Minimilönen har ett högt pris

Krönika En europeisk minimilön kan verka vettig för att stärka arbetstagare i länder med svaga fack. Men priset kan bli högt för den svenska modellen – och för våra löner, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen har genom åren visat sig vara väldigt livskraftig. Det kan bero på modellen i sig. När starka parter reglerar löner och villkor är det en inneboende kraft i att de som ska leva med resultatet också tar ansvar för det. Faktum är att det inte finns en enda siffra i våra kollektivavtal som inte bestämts vid förhandlingsbordet.

Möjligen står den svenska modellen nu inför sin största utmaning hittills. Det pågår nämligen en process i EU med inriktningen att införa ett direktiv om europeisk minimilön. Mycket är fortfarande oklart, men oavsett detaljer skulle ett sådant direktiv dramatiskt förändra förutsättningarna för det svenska partssystemet. Ett direktiv förpliktigar nämligen medlemsländerna att införa lagstiftning som garanterar medborgarna det skydd som direktivet innehåller.

Skulle detta bli verklighet försvinner parternas självbestämmande och lagstiftaren tar över ansvaret för de lägsta lönenivåerna. Man behöver inte vara Einstein för att inse att incitamenten för ett fackligt medlemskap då sjunker drastiskt.

Diskussionen i EU har sin vällovliga utgångspunkt i det faktum att EU:s medlemsländer behöver stärka löntagarnas ställning. I många länder har partssystemen kraftigt försvagats de senaste åren. I många gamla östländer har man inte ens lyckats bygga upp fungerande partssystem sedan kommunismens fall.

Fackföreningar i Europa söker efter skydd för löntagare som blivit illa tilltufsade av de senaste årens nyliberala politik. Allt detta är fullt rimligt och något som alla i sann facklig solidaritet kan skaka hand på.

Problemet uppstår när lösningen (europeisk minimilön) riskerar att slå sönder ett av de få partssystem som fungerar i världen och som många sneglar avundsjukt på. Det priset är vi inte beredda att betala.

Just nu pågår det ett intensivt arbete från svensk fackföreningsrörelse för att i Bryssel avvärja detta systemkritiska hot mot svenska löntagare. Jurister, ombudsmän och fackliga ledare utkämpar denna strid lite i det tysta, tyvärr får inte löntagarnas villkor plats i den allmänna debatten. Jag är väldigt mån om att du som facklig medlem känner till detta. Det är bara vi tillsammans som kan försvara våra kollektivavtal.

Alltmedan det utkämpas en facklig strid i Bryssel kan vi dra vårt strå till stacken på hemmaplan. För varje ny medlem i facket stärker vi vårt självbestämmande över våra villkor. Högre organisationsgrad stärker vår modell och gör det svårare att slå sönder den.

Min enkla uppmaning till dig, kära läsare, är att ta del av den här fighten. Försvara din arbetsplats genom att se till att dina kompisar är organiserade! 

Per-Olof Sjöö