Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska säsongsarbetare utnyttjas i kyrkans skog Hur är det möjligt?
”Miljöpartiet ska granskas, inte misstänkliggöras”
Publicerad 2016-04-26, 15:28 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
LedareMiljöpartiet befinner sig i sin värsta kris någonsin. Denna gång jagar det journalistiska drevet inte en specifik makthavare utan ett helt parti.
Att de gröna som vuxit och blivit ett regeringsbärande parti också måste granskas tufft är en självklarhet och borde inte överraska någon. Men partiet tycks befinna sig i ett slags chocktillstånd där inte mycket blir rätt.
Bostadsminister Mehmet Kaplan fick avgå lika mycket på grund av uppvisad omdömeslöshet som av hans stabs oprofessionella hantering av krisen. Yasri Kahn-affären växte i stormstyrka på grund av språkrören Fridolins och Romsons brist på självkritik och förmåga att förstå problemet när toleransen blir diskriminerande.
Med detta sagt måste det också till en självkritisk reflexion över det mediala klimatet. Just nu härskar moralismen och med nätets snabbhetslogik tenderar i grunden legitima granskningar att utvecklas till rena häxjakter. De senaste dagarnas uppskruvade debatt om ett islamistiskt maktövertagande i Miljöpartiet har tappat alla proportioner. Att SVT:s Agenda kan ägna större delen av kvällen åt att låta påståenden om islamistisk infiltration hagla i studion utan minsta beviskrav är milt sagt ett journalistiskt haveri.
Den tuffa utfrågningen av Miljöpartiets Anders Wallner hade som utgångspunkt att han behövde bevisa att Miljöpartiet inte tagits över av islamister. Det är som frågan i det klassiska exemplet på omvänd bevisbörda: Har du slutat slå din partner?
Från att den politiska journalistiken med rätta ifrågasätter enskilda Miljöpartisters ageranden och uppenbara omdömeslöshet har granskandet övergått till ett konspiratoriskt misstänkliggörande av allt och alla. Det är allvarligt och djupt oroväckande.
”Innan bevis kommit fram ska man vara varsam med anklagelser”, skriver DN:s ledarskribent Erik Helmerson och ifrågasätter Agendas upplägg.
Aftonbladets Daniel Swedin oroas också över debattklimatet och skriver: ”Om vi inte vill ha ett offentligt samtal som präglas av en häxjakt på folk någon misstänker egentligen är extremist måste vi sansa oss nu.”
Just för att vi befinner oss i en svårbegriplig värld av politiska och religiösa konflikter och har hotet från högerextremism och islamistisk terrorism över oss behöver vi en samhällsjournalistik som inte rusar utan manar till eftertanke, kunskap och fördjupning.
Svåra frågor kan inte alltid få snabba svar. I moralismens debattklimat där folk delas upp i onda och goda eller då allt tolkas i svart och vitt främjas inte den modiga självkritiken eller resonemanget om värderingskrockar och svåra avvägningar.
Nu behöver tonläget skruvas ner och debatten sansas. Miljöpartiet ska granskas men inte misstänkliggöras. Faktum är att det ur krisen kan komma något gott. Partiet har i sin kultur många likheter med en ideell förening, en NGO. Det kan vara charmigt men blir svårt när man vill axla ett regeringsansvar.
Miljöpartiet har upphöjt amatörismen till lag i en tid då partiet verkligen behöver erfarenhet. Förhoppningsvis kan krisen leda till en professionalisering. Det vore bra, för Miljöpartiet behövs i svensk politik och de rödgröna måste kunna ägna sig åt det samhällsbygge väljarna valde dem för.
Genomklokt!
Ja! Tack för det. Folk (läs media) är ibland som vettvillingar. Skynda på att säga något innan bubblan spricker. Rubriker! Vad jag säger gör inget eftersom vi är så många som säger BU på samma gång.Tack för ditt förnuft
Ny bottennivå av SVT:s debattprogram Agenda. Se live sändningarna av riktiga debatter istället, den mellan Sjöstedt och Lööf i Östersund, var helt njutbar, argumentation som inte i tid och otid avbryts av förnumstiga journalister med otäck von oben-attityd.
Man ibland en känsla av att SVT tror att det är de som styr Sverige. Andra ska inte bara granskas av dem, utan också dömas. I Aktuellt häromdagen avslutade journalisten sändningen med att säga om Miljöpartiet, a never ending story. Han uttryckte helt klart en värdering som var mycket långt från public service krav på saklighet och opartiskhet. Anna Hedenmo kallade i Agenda gången de fackföreningsledare som deltog i demonstrationen i Bjuv om Findus nedläggning för pampar. Lite sans och självkritik skulle inte skada. Precis som Helle Klein så klokt skriver.
Eftersom MP inte tar avstånd från varken Kaplan eller Islamism så är det inte ett sätt att misstänkliggöra från media utan ren och skär verklighet, en granskning helt enkelt!
Lite lustigt att läsa Kleins ledare om det då hon tidigare knappast skrivit samma om mediadrevet mot Sverigedemokraterna, utan mer eller mindre sett dom som fascister, betyder det att vi har en fascistregering då den anammat SD:s asyl- och migrationspolitik?
Miljöpartiet behövs inte alls i Svensk politik och definitivt inte i en arbetarregering då deras politik innebär en välfärdsslakt samt hundratusentals förlorade jobb.
Märkligt uttalande från en ledare som säger sig representera arbetare i eltung industri.