Tusen rutschbanor till hela världen: ”Man blir barn på nytt”
Ockelbo Plastindustrier är Sveriges enda tillverkare av vattenrutschbanor
De icke önskvärda
Publicerad 2016-02-26, 09:00 Uppdaterad 2020-07-03, 14:30
Sommaren 2009 befann jag mig i staden Breclav i södra Tjeckien. Där fick jag reda på att borgmästaren kastat ut två romska familjer från deras hem – i en stad där de bott i flera generationer – till en bondgård utan varmvatten och uppvärmning. Anledning: Det skulle byggas ett nytt köpcentrum.
Om fotografen:
Åke Ericson, 53 år. Född i Västerås, bosatt i Stockholm. Bildjournalist sedan 30 år tillbaka med många år på Aftonbladet. Numera internationellt publicerad frilans som jobbar mycket för organisationer som Läkare utan gränser och Röda Korset.
Flerfaldigt prisad i Årets Bild både i Sverige och USA. Fick Arbetets Museums dokumentärfotopris 2012.
Senast aktuell med boken Kosovo in Progress 2011. Bilderna på romerna kommer både som bok, Persona non grata, och utställning i vår (Fotografiska i Stockholm 25 maj och framåt).
Jag visste att diskrimineringen av romer var påtaglig i Östeuropa, men att det var så här pass illa trodde jag inte. Det var vid denna tidpunkt mitt fotografiska dokumentära projekt tog fart.
Nu har jag skildrat romernas situation i tio länder, Frankrike, Serbien, Kosovo, Rumänien, Sverige, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Spanien och Schweiz. Efter att ha rest runt i dessa länder har jag full förståelse för att många romer vill flytta till västra Europa för att söka jobb.
I Östeuropa råder en påfallande diskriminering av den romska befolkningen. Inte minst i skolan. Romska barn placeras i speciella klasser och får en sämre utbildning, detta trots att alla vet att en god utbildning är förutsättningen för en bättre framtid.
I Europa bor det tolv miljoner romer. Några av dem möter ni här.
Åke Ericson
Det är en bedrövlig situation som dessa arma människor befinner sig i. Utbildning och arbete är den väg som måste till på så väl lång som kort sikt om fattigdom och utanförskap skall brytas. Det kan under nästan inga omständigheter vara rätt att under någon längre tid förtjäna sitt uppehälle genom att stillasittande emottaga allmosor från allmänheten. Dvs du och jag och alla andra som arbetar och bidrar till samhällets välfärd genom våra arbetsinsatser. Samhället behöver människor som arbetar och gör rätt för sig om det skall fungera någorlunda tillfredställande. Människor som har någon form av arbetsförmåga bör rimligen bidra till samhällets utveckling och allas vår gemensamma välfärd med sin insats. Allt annat får anses som osolidariskt.
Jan Lindman, Tullinge. Medlem i Kommunal.