sade hon, vad du skrivit. Ge hit.

Hon läste och utropade sedan: Herregud, va bra. Klart du får jobbet. Du är ju som gjord för det. Sedan kollade hon min levnadteckning (CV) och utbrast: Jävlar, vad mycket du har gjort. Det och det. Och, det där har du aldrig nämnt. Intressant.

Men hon lärde sig sedan att ens kvalifikationer långt ifrån styr om man får ett jobb eller inte. Efterhand kom nog också hon att känna en viss misströstan – i förväg, liksom jag. Särskilt som hon själv hade oerhörda svårigheter med att ta sig ut på arbetsmarknaden. Men jag, sade hon, har inte så mycket formella meriter att visa upp. Men för dig, Kurt, borde det vara mycket enklare, eftersom du har så mycket i bagaget av dokumenterade erfarenheter. Konstigt att inte ens det funkar.

När jag några enstaka gånger kontrollerade vilka som fått jobben istället för mig, kunde det lätt konstateras att de gått till duktigt folk, men i de allra flesta fall till personer som hade kvalifikationer understigande mina. Och en sak var gemensam: de var alla yngre än jag.

Jag tillhör dem som inte tycker om att prata om åldrar, och jag missunnar på inget vis yngre att få arbeten. Men jag måste erkänna att jag ändå, när jag ger tanken lite tid, är förbryllad över hur det fungerar. Att det förefaller vara som så, att det talar emot en, om man har kommit en bit upp i åren.

En sak jag har särskilt svårt för är att det parallellt i vårt samhälle pågår en diskussion om att höja pensionsåldern till döden, samtidigt som äldre erfaret folk kastas eller köps ut av företag. Alltså på samma gång som det är mycket svårt för rätt många äldre att få sysselsättningar.

Jag vet liksom inte hur det är tänkt. Det rimliga borde logiskt sett vara att sänka pensionsåldern om arbetsmarknaden inte räcker till för somliga äldre, men nu pågår alltså det motsatta resonemanget.

Själv verkar jag ha hamnat i läget att jag är för ung, fyller 60 i sommar, för pension och för gammal för att få jobb. När jag ser mig omkring i min omgivning verkar jag inte vara den enda i den situationen. För inte bara en handlar det om att stämpla till dess att pensionsdagen infaller.

Vill passa på att säga att jag har den största respekt för att andra människor skulle behöva slå av på takten, efter exempelvis hårda och långa arbetsliv som tärt på kroppen och orken. Att då få gå i pension i vettig ålder är inte mera än rätt. Både min morsa och farsa borde ha fått pensionera sig tidigare än vid lagstadgad tid, efter krävande arbeten som städerska och industriarbetare. Att som en del tala om pension från 75 är groteskt. Men det är också eländigt när människor utrangeras i förtid.

Men det som stör mig mest vad gäller mig själv är att jag aldrig har varit bättre än jag är nu, på det jag har sysslat huvudsakligen med i mitt liv. Jag brinner alltjämt, kanske starkare än någonsin. Ändå är det svårt att finna platser att använda mig av detta.

Nädå, jag är inte bitter. Inte alls. Jag tycker det är roligt att leva och att finnas till. För jag är grundmurat entusiastisk, drivande och nyfiken. Det utesluter dock inte att jag i stunder alltså svackar och blir betänksam och förundrad. Förmodligen undrar jag i en närmast existentiell mening: hur hanteras människor och människors förmågor, kunskaper och behov i denna vår tillvaro? Hur tas erfarenheterna om hand?

Varför finns det till exempel ingen organiserad samhällelig ”äldrepool” med medborgarlön. I stor skala. Där äldre utanför den reguljära arbetsmarknaden skulle kunna ha ett uppdrag. Inte då ersättande annan arbetskraft, utan varande en samhällelig medveten resursförstärkning.

Ja, som när det en mycket kort period under mediernas glansdagar i vårt land förekom seniorredaktörer, alltså äldre journalister vars uppgift inte var att ta jobb från de unga, utan underlätta för yngre att inhämta kunskaper och erfarenheter yrkesmässigt. Samma tanke skulle kunna omsättas i princip överallt. Ja, för att nämna ett exempel.

Skada är att intresset för den äldres erfarenheter är så litet. Och det gäller inte bara för sådant som jag personligen har erövrat under mina kanske lite speciella frilansår. Grejen är att jag tycks dela min situation med många andra som gjort precis som man skulle ha gjort. Alltså levt mera ”vanliga” liv med mångårig fast anställning på en och samma plats, och som långt ifrån har givit sig ut på vådliga äventyrliga vägar här i livet. Också bland dessa verkar det finnas de som anses vara övertaliga, förbrukade och oanvändbara. Vars kunskaper inte längre riktigt räknas.

I förhållande till dem har jag en sorts försprång, i det att jag vant mig vid att inte vara given i så många sammanhang. Kanske kan man säga att jag lärt mig att leva med bredvidskapet.

Jag har senaste dygnet tänkt på rätt många olika saker. Något som flera gånger skymtat förbi är det där uttrycket som en del slänger sig med: Det är väl för fan bara att ta ett jobb! När jag tänker efter så uttalas dessa ord påfallande ofta av människor som har sitt på det torra – och som verkar sakna förmågan att inse hur det är ställt i vårt samhälle. Som inte förstått att det inte är på det viset arbetsmarknaden fungerar. Den är långt mera komplicerad.

Och orden uttalas av människor som i flertalet fall själva kan hamna utanför precis när som helst, men det är som om man inte vill inse detta. Det påminner starkt om när fortfarande gifta tvärsäkert kan uttala sig om andra som skiljer sig, och då säga: ”det är ju bara att hålla ihop, för fan!” Att de kanske borde vara aningen ödmjukare, tänker de inte. För de kan vara hur nära som helst en egen relationskrasch, utan att veta om det.

Nu tillbaka till det jag började med. Jag har alltså sökt ett jobb, som jag borde passa för. Samma tycks för övrigt några i min omgivning tycka, eftersom de tipsat om just detta arbete. ”Det skulle passa dig som hand i handske”, är ungefär deras uppfattning. Den supporten skall man vara glad över.

Men är det så viktigt vad andra tycker om en? Jo, men det är det ju. Det är uppmuntrande med människor som tror på en. Utan sådant stöd, ja då funnes man knappast till.

Får jag jobbet, blir jag mycket glad. Får jag det inte, så blir jag inte förvånad. För så har det blivit i vår tid, att man förhärdas i den här sortens sammanhang. Man lär sig att göra sin ansökan så bra man kan, därefter är det bara att glömma bort saken. Och inte gå med en massa förväntningar. För att inte bli besviken om man får ett negativt besked.

Om man nu alls får något besked. För så är det också, vilka åtskilliga kan vittna om: det är förvånansvärt många arbetsgivare som inte hör av sig med en upplysning alls om hur det har gått.

Det tycker jag är skamlöst dåligt. En sak är att inte alla kan få jobbet ifråga. Men alla har självklart rätt att få ett svar. Allt annat vittnar om total nonchalans. Mot människan.

19 kommentarer till “Att vara för gammal för ett jobb

  • Mycket bra skrivet Kurt ! Nu är det så att den tidigare alliansregeringen gjorde sitt yttersta för att avskaffa arbetsförmedlingen, och istället satsa på rekryterings- och bemanningsföretag. Dessa företag kan ingenting om rekrytering, därför blir allt fel. Man kan inte sätta ungdomar som varken har utbildning eller erfarenhet av rekrytering på dessa arbeten, men det man gjort, med påföljd att allt blir fel ! Stort tack Kurt !

  • Så bra skrivet! Är i samma ålder som dig och har haft samma tankar angående det här med höjd pensionsålder. Finns ingen logik i det, om man inte befinner sig i samma situation som de som har makten att bestämma. Alltså att man känner sig säker på sin post, eller att man har en fallskärm som fälls ut om/när man blir av med jobbet.

  • Mycket bra skrivet Kurt! Precis så har jag själv känt många gånger. I vårt land finns en tandlös lag som förbjuder åldersrasism, som mig veterligen aldrig tillämpats. Jag har t o m fått höra, när jag inte fick ett jobb jag var väl kvalificerad för, att jag var för gammal. I den bästa av världar bör vi eftersträva mångfald, även åldersmässigt.

  • Nej, Kurt, det är inte du som är för gammal. Det är synen på arbete och samhälle som är gammalmodigt. Det vimlar av exempel på FB om 90- åringar som jobbar i sjukvården, som gympalärare och allt möjligt. I pressen är det särskilt svårt med åldersdiskriminering. Själv blev jag utkastad vid 60, när det började rosta i höfterna. ” sjuka gamla kärringar kan vi ju inte ha”. 20 år senare jobbar jag mer eller mindre heltid i en ideell organisation – och har många jämnåriga kamrater som gör ett jättejobb, fast de kastats ut från både jobb och politiska uppdrag. De unga behöver äldres erfarenhet – och kan inspirera en äldre generation till nytänkande. Pensionsåldern borde vara individuell. Lycka till!

  • Klokt och relevant! När får vi se en jobbannons som klart och tydligt uttalar att ”vi bryr oss inte om vem du är, varifrån du kommer, vem du ligger med, om du har någon religiös uppfattning eller inte, ålder… Vi bryr oss om vilka kunskaper och erfarenheter du har och vad du vill lära och utveckla.”

  • Känner igen fenomenet. Sannolikheten att få jobb minskar radikalt efter 50, ja kanske ännu tidigare för somliga. För andra så blir det tvärtom äldre, f.d. politiker t.ex. Att för ”korta jobb” inte anställa äldre kan ju inte bero på framtida planer utan beror säkert på att erfarenhet inom specifika områden inte behövs/krävs kanske inte ens är berikande. Man kan vara för ”besvärlig” eller ”bättre än chefen” till exempel, hemska tanke. DOCK, summa summarum: det finns för många arbetssökande och för få arbeten! Varför? MED hög öppen arbetslöshet och även en hög dold arbetslöshet, vad göra . . .?

  • Är det inte åldern så har vi som kommit upp i ålder för ”mycket” kunskap, kompetens och erfarenhet och det skrämmer bort även det.

  • skrota lagen om åldersdiskriminering eftersom den ändå inte fyller någon funktion. Då skulle man kanske få en ärlig feedback på varför man egentligen inte fick jobbet. Det skulle t.o.m kunna stå i annonsen att de söker en person i en viss ålder så jag slipper lägga ner tid och skapa ansökan och bygga upp förväntningar på något som redan är förutbestämt att det inte kommer att ske.

  • Vet vad du talar om, känner igen alla tankar och uteblivna svar. Sen har vi kravbilden från arbetsförmedlingen, sök 20 jobb i månaden – annars ingen a-kassa. Jag har sökt jobb jag har haft (har) kompetens för och även lagerjobb osv för att glädja arbetsförmedlarpersonen, men inte ens där får man ett svar.

    Alternativet blir att starta eget, men alla är ju inte skapta för att driva företag.

    Vi borde som fransmännen mfl synas och höras mycket mer än som här på webben

    Lycka till

    Jan C

  • Medborgarlön (basinkomst) är en laddad symbolfråga. Har man med den i ett manifest av något slag så uppfattas man som (alltför) radikal. Har man inte det, utan bara är allmänt tillväxtkritisk, så uppfattas man som ganska okej, åtminstone av vänstersidan av Socialdemokraterna och merparten av vänsterrörelsen. Men vad man åtminstone borde kunna ha med är en breddning av synen på arbete. Arbete, eller kanske snarare deltagande, bör inkludera mer än enbart lönearbete. Sociala rättigheter, som idag enbart ges till lönearbetare (samt de som lönearbetat tidigare, är tillfälligt sjuka från lönearbete och söker lönearbete aktivt), bör i framtiden även kunna ges åt personer som ägnar sig åt andra former av deltagande i samhället.

    En medborgarlön som skulle passa i ett rödgrönt samhälle bör däremot nog vara en där nivån för vuxna i arbetsför ålder bör vara högre. Så att det blir möjligt att leva även utan att lönearbeta, om än på en ganska låg nivå. Jag kan tänka mig att en rödgrön medborgarlön, helst i form av basinkomst, bör ligga på 8 000-9 000 kr. Om nivån är 8 000 kr finns utrymme att komplettera med någon form av socialförsäkringar. Viss ”arbetsplikt” inom främst – men ej endast – den offentliga sektorn utesluter jag inte heller. Om nivån är (mycket) lägre än 9 000 blir det inte så mycket komplement. Det är dock en ideologisk skillnad, inom ramen för det rödgröna, med nivån 6 000 kr och nivån 9 000 kr. Den förra nivån gör att samhället blir grönt/socialliberalt. Den andra nivån gör att samhället blir grönt/ekosocialistiskt. Det som talar för den förra nivån är att den är lättare att finansiera. Det som talar för den senare nivån är att då skulle tillväxten minska. Något mellanting kanske är att föredra.

  • Du har så rätt oansett vad Trygghetsstiftelsen och Trygghetsrådet säger. Har jobbat som coach i branschen. Tycker du beskriver din situation mycket bra och givande.

  • Jag skulle anställt dig direkt, om jag varit arbetsgivare!
    Äldrepool är en strålande idé!

  • Bra skrivet. Stå på dig. Snart är 20–25 procent av befolkningen 60+. Det är diskriminering och dumt resursslöseri.

  • Bra skrivet och viktigt. Snart består de flesta, åtminstone de västerländska, samhällena av 20 till 25 procent 60-plussare. Diskriminerande och dumt resursslöseri att exkludera äldre erfaren arbetskraft!

  • Jag sökte jobb under 5 års tid och upplevde samma sak. Jag var 32 när jag började och hade för min ålder ett snyggt cv. Inte ofta svar. Totalt tre intervjuer och blev kvar tills valet stod mellan en annan och mig, alla tre gånger. Inget jobb för mig. Min analys blev då förstås inte att det berodde på ålder utan att arbetsgivaren helst ville ha en så nybakad student som möjligt. Till slut satte jag mig i skolbänken igen och fick jobb direkt, innan examen. Jag har btw blivit av med ett vikariejobb en gång för att rektorn hittade en pensionär som ville jobba och det var billigare att anställa honom. (Lägre arbetsgivaravgifter).

    Jag tror inte att det är åldern som är felet i vårt samhälle. Vi väljer alltid lika däremot. Så likt oss själva som möjligt. Alla andra grupper blir då i någon mån diskriminerade.

    När jag hade små barn drömde jag om att få bli vän med en 50-plussare som kunde vara min seniorrådgivare och som skulle gilla barn så att de kunde gå iväg på en promenad med mina en stund så att jag kunde få sitta och stirra för mig själv. Men ingen dök upp.
    Nu när jag ser små barn och deras föräldrar som kräks under bördan så önskar jag i min tur att jag fick avlasta dem. Men ingen verkar vilja ha hjälpen som jag kan erbjuda.

    Jag tror vi är lite vilse i hur vi kommunicerar att vi vill ha hjälp faktiskt. Och vi är generellt rädda. Rädda att visa att vi behöver. Eller. Jag är iaf. Men övar mig.
    Tro inte att ni inte behövs. Behöv lite mer själva först och visa vägen.

  • Vill bara framföra ett stort tack för alla kommentarer på och delningar av min krönika! Det är en viktig fråga och mycket bra att den intresserar och leder till diskussion. Och förhoppningsvis kommer förändringar och förbättringar framöver. Bästa hälsningar Kurt Nurmi

  • PS. Har för övrigt ännu inte fått besked kring jobbet jag sökt. Återkommer med rapport i den frågan. Kurt Nurmi

  • Bra skrivet, intressant, viktigt och lika aktuellt i Finland:
    Tantintervju

    50-årsdagen till ära
    tanten ville byta jobb, lite mera kräva, lite mer begära
    Hon var taggad, kunnig, också kvick
    hon artigt fixade det mesta på ett litet ögonblick

    Till intervju blev damen bjuden!
    Hon fixade och donade med elegansen och med skruden
    Hon anade att kanske hon hade jobbet som i ask
    för hon var bra på mycket och speciellt multitask

    Tantens höga klackar gav en säkerhet
    vad nu det beror på kanske ingen vet
    men det kan ha att göra med stöveltramp och rader
    allt möjligt arméaktigt som pompa och parader

    Så damen tripppade i trappan, nog så segerviss
    (endast mjukisar och losers använder hiss)
    ansökan med löneanspråk och CV
    hon redan hade skickat men hade också me’

    Intervjun var svår och hade många stråk,
    frågorna var olika och gavs på flera språk
    Tanten som var van vid press i annorlunda lägen
    svarade och log, blev inte alls förlägen

    Men ändå gick det som det gick och allt blev jättetrist
    för till anställningen valdes självklart och javisst
    en betydligt yngre, kanske lovande förmåga,
    man ansåg nog att ivrigare brinner ungas låga

    Men tanten fann sig nog så fort,
    precis så som hon alltid gjort
    Om skammen sa hon int’ett knyst
    nej, om sådant ska man vara tyst

  • Tar upp denna gamla tråd efter nyheterna idag har berättat om en undersökning som visar att svårigheten att få ett jobb börjar redan vid 40. Arbetsgivarna har ide’er om hur ”äldre” är, som om inte människor över 40 vore enskilda individer med individuella egenskaper. Det är både skrämmande och svårt att förstå att denna syn råder; har inte arbetsgivare förmågan att se verkligheten, d v s att många idag är alerta och kapabla långt upp i åldrarna – för att vi tar hand om oss!
    Verkligen tråkigt och bedrövligt med åldersdiskrimineringen. Det pratas mycket om den, men varför åtgärdas den inte?

Kommentera krönikan här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Sverige är på rätt väg ur krisen

Sverige är på rätt väg ur krisen

Att förstärkningen av a-kassan blir kvar är en seger för tryggheten, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Fortsätt förhandla

Fortsätt förhandla

Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

När vi tar strid för varandra visar vi att vi är en kamporganisation, skriver Pontus Georgsson.

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Tillsammans och med nytänkande tar vi oss an de utmaningar vi står inför, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Första hundra åren i framtidens tjänst

Första hundra åren i framtidens tjänst

Vi har valt att visa människorna på bruken under de senaste decennierna, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.