Industriarbetarnas tidning

Han var i gruvan när det rasade

14 september, 2020

Skrivet av

En skakad stad Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

Natten mot den 18 maj händer något utöver det vanliga. Det största skalvet i LKAB:s historia. Hela Kiruna vaknar. Skakningarna känns ända långt ut i byarna. 
Har berget fått nog?

År efter år har statliga LKAB brutit sig ner. Som Kirunabo är man van vid att det gungar till och vibrerar hemma i husen. Efter de nattliga sprängningarna rasar det som ska rasa för att lastarna ska komma åt malmen. Att utvinna järnmalm så storskaligt och djupt skapar spänningar som både hörs och känns.

Ibland sprakar och knäpper det under jord när det urgröpta berget sätter sig. Det smäller till som ett pistolskott och bergväggen skjuter ut en sten. Då gäller det att backa undan.

Men skalvet denna majnatt ruckade på principerna. Kanske förändrades gruvan för alltid. 

03:11.
Liggvägg rasar.
1 146 meter under jord.

Sängen skakar och bergmekanikern Anders Wälitalo tror att han är kvar i drömmen, men så ser han Stinas vidöppna ögon som flackar efter förklaringar. Har någon kört in i huset? Snömassor rasat från taket? Stina Johansson som också jobbat under jord i många år förstår sedan, tittar på Anders och Anders mobil. Han sträcker sig efter telefonen och de väntar på rapporterna om seismisk aktivitet. 

I stadsdelen Lombola kränger sängen och huvudskyddsombudet Lars-Göran Niemelä ser hur kökslampan uppe i taket far omkring. Han kollar klockan och pustar ut. Rätt tid. Ingen som är i gruvan så här dags. I tjugo minuter lyckas han somna om. Sedan vaknar han tvärt.

Lars-Göran Niemelä. Foto: Åke Ericson

”Helvete! Lastarna!”

Sms:en haglar.

Brorsan: Vaken?

Lars-Göran: Jo

Brorsan: Vilken jävla sättning de var jag höll på att trilla ner från sängen

Lars-Göran: Jo 

Han ringer gruvchefen och klär på sig. Lars-Göran Niemelä samåker med brorsan fram till grindarna. Ett krisrum är redan iordningställt och gruvarbetarna som ska kliva på sina skift strömmar in. Närmare trehundra personer i samma lokal. Då slår det honom. Coronan! Alla som inte behöver vara där måste hem igen.

Gruvan stängs. Och Lars-Göran kan inte låta bli att tänka: Om det hade hänt ett par timmar senare när alla dessa människor befunnit sig under jord … En tanke för svår att ta in. 

Nu säger arbetsgivaren att de var omkring tjugo nere i gruvan. 
Lars-Göran invänder. 

– Nej, två skipare, två elare på spårnivå, två krossmaskinister, staben och lastarna, totalt tretton.

Elektrikern Jonny Kumpula ska snart gå av sitt mastodontskift. Sju dagar i sträck, tolv timmars nattarbete lördag och söndag, klockan sex på kvällen till sex på morgonen. Gruvhissarna som han och kollegan ansvarar för måste gå i ett annars kostar det företaget miljoner. Hissarna med sten rör sig ända ner till 1 513 meters djup. Där vänder linorna upp igen. Under jord är det behagligt varmt.

Jonny jobbar på i sin tunna flamsäkra tröja. Aldrig att han skulle välja att jobba uppe i kylan ovan jord. På spår­nivå 1 365 stannar de till och dricker kaffe med kollegorna. När klockan närmar sig tre på morgonen tycker de att det är dags att åka upp till sitt eget fikarum på 814 meters djup.

Här i kuren pustar de ut en stund. Jonny fipplar med mobilen i soffan medan kollegan häller i kaffepulver till skiftet som snart avlöser dem. Han ­fyller kannan under kranen och ska ­precis tömma vattnet i kaffemaskinen när smällen kommer. En bomb som exploderar, men det stannar inte där. Det skakar och dånar.

Kollegan kastas omkring så att vattnet skvätter ner dem båda. Han håller krampaktigt i kannan som om den vore ett handtag att för­ankra sig i. Tavlorna rasar ner från väggarna, dammet yr från lampor och skåp och Jonny med mobilen i handen ramlar ur soffan och hamnar på golvet. ”Som att sitta i en tvättmaskin under åskväder”, ska han sammanfatta det efteråt. I flera sekunder skakar de omkring i kuren.

– Nu sticker vi, säger kollegan och släpper kannan.

De hittar sina gruvhjälmar och springer ut. Innan de sätter sig i bilen tittar de upp i taket och tänker: Nu kommer berget över oss. Vi blir kvar här. Knappt 300 meter under dem ligger arbetsfordon begravda. Men det vet de inte. Och vägen upp är fri från rasmassor. En kvart senare är de ovan jord. Flickvännen ringer och är skärrad. 

Linda Drugge. Foto: Åke Ericson

Du är ju mitt inne i berget, närmare naturen kommer du inte!

Linda Drugge har jobbat i gruvan i tio år.

Men han är okej, säger han.  

De bor på gångavstånd till gruvan. Barnen är små och sov igenom skalvet, men hunden vaknade och snodde runt i huset. ”Som att sängen stod på rullgrus och någon drog mig fram och tillbaka”, beskriver flickvännen det när han ­kommer hem. Hon tipsar honom igen om att det finns andra jobb, uppe på stan.

I en annan del av Kiruna sveper Linda Drugge med fingret över nyhetssidorna. I tio år, sedan hon var 23, har hon jobbat i gruvan. Nu när hela staden dånar dyker hemska bilder på kollaps och dödsfall upp i henne. Hur många är därnere? Själv brukade hon vara på nivå 1045. Hon hittar ingenting på tidningarnas sajter, men i Kiruna-gruppen på Facebook är det full aktivitet. I två timmar ligger Linda Drugge vaken och ser hur befolkningen bygger upp en stödgrupp. Småskalven avlöser varandra. Men de värsta skakningarna är över. 

När föräldrarna flyttade från Kiruna valde Linda Drugge att stanna kvar. Hon gick en utbildning till bergarbetare. Medan en kursare beklagade sig och sa att hon ville vara ute i naturen och aldrig skulle kunna tänka sig att jobba under jord invände Linda.

– Du är ju mitt inne i berget, närmare naturen kommer du inte!

Bergmekanikern Anders Wälitalo drogs till gruvan av samma skäl. Med en farfar, pappa, bror och sambo som jobbar i gruvan kändes det dessutom självklart. Både dödsfall och stendammslunga har drabbat familjen i tidigare generationer, och när han tänker noga efter så kanske det är ett skäl till varför han utbildade sig vidare till bergmek och nu tackat ja till att bli skyddsombud.

Anders Wälitalo. Foto: Åke Ericson

Det sker sättningar som vi behöver åtgärda. Men aldrig att vi förväntade oss att det skulle bli så här stort just nu.

Anders Wälitalo, bergmekaniker.

Han hör berget och vill förstå berget. I dess innanmäte är människan liten och hjälplös om gruvan – som den här natten – protesterar. Jordbävningarna går inte att förutse, trots att LKAB har tillgång till världens bästa teknik. Uppemot 250 geofoner är inopererade i gruvan och berättar för bergmekarna och seismologerna att det fortfarande sprakar och rör sig. 

Under hela sommaren lever berget om. Innan det lugnat ner sig kan de inte ens själva gå in i partiet som rasat och besiktiga gruvan. I stället säkrar de rum runtikring. 

Anställda ovan jord, som inte befinner sig i akut fara, oroar sig för jobben.

Dagarna efter skalvet snackas det om att femhundra kan få gå. En tredjedel av personalen. Företaget ligger vid samma tid i fejd med kommunen om detaljplanen för att kunna fortsätta bryta in mot stadens centrum som ännu inte flyttats till platsen där nya Kiruna byggs upp. Men mest oroar de sig för skalvet. Får de inte upp sten har de inget att jobba med och då ryker arbetstillfällen, resonerar de. Huvudskyddsombudet Lars-Göran Niemelä kallar samman de lokala skyddsombuden till möte. Utan information sprids rykten. Han försöker lugna dem med power point och bilder. Samtidigt kan han inte ljuga. Berget rör på sig. Frågan är inte om utan när nästa ras sker. 

Att maskiner ligger begravda i rasmassorna nere på 1 100 meters djup har man kunnat se från ett närliggande produktionsområde. Men hur omfattande raset är vet man ännu inte kring midsommar. Drönare skickas ner med laserkameror som scannar av djupen. Då kan bergmekarna i lugn och ro analysera bilderna utan att exponeras för rasriskerna.

Normalt, vid mindre bergutfall, används bult, kablar och nät för att säkra gruvan. Först skrotas de osäkra delarna. Med maskiner hackas berget ner. Sedan förstärker man med sprutbetong och på det lägger man nät som fästs med bergbultar och längre kabelbultar. 

– Det finns lite olika kombinationer av bergförstärkning som vi använder oss av, berättar Anders Wälitalo. En seismiskt aktiv gruva har vi haft ganska länge nu. Det sker sättningar som vi behöver åtgärda. Men aldrig att vi förväntade oss att det skulle bli så här stort just nu.

Visst känner han en viss oro, men också nyfikenhet. Forskning pågår om nya brytmetoder. Och de måste hitta ­ännu effektivare sätt att bergförstärka.

– Nu får det extra skjuts i och med skalvet. Man lägger ännu mer resurser på det.
Anders Wälitalo kan bara lyssna på berget, och avvakta. 

I augusti har berget lugnat ner sig och LKAB är uppe i 80 procent av sin produktion. Malmtågen går återigen varannan timme med fullastade vagnar. Tillförordnade gruvchefen Oli Hallsson har sitt kontor på den gamla huvudnivån.

För att avlasta varandra hjälps cheferna åt. Ledningsgruppen kör en vecka i taget och delar på krisberedskapen. Oli Hallsson hade några få timmar kvar som gruvchef när raset inträffade. Klockan sju på morgonen skulle han lämna över. När han vaknade av smällen ute i Tuolluvaara, där nya Kiruna byggs, trodde han i likhet med Anders familj att en bil kört in i huset. 

– Vi brukar skilja på sättningar som känns ute på stan. De är i hängväggen. Det brukar inte påverka gruvan så mycket. Så jag tänkte. Jaja. Det var en rejäl sättning. Men så ringde staben.

Krisgruppen bemannades upp. Folk som var på väg ner måste informeras och skickas hem. Gruvan stängdes. 

– Det var maximal tur. Att så lite folk jobbade.

Flera olika faktorer ledde fram till raset. I augusti lämnar LKAB över sin analys av vad som hände till Arbetsmiljöverket. Skalvets epicentrum lokaliseras till block 22 i mitten av gruvan. Ett känt problemområde ända sedan en döds­olycka 2008 då en 21-åring i sin lastbil begravdes under rasmassorna.

– Efter det plöjde vi ner flera miljarder på förstärkningar och byggde världens bästa seismiska övervakningssystem, säger Oli Hallsson.

Tre schakt ligger nära varandra i block 22. Schakten har blivit för stora och väggarna – pelarna – emellan för smala. Det i sin tur har ökat spänningarna. Pelarna krackelerade den natten och fick flera hundra meter berg att röra på sig.

Oli Hallsson. Foto: Åke Ericson

Hela vårt existens­berättigande bygger på att vi klarar person­säkerheten. Fixar vi inte det kan vi inte fortsätta.

Oli Hallsson, tillförordnad gruvchef.

Varför fortsatte LKAB att bryta i området trots riskerna? 

Oli Hallsson upprepar att jordbävningar är näst intill omöjliga att förutspå. 

– Det är nog ingen som lyckats med det. Inte ännu i dag. Men vi har haft problem med schakten. De ska bara vara tre till fyra meter breda. De har vidgat sig alldeles för mycket.

Sluta bryta. Eller ändra metoder. 

Oli Hallsson medger efter skalvet att det bara finns de två alternativen för LKAB. 

– Hela vårt existensberättigande bygger på att vi klarar personsäkerheten. Fixar vi inte det kan vi inte fortsätta, säger den tillförordnade gruvchefen och fortsätter:

– Men vi vill gärna fortsätta bryta för det finns gott om malm misstänker vi. Det betyder att vi måste göra massvis av grejer.

Höjdskillnaden mellan block 22 och block 26, där det också rasat, är ett annat problem. Block 26 har brutits betydligt längre ner. För att minska spänningarna i produktionsområdena ändrade LKAB i fjol brytmetod. Men det hann inte få effekt. 

– Vi måste fixa V-formen, att vi är längst ner på mitten, för att jämna ut spänningarna i berget. Och vi måste minska orterna. Det betyder att vi nog inte kan använda så stora maskiner. Det är svårt att svälja, säger Oli Hallsson.

– Ju djupare vi kommer desto hög­re blir spänningarna i berget. Vi måste även ändra layout och flytta schakten längre bort från malmen.

På drönarbilderna syns hur omfattande raset var. I vissa gångar finns knappt någon luft kvar. Oli Hallsson tror att det kommer dröja innan det är möjligt att bryta i mittpartiet igen. Efterfrågan på världsmarknaden är stor. Priset på järnmalm högt. Men LKAB kommer att få ligga kvar på 80 procent. Kunderna har accepterat. Det är helt enkelt för farligt att gå in i rasområdet. 

Företaget som ägs av staten har inte, som ovan jord-anställda befarade, behövt minska på personalstyrkan. Kommunen och LKAB slöt fred om detaljplanen.

Trots allt går LKAB bra. Elektrikern Jonny Kumpula passade på att ta en lång semester denna sommar. Skalvet har inte avskräckt honom. 

– Gruvan är gruvan, säger han. En rolig, intressant och utvecklande arbetsplats.

Av de anledningarna kommer jag inte i dag att söka jobb ovan jord.

Egentligen skulle bergmekanikern Anders Wälitalo vara föräldraledig efter sommarsemestern. Nu är det upp till berget hur mycket han kan vara hemma. Han har varit framme vid block 22 och tagit bilder. Under hösten ska bergmekanikerna försöka ta sig in och hitta lösningar. Holger, tre år, slår ut med händerna och visar vad som hände den där natten.

– Boom boom! Pappas gruva explodera så det blev en stor spricka i pappas gruva. Pappas tavla ramla ner. Boom boom sa det.

Gruvarbetarna Anders Wälitalo och Stina Johansson med barnen Knut och Holger. Foto: Åke Ericson

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

Repstopp i gruvan mitt under coronakrisen

Bajamajor till entreprenörerna. Dygnet-runt-arbete för att minska smittan. Zinkgruvan har reparationsstopp – mitt i coronatider. Hundra man extra befinner sig innanför grindarna.

LKAB provar nya brytmetoder inför jätte­satsning

LKAB ska under detta år starta en testgruva i Kiruna, där man ska prova olika nya metoder för att bryta malm. Testerna ska ligga till grund för företagets hittills största investering, nya huvudnivåer i Kiruna och Gällivare.

Smittskydd i fokus när Volvo drar igång igen

Svensk fordonsindustri startar upp sin produktion i mindre skala. På Volvo powertrain i Köping har montörer som varit permitterade i fyra veckor börjat komma tillbaka till jobbet.

”Jakten på batterimetaller sprider asbest runt svenska gruvor”

Ansvariga talar tyst om riskerna kring återvinning av gruvavfallet, skriver Rolf Ählberg, tidigare arbetsmiljöombudsman för Metall.

Franska gruvarbetare demonstrerar

Franska gruv­arbetare kan få skadestånd

I Frankrike kan de som har jobbat med farliga ämnen få skadestånd för att de är oroliga för att bli sjuka. 731 franska gruvarbetare har fått stöd för sina krav i Högsta Domstolen.

Elin Näslund på Runö

”Jag tänker inte skämmas”

Som första kvinna och bara 26 år gammal blev hon ordförande för IF Metall i Malmfälten. Ödet verkade utstakat, men Elin Näslund valde en annan väg.
Offentlig kärleksjakt i Ensam mamma söker.

Månadsklocka ska ge färre olyckor

Ett tema per månad. Så arbetar Kvarn­sveden för att öka säkerhetstänket på bruket. ”Det blir lättare när man har en sak i taget att ­fokusera på”, säger huvudskyddsombudet Jan Grundelius.

Sören Eriksson. Foto: Marcus Derland.

Sören prisad för jobb mot gruvbränder

Sören Eriksson, huvudskyddsombud i Bolidens gruva i Kristineberg, får branschorganisationen Swemins arbetsmiljöpris för sitt mångåriga jobb mot bränder i gruvor. Han delar priset med brandskyddssamordnaren Johan Holmberg Garpenbergsgruvan.

”Man jobbar bättre när man mår bra”

Bowlingturnering, Ullaredsresor och en egen frisbeegolfbana. Zinkgruvans satsning på hälsa och gemenskap är prisbelönt.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Opinion

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Vi kan inte bara äta hamburgare

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson läser på om dinosaurierna, igen och frågar sig hur det kunde bli så fel.

”Gå ut och se verkligheten, Svenskt Näringsliv”

Förra året dog nästa 50 arbetare på våra arbetsplatser och 130 000 anmälningar om skador lämnades in. Att då komma med förslag som sätter oss arbetare i en ännu sämre sits är förödande, skriver det regionala skyddsombudet Claes Thim.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

”Sjuk­försäkringen måste bli tryggare – nu!”

Alltför ofta möter jag medlemmar i IF Metall som är för sjuka för att kunna jobba. Ändå anser Försäkringskassan att de är för friska för att få sjukpenning. Så kan vi inte ha det, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Gamla dängor ger oss trygghet

Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

”Nu måste vi se till att kompetensutveckling också sker”

Trots att korttidsarbete används i stor omfattning sker nästan inga kompetensutvecklande insatser. Vi parter är överens om att det är viktigt – nu måste vi också se till att det blir verklighet, skriver avtalssekreterarna för Pappers, GS och IF Metall tillsammans med Industriarbetsgivarna.

”Vuxen­utbildningen kan rusta oss ur krisen”

Tillsammans måste vi både möta den akuta krisen och förbereda oss för vändningen med snabb omställning. Då är möjligheterna till utbildning otroligt viktiga, skriver Gunilla Svantorp och Tomas Kronståhl,  ledamöter (S) i riksdagens utbildningsutskott.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.