Från trädplanta till brevlåda: Så blir Dagens Arbete till
44 586 kilo papper per nummer Följ vägen från "ved" till läsare "Så yrkesskadad är jag"
Publicerad 2016-06-16, 09:00 Uppdaterad 2020-06-30, 13:22
På måndag inleds nästa kritiska steg i projektet Rädda Stampen – tingsrätten ska besluta om rekonstruktionen ska fortsätta. Om inte väntar konkurs.
Stampenkoncernens rekonstruktion omfattar 16 bolag med totalt över 3 000 anställda:
Stampen AB, Mediaintressenter PLMS, Stampen Local Media, Stampen Digitala Medier, Stampen Local Media Försäljning, Stampen Media Partner, V-Tab AB, V-Tab Landvetter, V-Tab Västerås, V-Tab Norrahammar, V-Tab Norrtälje (i Södertälje), V-Tab Falkenberg, V-Tab Vimmerby, Västsvensk Tidningsdistribution KB, Västsvensk Tidningsdistribution AB samt Modern Women Media.AB.
I Stampen Local Media ingår 6 dagstidningar: Göteborgs-Posten, Bohusläningen, Hallands Nyheter, Hallandsposten, TTELA och Strömstads Tidning. Tillsammans når de över en miljon läsare.
…och 8 gratistidningar: Falkenbergs Posten, Halmstad 7 dagar, Havsbandet, Trollhättan 7 dagar, Uddevalla 7 dagar, Vänersborgaren, Varbergs Posten, Björklövet.
Klockan halv nio på måndag morgon börjar det första borgenärssammanträdet på tingsrätten i

Göteborg. Först ut är Stampen AB, sedan följer ytterligare nio bolag under dagen. På tisdag fortsätter det med tre sammanträden i Västerås, på onsdag ett i vardera Norrtälje och Varberg och på torsdag hålls det sista i Kalmar tingsrätt.
Rekonstruktören Christian Andersch kommer att redogöra för en preliminär rekonstruktionsplan och alla borgenärer har möjlighet att ställa frågor och yttra sig. De kan till exempel begära att rekonstruktionen ska avbrytas.
– Rent formellt kan den frågan självfallet komma upp, men det är tingsrätten som beslutar om rekonstruktionen ska fortsätta eller inte, säger Christian Andersch till Dagens Arbete.
Enligt Christian Andersch har verksamheten drivits enligt plan sedan rekonstruktionen inleddes och koncernen har en likviditet, alltså betalningsförmåga på kort sikt. Det innebär att själva verksamheten går runt. Det talar enligt Andersch för att rekonstruktionen bör fortsätta.
Men skulle borgenärerna, till exempel bankerna eller Skatteverket, lägga fram goda skäl för att rekonstruktionen ska avbrytas kan tingsrätten välja att gå på deras linje. I så fall återstår bara konkurs.
Stampenkoncernens problem är i dagsläget inte att få verksamheten att gå runt – ändå finns det inga pengar. Vinsterna räcker inte till för att amortera lånen och betala de höga räntorna. Förra året betalade koncernen 80 miljoner kronor i räntor och avgifter på krediter.
Stora delar av de dyra skulderna kommer från Stampens köp av Centertidningar 2005. En affär på 1,8 miljarder kronor som var ifrågasatt redan då. Enligt Uppdrag Gransknings reportage från maj 2015, om Stampens imperiebygge, sjudubblade koncernen sina skulder till över en miljard kronor i och med den affären.
Flera uppköp följde. Ledningen ville satsa digitalt och köpte sajter som Familjeliv och Svenska Fans.
Även tryckerier köptes upp och koncernens tryckeribolag V-Tab växte.
Samtidigt delades 265 miljoner kronor ut till Stampens aktieägare mellan 2005 och 2013. Sen var det stopp.
Uppdrag Granskning berättade att revisorn redan 2009 påpekade att över hälften av koncernens tillgångar bestod av goodwill – det vill säga en förhoppning om att inköpta bolag skulle ge en framtida vinst. Som mest var goodwillvärdet uppe i tre miljarder kronor. 2013 tvingades Stampen skriva ner

goodwillvärdet med nära 800 miljoner kronor och gjorde en rekordförlust på 862 miljoner.
När Martin Alsander tillträdde som ny vd 2014 hade koncernen en vinst på 70 miljoner kronor och banklån på en miljard. Alsander inledde en utrensning och renodling av verksamheten och sålde flera av de bolag man bara några år tidigare köpt in. Samtidigt ville bankerna ha tillbaka sina utlånade pengar. Stampen AB lyckades amortera 483 miljoner på banklånen innan året var slut, men hade ändå 524 miljoner kvar i lån.
Den sista mars 2016 hade koncernen banklån på 493 miljoner kronor, leasingavtal och avtal om framtida köp av aktier på 165 miljoner kronor, en tryckerimomsskuld på 380 miljoner kronor och leverantörsskulder och prenumerationsskulder på sammanlagt 900 miljoner kronor. Totalt nästan 2 miljarder kronor. Samtidigt fanns 50 miljoner kronor i kassan.
Den 23 maj tillkännagav Stampens ledning det som många i branschen länge befarat – koncernens pengar var slut och de kommer inte att kunna betala sina skulder. Ett försök att rädda imperiet genom en rekonstruktion inleddes. Det är den planen som banker, Skattemyndigheten och leverantörer nästa vecka ska säga ja eller nej till i tingsrätten.
Beslutar tingsrätten att rekonstruktionen ska fortsätta innebär det att leverantörer och Skattemyndigheten (som inte är prioriterade fordringsägare) inom någon vecka får ett förslag till ackordsuppgörelse, vilket innebär att de bara får betalt för en del av sina fakturor och krav. Det kan handla om så lite som 25 procent.
Bankerna är prioriterade fordringsägare (de får betalt först och om det blir pengar över får resten av fordringsägarna dela på dem) och omfattas inte av ackordsuppgörelsen. Rekonstruktören förhandlar med bankerna enskilt för att försöka få ner de skulderna.
Om fordringsägarna framåt augusti säger ja till ackordsförslaget och rekonstruktionen lyckas är förhoppningen att Stampen ska vara så pass skuldsanerat att verksamheten kan fortsätta och ha en chans att överleva.
Att bankerna är prioriterade fordringsägare betyder att de vid en konkurs får ut sina pengar först. Därför kan det vara lockande för dem (om de värderar koncernen högre än sina utestående lån) att begära att tingsrätten avbryter rekonstruktionen och i ställer sätter Stampen AB (som har tagit banklånen) i konkurs. Då återstår att se vad som händer med de övriga 15 bolagen – fortsatt rekonstruktion, konkurs, nedläggning eller uppköp av intressenter.
Framtiden får visa hur det går. En del av svaren kommer nästa vecka, med start måndag morgon.
Intressant att det är bankerna som avgör. Det var ju inte allt för länge sedan vi hade ”bankkrisen”. Staten (vi skattebetalare) fick gå in och rädda bankerna med åtskilliga miljarder, ej återbetalningsskyldigt kapital. Nu kan bankerna sumpa jobbet för tusentals arbetare, med de kostnader som kommer att falla på statens budget. För att inte tala om allt personligt lidande.