Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

En dag är det slut med att skotta snö

9 december, 2021

Skrivet av

Krönika Den som lever tillräckligt länge kan både få ropa ner sin envisa farsa från taket. Och hinna bli den som barnen ropar ner.

Johan Airijoki är musiker och gruvarbetare.

Jag sitter mittemot en arbetskamrat i fikarummet när han får ett telefonsamtal. Det är hans granne från det gamla barndomshemmet som ringer. Jag ser min kollegas ögon svartna och sjunka.

Tydligen är det så att min arbetskamrats far, en man väl över åttio, är uppe på taket med en spade i handen.

Det är en gnistrande februaridag och den gamla uven ska nu skotta taket. Det är en vacker dag för att vara ute och taket behöver skottas. Någonstans förstår jag den gamle mannen.

Men jag förstår även frustrationen hos min arbetskamrat när han avslutar telefonsamtalet. Reser sig upp, snurrar runt på klacken och går mot ytterdörren med glasartad blick. Han säger: ”Jag måste kolla till farsan, vi ses till lunch.”

Jag säger: ”Gör så, vi hörs sen.”

Jag blir ensam i fikarummet och mina tankar börjar vandra.

Jag kan se dom framför mig.

Min arbetskamrat och hans far.

En av dom står på garageuppfarten och skriker: ”Kom ner nu gubbjävel!”
Den andra står uppe på taket och morrar till svar: ”Du ska inte säga till mig vad jag ska göra ungjävel!”

Det är en rolig bild, jag ler för mig själv. Och så tänker jag på hur märkligt det måste vara att åldras. Tänk när vi själva kommer stå där med spaden i hand och ska skotta våra tak.

Livet kommer att göra oss mer och mer sårbara. Det kommer krävas att vi säger. ”Nä jag fixar inte det här. Jag ska inte halka runt på ett tak med min trötta gamla kropp. Jag kan lägga mig på kökssoffan och ta det lugnt.”

Jag fyller fyrtio i januari, det är ingen ålder som man brukar säga. Jag har tappat håret, det tyckte jag var drygt ett tag. Jag gick igenom några olika stadier. Ett tag hade jag hästsvans i nacken. Jag ville se ut som att jag spelar saxofon i något soffprogram på tv. Jag ville bjuda världen på en kul frisyr.

Nu har jag landat i acceptans. Det är bara hår, livet går vidare.

Det kommer nog krävas att jag landar i acceptans för mycket allt eftersom tiden går. Lever jag tillräckligt länge kan jag hinna vara både den gamle envisa mannen som ska skotta taket och den oroliga sonen som ska ropa ner honom.

Till lunch ser jag min arbetskamrat igen på kinakrogen där vi stämt träff. Medan vi äter frågar jag honom hur det gick med farsan.

”Ja, han kom ner till slut när jag lovade att jag och brorsan ska ska skotta hans tak.”

”Men det var ju bra.” Säger jag,

Sedan säger vi inte så mycket mer. 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Döds­olyckorna måste få ett slut

Döds­olyckorna måste få ett slut

Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Molnen tröstar och skrämmer

Molnen tröstar och skrämmer

Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Det är nu vi måste sätta ner foten

Det är nu vi måste sätta ner foten

Ojämlikheten är tillbaka på 1930-talets nivå och skär rakt igenom den svenska arbetarklassen, skriver tre yrkesarbetare inom LO.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.