Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Publicerad 2026-04-28, 04:00 Uppdaterad 2026-04-27, 18:14
LURADE I SKOGEN Karun, Niran och Kanya fick åka hem till Thailand utan klirr i kassan. Samtidigt kunde skogsägarna, i vars skog de arbetat, casha in.
Hur är det möjligt?
Karun, Niran och Kanya från Thailand har en sak gemensamt. De ville tjäna pengar i den svenska skogen för att ge sina familjer bättre förutsättningar. I vittnesmål och dokument beskrivs arbetsvillkor ingen svensk arbetare skulle acceptera.
De berättar att arbetsgivaren tog deras pass och kontokort när de kom till Sverige. Sedan fick de arbeta sexdagarsveckor med arbetspass på upp till elva timmar, inklusive resan ut i skogen.
De lovades en avtalsenlig lön på 22 238 kronor före skatt. Men i praktiken blev det inte mycket kvar efter alla oskäliga och olagliga avdrag. Ägaren tog 2 700 kronor i månaden för en våningssäng i en trång sovsal. De fick betala för arbetskläder och 1 000 kronor i avgift för användning av röjsåg i en engångssumma.
De fick dessutom betala för sim-kort, sophämtning och gas. Men också för mat. En dryg tusenlapp i snitt för protein samt 1 500 kronor i månaden för ris – per person. En absurd summa då man i Thailand äter omkring 11 kilo okokt ris i månaden.
För 1 500 kronor får du minst 50 kilo ris. Totalt samlade arbetsgivaren in över 1 miljon kronor från de 60-tal thailändare han tagit till Sverige under 2023, enligt DA:s beräkningar. Allt i kontanter som lades i kuvert varje månadsskifte. Hur är det här möjligt kan man fråga sig.
Svaret är att ingen riktigt bryr sig.
Svensk skogsindustri är helt beroende av arbetskraft från andra länder för att över huvud taget gå runt. En rapport från Skogforsk 2020 visar att skogsentreprenörerna som röjer och planterar skog åt skogsbolagen får så låg ersättning att de har svårt att locka arbetskraft från länder inom EU.
Få vill ställa upp på de dåliga villkor som erbjuds här. I stället får allt fler vända sig utanför EU i jakt på skogsarbetare. Exempelvis till låglöneländer som Thailand. Effekten blir att människor exploateras och utnyttjas i den svenska skogen på sätt som inte är värdigt ett välfärdsland 2026.
Redan 2020 kritiserade Riksrevisionen svenska myndigheters arbete för att förhindra arbetskraftsexploatering. Bland annat pekades skogsbranschen ut som ett område där människor utnyttjas med låga löner, långa arbetsdagar, farlig arbetsmiljö och usla boendeförhållanden.
I rapporten konstaterade man att det brister överallt. I regelverk, kontroller, information och stöd till brottsoffer. Frågan är vem som kan stoppa exploateringen av människor i den svenska skogen. Svaret är självklart entreprenörerna, som arbetsgivare. Men ytterst är det uppdragsgivarna – de stora skogsbolagen – som äger frågan. Om de betalar bättre kan entreprenörerna erbjuda kollektivavtalsenlig lön – på riktigt.
Karun, Niran och Kanya fick åka hem till Thailand utan klirr i kassan. Samtidigt kunde skogsägarna, i vars skog de arbetat, casha in. I det här fallet Svenska kyrkan och statliga Sveaskog. Båda är certifierade enligt FCE som innebär att de lovar avtalsenliga och säkra arbetsvillkor i skogen. Skam.
Eva Burman är chefredaktör för Dagens Arbete.
