Staten kan frysa Kubals skattekonto: ”Då blir det konkurs”
Uppgifter: Finns koppling till rysk oligark Över 450 jobb på spel i Sundsvall Vd:n: ”Tar frågorna på största allvar”
Volvo-facket vill prata om de svåra frågorna i livet
Publicerad 2026-05-18, 04:00 Uppdaterad 2026-05-12, 17:06
Tystnad är den värsta fienden för den som mår dåligt.
På Volvos fabrik i Arvika försöker IF Metalls jämställdhetsgrupp skapa en arbetsplats där fler vågar börja prata om det svåra.
De har en devis: Här ska det vara lätt att vara du.
”Gör precis vad du vill med min kropp. Jag är inte värd att skydda.”
Volvoklubbens jämställdhetsgrupp har bjudit in Lilian Hamsch från föreningen Hjärnkoll för att berätta om att ha blivit återkommande utsatt för våld.
Hon berättar om åren av övergrepp, man för man. Alkohol för att överleva, medan barnen växte upp i skuggan och skammen åt det sista av hennes självrespekt.
Arbetsdagen på Volvo i Arvika har precis slutat. Det finns pizza och dricka i entréhallen, som också fungerar som samlingssal.
När man inte vågar prata om det som är jobbigt blir det svårt att förändra situationen, upprepar hon flera gånger från scenen. ”Det behövs två personer för att se en person.”
Unga, gamla, män och kvinnor. Publiken sitter stilla ända fram till att Lilian är klar med sin berättelse och stänger av mikrofonen. Efteråt lämnar många lokalen snabbt, i tystnad.
11 000 sjukskrivningar per år
Björn Andersson från IF Metalls jämställdhets- och mångfaldsgrupp samlar ihop tomma pizzakartonger.
– Det kom en del folk ändå.
Han är både lättad – man vet ju aldrig om folk dyker upp – och lite tagen av Lilians berättelse.
Våld och övergrepp i hemmet sedan barndomen. Psykisk ohälsa och missbruk. Nya våldsamma relationer. Viktiga frågor. Men är det hon pratat om verkligen en fråga facket ska lägga sin tid på?
Inför internationella kvinnodagen den 8 mars 2022 gick IF Metall ut med en satsning för att uppmärksamma våld i hemmet och mäns våld mot kvinnor.
Materialet inleds med siffror från IF Metalls kampanj, baserade på bland annat statistik från Brottsförebyggande rådet: Var fjärde kvinna har någon gång blivit utsatt för våld av en partner eller före detta partner. Ungefär 11 000 sjukskrivningsärenden per år är relaterade till våld i nära relationer. Under 2021 hade 15 kvinnor mördats av män de haft en relation med, 9 026 kvinnor och flickor våldtagits och 38 851 kvinnor misshandlats.
”Det som händer hemma följer med hit”
Martin Andersson jobbar i jämställdhetsgruppen tillsammans med Björn Andersson, Lina Mattsson och Emelie Nilsson. För honom är svaret givet. Våld i hemmet är också en facklig fråga.
– Dels är det en fråga om psykosocial arbetsmiljö. Det som händer hemma följer med hit. Och dels är det en samhällsfråga, och vi är en stor del av samhället.
Det jobbar cirka 1 000 människor här och Arvika är inte en stor stad, säger han.
När facket fokuserar på våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är arbetet nära besläktat med hur de jobbar med frågor kring psykisk ohälsa eller missbruk: Det handlar om att fånga upp de som inte verkar må bra, och våga fråga om det.
Jämställdhetsgruppen har funnits länge och engagemanget har gått både upp och ner genom åren. Men för cirka två år sedan började de arbeta mer systematiskt tillsammans med arbetsledningen.
Målet formulerades i en enda mening: På Volvo i Arvika ska det vara lätt att vara du.
Mål och visioner är en sak. Hur man når dit är en annan. I praktiken handlar arbetet om att vara närvarande, vara ute i produktionen. Fånga upp det som sägs, men också det som inte sägs. Om jargong, om mående, om vilka som tar plats och vilka som drar sig undan. Om att försöka bygga en arbetsplats där människor vågar vara öppna – och där andra vågar bry sig.
– Vi ser ofta saker tidigare än arbetsgivarna. Det är också oftast lättare att berätta saker för oss än för chefen, säger Björn.
Samtidigt är det något som kräver stort förtroende. Därför är det viktigt både att kunskapen om de här frågorna finns brett på golvet och att samtalsklimatet är tillåtande. Att det finns någon arbetskamrat, ett skyddsombud på avdelningen eller en chef som är beredd att våga fråga om de märker att någonting är fel.
– Det handlar om att våga ställa den obekväma frågan. Och att det finns en plan för hur vi arbetar tillsammans med arbetsgivaren om någon behöver stöd och hjälp.
– Det känns som att man petar i någons mest privata. Ingen vill höra att man har problem, säger Martin.
Ändå gör de det. Och ibland händer något.
– Det händer att jag fått höra efteråt: ”Jag har väntat på att någon ska fråga mig om det här.”
Arbetsar med psykisk ohälsa genom facket
När Martin började på Volvo för 30 år sedan såg det annorlunda ut. Män i produktionen. Porrtidningar vid skåpen. Känslor var inget man pratade om. Inte machokultur heller.
– Kampen låg mellan oss och arbetsgivaren. Det fanns inte utrymme för gråskalor.
Sedan förändrades saker. Han blev äldre, engagerade sig fackligt, blev skyddsombud och gick utbildningar.
Och så kom en kurs. Deltagarna fick en uppgift: att berätta om något som var svårt.
– Jag tog i och valde det jag har absolut svårast för. Att ta tag i konflikter, på riktigt.
Han visste var det kom ifrån. Barndomen. Bråk han inte förstod. Dörrar som stängdes – också inom honom själv.
När det blev hans tur gick han upp. Exakt vad han sa kan han inte längre återge.
Det han minns framför allt var känslan.
– Alltså, hela kroppen reagerade. Svetten bara rann. Efteråt gick jag ut till toaletten och kräktes. På kvällen var jag helt slut, men dagen efter var det tvärtom. Allt kändes så klart, så mycket enklare.
Erfarenheten stannade kvar.
Genom facket började han arbeta mer med psykisk ohälsa, missbruk och normer. Frågorna blev inte bara fackliga för honom, utan också personliga. Det som tidigare hade varit svårt att tala om blev också en ingång till att förstå varför jämställdhetsarbetet behöver handla om mer än representation eller policydokument: om hur människor faktiskt har det, med sig själva och med varandra.
volvo i arvika
Volvo Construction Equipments fabrik ingår i Volvokoncernen sedan 1960.
Här arbetar cirka 1 000 personer med produktion av hjullastare och komponenter till anläggningsmaskiner.
Källa: Volvo
Vill göra arbetsplatsen mer öppen
Facket har inte stött på någon konkret situation där någon blivit slagen – eller slagits – hemma. Men tanken är densamma som när de satte fokus på vad missbruk kan göra med en människa. Då bjöd de in en man som berättade om sina turer genom alkohol, droger och tröstlöshet. Efter det blev det kanske lite lättare att förstå, och även prata om missbruk. Det är därför de bett Lilian Hamsch komma hit och prata i kväll.
Föreläsningen blir på så sätt en del av något större än ett enskilt tema. Ett sätt att flytta gränserna för vad som går att prata om på en industriarbetsplats. Att göra arbetsplatsen lite mer öppen, lite mindre hård, lite mer uppmärksam på hur människor faktiskt mår.
– Det skickar en signal. När vi ordnar föreläsningar om missbruk och psykisk ohälsa visar vi att det är okej att prata, säger Martin.
Det handlar inte om ett problem som kan ”lösas”, utan om ett evighetsarbete, poängterar han. De nöter på. Med tiden blir förändringen ändå synlig.
– När vi går runt i fabriken hör vi att folk pratar om de här frågorna på ett annat sätt än för fem eller tio år sedan. Då känner man att vi är på rätt väg.
Är mäns våld mot kvinnor en facklig fråga?
Amanda Tornqvist, 25 år, svetsare och skyddsombud:
– Jag tycker absolut att facket ska jobba med mäns våld mot kvinnor. Det kan påverka psykisk ohälsa till exempel, som också påverkar jobbet. Det är jätteviktigt att man pratar om det, stöttar och hjälper till.
Hur är kulturen här när det gäller jargong och synen på kvinnor?
– Hos oss är det ett väldigt gött gäng. Öppet och härligt och lätt till skratt. Man kan ha olika jargonger med varandra, men det är inget som ska göra någon ledsen eller kränkt.
Hur är det att komma in som ung kvinna i ett mansdominerat yrke?
– Det var lite läskigt i början, men man har blivit väldigt bra omhändertagen. Jag tror också att många har blivit förvånade över hur duktiga vi är. Jag tycker inte att det är något problem att det är ett mansdominerat yrke. Dessutom är det bara fler och fler kvinnor som börjar jobba som svetsare nu.
Mathilda Wetter, 21 år, montör:
– Jag tycker kanske att det mer är ett samhällsproblem. Men en tuff situation hemma är svår att inte ta med till jobbet, så även om man försöker säga att privatlivet och arbetslivet inte ska gå ihop tror jag att det är svårt i sådana här viktiga frågor. Att arbetsplatsen lyfter och belyser det här är en del i rätt riktning, att tydligt markera att mäns våld mot kvinnor aldrig är okej.
Det här är fortfarande en mansdominerad arbetsplats. Upplever du att det finns en machokultur här?
– Jag trodde det skulle vara mer än vad jag faktiskt upplevde. Bemötandet har varit väldigt bra. Man respekterar varandra, oavsett bakgrund, kön och så vidare.
Om det skulle komma en slafsig kommentar, vad säger du då?
– Ibland kan det kanske vara bättre att inte ens svara. Tystnad kan vara ett vapen också – att visa med ansiktsuttryck att man inte tycker att det är okej. Det är ofta när någon lägger en kommentar som de kollar runt för att få bekräftelse. Och då märker man ganska tydligt om folk inte tycker att det är okej.
Patrik Jansson, 54 år, robottekniker och systemoperatör:
– Ja, det är väl en viktig fråga generellt i samhället skulle jag säga. Det kan nog aldrig satsas för mycket på det egentligen. Här på fabriken har det också kommit in fler yngre och fler kvinnor.
Har det påverkat kulturen?
– Det kan vara ganska hård jargong ibland. Men överlag kanske det har blivit lite mjukare.
Är det bra med blandade arbetsplatser?
– Ja, absolut. Man får fler perspektiv och ser saker på olika sätt.
