Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

En dag är det slut med att skotta snö

9 december, 2021

Skrivet av

Krönika Den som lever tillräckligt länge kan både få ropa ner sin envisa farsa från taket. Och hinna bli den som barnen ropar ner.

Johan Airijoki är musiker och gruvarbetare.

Jag sitter mittemot en arbetskamrat i fikarummet när han får ett telefonsamtal. Det är hans granne från det gamla barndomshemmet som ringer. Jag ser min kollegas ögon svartna och sjunka.

Tydligen är det så att min arbetskamrats far, en man väl över åttio, är uppe på taket med en spade i handen.

Det är en gnistrande februaridag och den gamla uven ska nu skotta taket. Det är en vacker dag för att vara ute och taket behöver skottas. Någonstans förstår jag den gamle mannen.

Men jag förstår även frustrationen hos min arbetskamrat när han avslutar telefonsamtalet. Reser sig upp, snurrar runt på klacken och går mot ytterdörren med glasartad blick. Han säger: ”Jag måste kolla till farsan, vi ses till lunch.”

Jag säger: ”Gör så, vi hörs sen.”

Jag blir ensam i fikarummet och mina tankar börjar vandra.

Jag kan se dom framför mig.

Min arbetskamrat och hans far.

En av dom står på garageuppfarten och skriker: ”Kom ner nu gubbjävel!”
Den andra står uppe på taket och morrar till svar: ”Du ska inte säga till mig vad jag ska göra ungjävel!”

Det är en rolig bild, jag ler för mig själv. Och så tänker jag på hur märkligt det måste vara att åldras. Tänk när vi själva kommer stå där med spaden i hand och ska skotta våra tak.

Livet kommer att göra oss mer och mer sårbara. Det kommer krävas att vi säger. ”Nä jag fixar inte det här. Jag ska inte halka runt på ett tak med min trötta gamla kropp. Jag kan lägga mig på kökssoffan och ta det lugnt.”

Jag fyller fyrtio i januari, det är ingen ålder som man brukar säga. Jag har tappat håret, det tyckte jag var drygt ett tag. Jag gick igenom några olika stadier. Ett tag hade jag hästsvans i nacken. Jag ville se ut som att jag spelar saxofon i något soffprogram på tv. Jag ville bjuda världen på en kul frisyr.

Nu har jag landat i acceptans. Det är bara hår, livet går vidare.

Det kommer nog krävas att jag landar i acceptans för mycket allt eftersom tiden går. Lever jag tillräckligt länge kan jag hinna vara både den gamle envisa mannen som ska skotta taket och den oroliga sonen som ska ropa ner honom.

Till lunch ser jag min arbetskamrat igen på kinakrogen där vi stämt träff. Medan vi äter frågar jag honom hur det gick med farsan.

”Ja, han kom ner till slut när jag lovade att jag och brorsan ska ska skotta hans tak.”

”Men det var ju bra.” Säger jag,

Sedan säger vi inte så mycket mer. 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

Kan vi inte debattera hur vi kunde hamna med uppvärmda utomhusbad och två bilar var i stället, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Det behövs gränsvärde för svetsrök – snabbt

Det behövs gränsvärde för svetsrök – snabbt

Svetsrök kan orsaka flera allvarliga sjukdomar, som cancer och KOL, och även påverka foster. Arbetsmiljöverket bör snabbt ta fram ett gränsvärde utifrån de nya kunskaper som kommit fram de senaste åren, skriver sex arbetsmiljöforskare.

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Som industriarbetare ser jag att det är Socialdemokraterna som bär våra frågor. Och det är upp till oss att hjälpa dem att driva dem ännu bättre, skriver pappersarbetaren Jim Svensk Larm.

Nano kan bli en ny asbestskandal

Nano kan bli en ny asbestskandal

Facken och arbetsgivarna måste lära sig att hantera nano på ett säkert sätt. Det brådskar, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Facket får hantera skadorna

Facket får hantera skadorna

Krönika Man kan vara arg på las-uppgörelsen, men vad vi behöver nu är en ny politik, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Min nya vän på internet är precis som jag. Precis som jag, skriver Carl-Einar Häckner.

Nu jämnar vi ut skillnaderna

Nu jämnar vi ut skillnaderna

På papperet ska det inte vara någon skillnad mellan tjänstemän och arbetare. Nu är det dags att vi får fram avtal som gör att det också blir verklighet, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Stoppa myterna om nya las

Stoppa myterna om nya las

När vi diskuterar nya las är det viktigt att vi pratar om vad som faktiskt står i överenskommelsen. Allt annat förlorar vi på, skriver vi Marie Nilsson.

Livet på landet – så lätt är det inte

Livet på landet – så lätt är det inte

Krönika Kan man som klyschig stockholmare få svära över sin övergivna åkerlapp, frågar sig författaren Sven-Olof Karlsson.

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

Man kan förstås säga att jag kan utbilda mig och ta ett jobb med bättre lön och på så sätt höja pensionen. Men Sverige skulle må ganska dåligt om alla som jobbade inom exportindustrin bytte jobb, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

DA granskar skuggsamhället

Sverige har ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. De arbetar för löner långt under de som svenska arbetare skulle acceptera och är mycket utsatta.

Stats­ministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet

Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.

Bortstädad: Mannen som försvann

Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Här är delegationen som ska stoppa brott i arbetslivet

Ola Pettersson, chefsekonom på LO, blir ordförande för regeringens satsning mot arbetslivskriminalitet. I dag presenterade arbetsmarknadsministern delegationen.  

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.