Eva Burman: Systemet hänger inte med
”Arbetslivet blir tuffare – men varken pension eller trygghetsförsäkringar hänger med”
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
Publicerad 2017-02-14, 13:41 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07

Ledare När glada spindoktorer i Stefan Löfvens närhet nu ska lansera ”folkets man” gäller det att inte falla för populismens förförelse och i stället spä på föraktet för demokratin, skriver Helle Klein.
Statsminister Stefan Löfven har bestämt sig för att inte delta i Almedalen i år. Han vill hellre vara ute och träffa ”vanligt folk”. På sin Facebook motiverar han beslutet så här:
”Jag vill besöka arbetslösa som söker jobb, pensionärer som har svårt att få vardagen att gå ihop, och de som arbetar hårt när så många andra av oss har ledigt. Det är dags att fler viljor från förorter och bruksorter, landsbygd och skärgård, får ta större plats i svensk politik.”
Löfven har sedan en tid varit ute på en ”Sverigeresa” med motivet att lyssna in folkets synpunkter på dagens samhälle.
Det är ett fullt rimligt och respektabelt beslut att inte delta i Almedalen. Socialdemokraterna kommer ändå vara där och finansminister Magdalena Andersson håller talet på deras dag.
Tyvärr har det i debatten efter Löfvens besked låtit som att han nu sätter ”folket” mot ”etablissemanget”. Det vore mycket olyckligt om Socialdemokraterna odlar den motsättningen. Då underblåser man en världsbild à la Donald Trump och högerpopulismen.
Almedalen är på en gång en sorts personalfest för politiker, näringsliv och organisationsföreträdare och ett stort event för demokratin. Det har absolut sina för och nackdelar. Poängen är inte att försvara Almedalen utan att reflektera över Socialdemokraternas nya giv att odla den folklige Löfven.
Löfven kommer helt klart mest till sin rätt i folkrörelsesammanhang, i det nära mötet med väljarna där han får vara sig själv. Sverigeresan är ett gott initiativ. Det är också bra att Socialdemokratin nu äntligen tycks ta den växande klyftan mellan stad och land på allvar.
Det som inger oro är uttalanden om att lyssna på ”folks oro” och att odla folklighet i någon sorts motsättning till de där i Stockholm/eliten. I stället för att öka tilliten till demokratin spär det på politikerföraktet, journalistföraktet, etablissemangsföraktet och så vidare. Det leder obönhörligen till antidemokratiska föreställningar.
Just användandet av begrepp som ”folk” är problematiskt i dessa nynationalistiska och nyfascistiska tider.
Löfven själv är säkert varse detta. Problemet är när glada spindoktorer i hans närhet nu ska lansera ”folkets man”. Här gäller det att inte falla för populismens förförelse utan just bygga på det som en gång var arbetarrörelsens storhet – att den kunde vara ett brobygge mellan makthavare och väljare, mellan periferi och centrum, mellan stad och land, mellan arbetarklass och medelklass samt framförallt vara en inkluderande kraft som värnade människors delaktighet i samhällsbygget.
Socialdemokratin borde återupprätta idén om ett samhälle där vi är medborgare istället för kunder och lika välkomna oavsett, klass, kön eller etnicitet. Fortsätt din Sverigeresa, Löfven men lämna de grumliga tankarna om folket därhän.
Jag tycker det är en bra idé att resa runt och träffa medborgare. Tror att Stefan Löfven har full koll på läget. Att använda tiden innan politiska sommaruppehållet, är också bra. Almedalen lär inte försvinna. Efter en tuff regeringsperiod kan en Sverigeresa där man träffar medborgare i dess vardagsmiljö säkert ses som själslig rekreation.
Det bästa sättet att legitimera klassamhället är just att använda sig av uttryck som borde varit omoderna redan för 50 år sen, Arbetarklassen, svenska modellen, överklass, överheten etc.
Faktum är att Löfven inte behövde åka land och rike runt för att prata med ”det svaga folket”, om han infriat sina vallöften
Vi ser idag istället en regering som indirekt vill legitimera sharialagar genom att statsråd klär sig i kvinnofientlig klädsel för att diktaturstatens lagar ”kräver det”!
Björklund har rätt, den feministiska utlandspolitiken föll som en sten.
Och där sitter dom och ingen fattar varför Trump vann valet i Usa, eller att SD snart är Sveriges största parti och som inom 10 år bildar regering i landet.
Till Elisabeth: Jag håller med om, och skriver just det, att det är bra att Löfven reser runt i landet och pratar med medborgare. Och det är helt i sin ordning att hoppa över Almedalen. Det jag är skeptisk emot är den bild som tenderar att skapas: folket mot eliten.
Till Gotfried: Håller definitivt inte med dig. Klassanalysen har sin relevans lika mycket i dag som i tidigare epoker. Att påstå att svenska regeringsföreträdare legitimerar ”sharialagar” för att de håller sig till det diplomatiska protokollet är absurt. Jan Björklunds utspel i denna fråga är rena och skär populism och ett fiskande i grumliga vatten. Olustigt.
Till Helle Klein: Tack för att du svarade, jag hade inte räknat med det efersom du företräder makteliten i din roll snarare än ”arbetarklassen” står för idag, att du skulle hålla med mig finns inte på kartan eftersom din roll just är att backa upp elitens dumheter och legitimera det.
Enligt dig är det helt ok att inte med ord eller gärning ta avstånd från den fruktansvärda människosyn som finns i dessa länder när chansen finns?, Du tycker man ska gömma sig bakom ”diplomatiska förpliktelser” och komma hem och ”avreagera sig på SD i riksdagen eller i media spy sin galla på en demokratisk vald president i USA, allt detta för att försöka dölja regeringens tillkortakommande?
Vilket hyckleri och vilket politiskt trams!
Hela världen skrattar åt Löfvens Sverige och hemmavid tar buset över, Eliassons armband mot våldtäkter hörsammades inte vad vi kan se och P Springare utmålas som rasist/nazist!
Jag säger då det!, -Har ngn regering någonsin gått i sån otakt med opinionen?
Vilket fantastiskt politiskt landskap det är som målas upp!
Bockar och tackar för ordet!
Till Gotfried: Hur vet du att inte regeringsföreträdarna markerade i frågor om mänskliga rättigheter när de träffade makthavarna i Iran? Att Sverige åker med en delegation bestående av kvinnor o män är i sig en markering och rönte stor uppståndelse i Iranska medier.
Min ledar handlar dock inte alls om denna fråga så härmed avslutar vi detta meningsutbyte.
Jag tycker att Löfven skall tala med arbetstagarna och även lyssna till dem. De har inte längre några rättigheter och detta är något som en socialdemokratisk statsminister bör ändra på. Sjuka får ingen sjukpenning. Arbetsskadades försäkringar gäller inte. Facket tjänar miljarder genom AFA utan att göra något. Försäkringskassan lever rövare med både sjuka och skadade som tvingas in i ekonomisk ruin. Därefter kommer statens kronofogde som tar hus och hem och bil och allt annat av värde och ser dessutom till att skulderna växer och blir enorma. De sjuka stressas således av staten in i vanmakt varför den som blivit långvarig sjuk eller skadad är dömd till ett liv i sjukdom och misär. Ingen blir frisk av statens grymma jakt. Det är således statens egna myndighet som krossar folket. När kommer det en lag som skyddar mot statens grymheter?
Om socialdemokraterna är ett arbetarparti borde de se till att statens myndigheter hjälper i stället för stjälper. Inte gå arbetsgivarnas ärenden genom att hjälpa dem att byta arbetstagare som de byter kläder. Arbetstagare har också behov av trygghet. De finns inte bara till som utbytbara redskap för att arbetsgivarna skall bli rika.
När man som ledare för ett parti som en gång byggdes att för att skydda arbetstagarna bör man inte ha myndigheter som krossar dem om de blir sjuka av arbetet pga av arbetsgivarna ointresse för arbetsmiljön.