Visst blir det historiskt – men på vilket sätt?

Perspektiv Det var ett stort beslut när IF Metalls avtalsråd sa ja till ett nytt huvudavtal om trygghet och omställning. En lång och sårig process närmar sig mål. Ändå – det är nu det börjar på riktigt, skriver Anna Julius.

Fotot som tas den 22 juni kan gå till historien, det är väl det de hoppas på, facken och arbetsgivarna. Förra gången, 1938, togs en legendarisk bild när Saltsjöbadsavtalet undertecknades och den svenska modellen sjösattes.

Om allt går som planerat är det nu dags för LO, PTK och Svenskt Näringsliv att underteckna ett nytt huvudavtal. Och vilken plats passar då bättre att samlas på än Grand hotell i Saltsjöbaden?

Det har varit en lång resa, nu är det bara några steg kvar till de där underskrifterna på avtalet som ändrar spelplanen på arbetsmarknaden. Riksdagen måste anta den proposition som regeringen lade fram i mars, om nya regler för uppsägningar och kompetensutveckling. Innehållet i lagförslaget är i princip framförhandlat av fack och arbetsgivare, och det är ett villkor för att de ska skriva under huvudavtalet. Förslaget ska upp i kammaren i början av juni. Sedan ska LO ta beslut på sitt representantskap. Flera förbund ska också fatta sina egna beslut.

Ett litet steg närmare det historiska avtalet togs under tisdagen, när IF Metalls avtalsråd sa ja till det nya huvudavtalet. IF Metall är ett av de förbud som varit med och förhandlat fram avtalet. Avtalsrådet är rådgivande i avtalsfrågor, och kan rekommendera förbundsstyrelsen att fatta olika beslut. När de nu med överväldigande majoritet sagt ja så är IF Metall definitivt med på uppgörelsen – något annat hade varit sensationellt.

Vägen till avtalsrådets beslut har kantats av spruckna förhandlingar, fackliga avhopp, interna strider och extern kritik. Facket säljer ut anställningsskyddet, var huvudinvändningen. Inte förvånande, att luckra upp turordningsreglerna är något som fackföreningsrörelsen länge motsatt sig starkt. De som försvarade uppgörelsen framhävde att verklig trygghet får man först om man har rätt kompetens.

När IF Metalls avtalsråd samlades i början av veckan var stämningen påtagligt uppsluppen och lugn. Lång tid hade avsatts för debatt för eller emot, men talarlistan blev kort. Endast en person gick upp och talade mot att anta huvudavtalet: Gunnar Pettersson från Mitt i Norrland (tidigare Södra Västerbotten).

– Ute på våra arbetsplatser i våra klubbar gör detta att vi mister de viktigaste verktygen när vi ska skydda våra medlemmar, sa han.

Det har stridits och bråkats. Nu när avtalet ser ut att bli verklighet verkar stormen ha blåst över.

Överenskommelser på arbetsmarknaden handlar inte om långdragna diskussioner eller högtidliga fotografier på flotta hotell. De handlar om arbetets vardag.

En anledning till detta lugn (eller rättning i leden, som kritiker kanske skulle kalla det) är en stor satsning från IF Metall med arbetsplatsbesök och utbildning till klubbar. En del frågetecken har rätats ut och orosmoln har skingrats. Det är tydligt att ledningen har försökt tona ned de värsta farhågorna om uppluckringen av turordningsreglerna och uppsägning av personliga skäl, och framhävt fördelarna, som möjlighet till kompetensutveckling och begränsning av inhyrning.

– Vi tycker ju det här är bra, som avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä sa.

Fem årtal som formade arbetarrörelsen

Missa inte DA:s historiepodd Lön & makt!

Den korta debatten på avtalsrådet hade föregåtts av diskussioner i mindre grupper. De samtalen verkar ha handlat mindre om att vara för eller emot avtalet, och mer om vad de nya bestämmelserna skulle innebära rent praktiskt, ute på arbetsplatserna.

För även om en lång process är på väg mot mål, är det nu det börjar på riktigt. Överenskommelser på arbetsmarknaden handlar inte om långdragna diskussioner eller högtidliga fotografier på flotta hotell. De handlar om arbetets vardag.

Vem får behålla jobbet när företaget går trögt? Vad händer med den som inte sköter jobbet perfekt? Vilken styrka har den lokala klubben? Vem får gå en utbildning, och till vilken ersättning? Allt det är på väg att förändras.

Vem som hade rätt om vad avtalet innebär ser vi inte förrän det tillämpas. Kommer farhågorna Gunnar Pettersson och många andra haft besannas, att arbetsgivaren får lättare att göra av med personer som är obekväma? Kommer avtalet få bukt med att personer går som inhyrda år efter år, som förbundsledningen hoppas, men andra tvivlar på?

Några befarar att kompetensutvecklingen och omställningsstödet mest kommer att nyttjas av tjänstemän. Att det som utmålats som en stor facklig vinst knappt kommer arbetarna till del. I höst handlar mycket av IF Metalls arbete om att nå ut med information om vilka möjligheter till utbildning som finns.

Fotot i Saltsjöbaden lär bli historiskt. Underskriften blir historisk. Hela avtalsrådet var historiskt, var det flera av ombuden som sa. Det var något stort de var med om.

Men exakt hur är det historiskt? Som stunden då svenska arbetare fick unika möjligheter, eller när de förlorade trygghet? Eller bara att allt blev annorlunda, på gott och ont? Hur vi kommer att se på det där fotot från Grand hotell Saltsjöbaden får vi veta först när historien fått ha sin gång.