”Inte missnöjd, men man hoppas ju alltid på mer”

AVTAL 2023 Lite klent, faktiskt nöjd, ett år för långt. Det är några av reaktionerna på helgens avtal.

”Lite klent, men väntat”

Karin Håkansson Jackson, 56 år. Operatör på Bravikens sågverk.

– Jag tycker att det är lite klent – vår koncern har gått med ganska rejäl vinst – men det får man väl förvänta sig också i en lågkonjunktur.

Men du hade hoppats på mer?

– Ja, det är väl rätt ord. Hoppats. Med tanke på att kronan är svag. Vi ska resa inom Europa i sommar, det blir dyrt.

Har du märkt av att det är tuffa tider?

– Ja, definitivt. Vi bor eluppvärmt. Så det är klart det märks. Tur att vi är två som jobbar.

Nu ska facket förhandla lokalt. Vill du att de ska driva några särskilda frågor?

– Egentligen är vad vi behöver mer personal. Så att vi kan vara sjuka när vi är sjuka, utan att få dåligt samvete.

”Hoppar inte jämfota – men kunde blivit sämre”

Erik Lindblom, 43 år. Elektriker på Bravikens sågverk.

– När det handlar om löneökningen hoppar jag inte jämfota av glädje, men det kunde blivit betydligt sämre. Jag trodde de skulle lägga sig under 4 procent, på så sätt var det bra. Vad jag tycker är tråkigt är att det blev ett tvåårigt avtal, eftersom vi inte vet vad som händer framöver.

Hur långt avtal hade du velat se?

– Ettårigt. Sjunker inflationen är det ett bra avtal. Men jag tror inte att den kommer att göra det.

Men ändå. Du låter ganska nöjd med själva nivån?

– Nöjd är väl en definitionsfråga? Jag är inte missnöjd, men man hoppas ju alltid på mer.

4,1 procent – vad betyder de pengarna för dig?

– Det går åt. Så enkelt är det. Allt har blivit dyrare, så jag går personligen inte plus på de procenten. Utifrån det perspektivet är det inte tillräckligt.

Läs också

Avtal klart – löneökningar på 7,4 procent på två år

Facken inom industrin har kommit överens med arbetsgivarsidan om ett tvåårigt avtal. Därmed är märket satt.

”Nu måste riksbanken och politiken dra sitt strå till stacken”

Erik Jonsson 42 år. Avdelningsordförande i GS avdelning 3. Sågverksarbetare på Södra Wood Mönsterås.

– Det är ett, som man säger, tveeggat svärd. Löneökningarna är historiskt höga. Aldrig tidigare har vi fått igenom så mycket gentemot vad vi yrkade på. Över 90 procent av ursprungsyrkandet första året. Samtidigt är det ett förlorat år, 2023, och en tid när många medlemmar har det tufft. Men vi kan inte börja jaga inflationen. Då vet vi att det är våra medlemmar som drabbas. Nu måste riksbanken och politiken dra sitt strå till stacken för att få ned inflationen.

Kan du som förtroendevald stå för avtalet inför medlemmarna?

– Ja. Och jag kan stå för det utifrån den premissen, att vi inte ska jaga inflationen. Men jag förstår också ilskan och frustrationen från medlemmarna när man inte får vardagen att gå ihop. Återigen, när vi försökte jaga inflationen blev det bara luft i plånboken. Fortfarande finns möjligheter att få till lokala förbättringar, det är inget som sätter stopp för det.

Hur stora är de möjligheterna i GS-fackets branscher?

– Vad vi kan se är att man oftare är mer samordnade på större företag eller koncerner. Där kan man ställa gemensamma krav med andra fackklubbar. Man ska inte ge upp, man behöver jobba med det lokalt.

”Sällan vi kommer så nära det vi begärt”

Henrik Brolin, 46 år. Avdelningsordförande i GS avdelning 4. Ordförande och träindustriarbetare på Kinnarps i Kinnarp.

– Jag är faktiskt nöjd, det är inte ofta man säger det. Det var väldigt bra förhandlat, sällan vi kommer så nära det vi begärt. Tvåårigt i det här läget känns lite sådär, men med vad som var på bordet var det nog inte fel.

Varför är du tveksam till ett tvåårigt avtal?

– Det är väl om inflationen är fortsatt skyhög. Sedan är frågan om det är parternas skyldighet att ta ansvar för inflationen?

– Men i år tycker jag att vi har tagit ansvar. Med det sagt, är det inte säkert att det hade varit optimalt att driva avtalsrörelse nästa år igen.

Ska ni försöka få något extra lokalt?
– Vi kommer givetvis försöka, men jag tror att det blir tufft.