Industriarbetarnas tidning

Spelmakaren som vässade pennan

22 december, 2016

Skrivet av

satir-nr10-2016-presentationEmanu Garnheim är spelgrafikern som blev vass satiriker.
– Jag har hittat ett sätt att kombinera mitt politiska engagemang med tecknandet, säger han.

Gillar poddar och skräck

Namn: Emanu Garnheim
Född: 1981 Karlskrona
Bor: Stockholm
Familj: Flickvän
Aktuell med: Boken ”Ångest & Politik”
Yrke: Spelgrafiker/satiriker
Studerar: Animation i Stockholm.
Lyssnar till: Poddar, folk som pratar.
Ser på TV: Program om maniska samlare
Film: Föredrar SciFi och skräck
Läser: Bortsett från Cormac McCarthys ”The Road”, som han läser årligen, inte så mycket i nuläget.

Det har gått fort för Emanu Garnheim. Nyss huserade han i mobilbranschen och gjorde flash- och reklamspel. Men under en lunchrast för ett par år sedan förändrades allt.
– Jag lade ut en elak karikatyr på SD:s Linus Bylund som blev en twitter-succe.

Bilden uppskattades så mycket att tidningen ETC hörde av sig.  Plötsligt blev han samtidskommentator i Dagens ETC och illustratör till Göran Greiders kolumner i tidningen. Och lagom till årets Bokmässa i Göteborg släpptes boken ”Ångest & Politik” på tidningens eget förslag.

Emanu Garnheim har hunnit bli 35 år. Född i Karlskrona med speldatorn Commodore 64 och Amiga hemdator.

Men också i en stad anfrätt av högerextremism, där nazisterna helt öppet propagerade i skolorna.

– Det var under Vit Makt-tiden, säger Emanu, en av dem som fick tillmälen kastade efter sig.

Han som var både vänster, synthare och klädde sig annorlunda.

Uppväxt i ett radhus i en förort till Karlskrona.  Med pappa Leif, sjuksköterska och känd som ”Karlshamns Elvis”.  Och mamma May, personaladministratör, med sinne för att måla och teckna. Det är lite av hennes gener som strömmar genom Emanus vassa penna i dag.

Han vill inte överdriva sin talang, menar bara att han ”fått bra förutsättningar serverade med bröstmjölken”.

Efter estet-linjen i gymnasiet drog han till Göteborg och började jobba som spelgrafiker som tjugoåring.

I dag har han flyttat till Stockholm och har precis – vid sidan om det politiska satirtecknandet – börjat plugga animation vid Stockholms Dramatiska Högskola.  Nu väntar tre års studier i att berätta även i rörlig bild.

Sina influenser hämtar han från den bortgångne kultillustratören, svensk-schweizaren Hans Arnold men också från hela det gamla ursprungliga Galago-gänget med Max Andersson och Pirinen i spetsen.

Av dagens lite yngre satiriker lyfter han gärna fram Ellen Ekman, Liv Strömquist och Max Gustafson.

Och på frågan varför han själv fastnade för satirens ädla konst är svaret;

– Bilden på Bylund blev lite av en uppenbarelse. De sätt jag engagerat mig på tidigare hade inte fungerat fullt ut. I mina bilder kan jag nu förena mitt politiska engagemang med tecknandet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.