Betongfabriken kvoterar in kvinnor – fick bättre ordning och arbetsmiljö

Kvinnor utgör i dag 0,7 procent av den svenska betongindustrin. Tranemo Prefab har ett annat tänk. I dag är var fjärde anställd kvinna.

Men vägen till en mer jämställd arbetsplats har inte varit en dans på rosor.

– Många var väldigt anti i början, säger Jennie Sohlin, första kvinnan som anställdes på fabriken.

Solen skymtas bakom de tunna molnen över Tranemo Prefab i Hyltegärdet. Inne på fabriken är det snart kafferast, först ska bara lite armeringsjärn bindas ihop och några balkonger gjutas.

Det är inne i den exotiska produktionshallen allt sker. Här måste luftfuktigheten nå minst 65 procent, annars bränns betongen för snabbt och får sprickor. Men på betonggolvet är inte bara luftfuktigheten påtaglig, även de mjukare värdena värderas i dag högre än någonsin tidigare.

Men vägen hit har inte varit helt enkel.

I dag är det fjorton år sedan den första kvinnan anställdes på fabriken. Det var den förra ägaren Bernt-Ove Anderssons initiativ. Han tyckte det var för bösigt och skitigt på fabriken. Magnus Johansson, huvudskyddsombud för IF Metall på Prefab, har arbetat på fabriken sedan 2001 och varit med under hela resan.

– Det såg förjävligt ut här, och vi visste inte riktigt hur vi skulle göra. Men vi tänkte att om man blandar fler män och kvinnor kanske det blir lite bättre ordning, säger Magnus Johansson.

På betonggolvet stretades det till en början emot. Många av de anställda tänkte att tjejer inte skulle orka med jobbet, diskussioner om huruvida kvinnor kan köra en full skottkärra eller ej flödade fritt. Dumheter, menar Magnus Johansson.

Första kvinnan in var Jennie Sohlin och enligt henne har alla vält en skottkärra någon gång, det är bara att skyffla upp och jobba vidare. Två månader efter hon börjat på fabriken fick hon sällskap av Cecilia Hultström, båda är kvar än i dag. De har banat vägen för ett trettiotal kvinnor som nu jobbar på betongfabriken.

Men första tiden var tuff, berättar Jennie Sohlin. Inte på grund av det fysiskt tunga arbetet. Det var attityden hos en del av kollegorna som skavde.

– Det var en helt annan mentalitet när jag började. Många var väldigt anti och hälsade inte i början. De tänkte väl ”hon är inte här länge ändå”, säger Jennie Sohlin, som numera är teamleader.

Vissa vande sig vid att arbeta bredvid en kvinna väldigt fort, andra var mer svårövertalade och en del vande sig aldrig. Men de som var anti är inte kvar längre, många har gått i pension.

Betongfabriken går i bräschen för branschen

Och ledningen var bestämd. Fler kvinnor skulle in på fabriken. Johan Kettil som i dag är vd för Tranemo Prefab välkomnade förändringen med öppen famn. Han tycker att olika är bra och är stolt över att Prefab gått i bräschen för att anställa fler kvinnor inom betongindustrin.

– Det är ju ett av de tuffaste industrijobben i Sverige. Man behöver gilla att arbeta med kroppen och samtidigt vara duktig på siffror. En mix där är jättebra, säger han.

Tranemo Prefab har två olika betongfabriker, Hyltegärdet och Gudarp. Tidigare var fabrikerna två olika företag men är sedan 2019 sammanslagna. Johan Kettil är i dag chef över båda enheterna.

Hyltegärdet var först med att anställa två kvinnor 2011, sedan kom Gudarp hack i häl tre år senare och anställde ytterligare två kvinnor. I dag anställer de varannan kvinna, efter att företaget la i en till växel när fabrikerna slogs ihop.

– Jag har gett en tydlig instruktion till HR, varannan kvinna minst när vi anställer. Det är viktigt att sätta det i system. Jag har märkt att det är lätt att tänka att en kille är mer anpassad för betongarbete än en kvinna. Det sitter rätt djupt, säger Johan Kettil.

”Det handlar om sunt förnuft”

Kanske är det inte så konstigt att Johan Kettil brinner för jämställdhet, med tanke på att han har tre döttrar och en fru som skrivit en bok om ämnet. Men han menar att det inte handlar om det.

– Det är tvärtom tror jag, vi gifte oss väl för att jag är intresserad av just de frågorna. Det handlar om ett sunt förnuft, och allas lika värde. Oavsett kön eller var man kommer ifrån, säger han.

Och resultaten efter kvinnornas intåg kom direkt. Det var inte bara bilder på nakna kvinnor och den hårda jargongen som försvann, även den efterlängtade ordningen blev ett faktum.

– Att vi klarade av det gjorde också att ögonen öppnades för att anställa fler kvinnor, säger Cecilia Hultström samtidigt som hon undersöker armeringsjärnen framför sig.

– De grova orden har försvunnit. Och det är mer ordning och reda, innan låg det hammare och grejer överallt. Vi visar också att man kan hjälpas åt att bära och inte behöver göra allt själv, fortsätter hon.

Men bilden på Kungen och Silvia hängde kvar längre än de nakna kvinnorna i alla fall, men nu är även de bortstädade.

– Det kan man ju också diskutera. De var väl påklädda, hoppas jag, säger Johan Kettil och skrattar.

Sedan 2022 har företaget varje år lagt upp bilder på sociala medier med alla anställda kvinnor på kvinnodagen 8 mars. Bara första veckan genererade det tio spontanansökningar. Det var till exempel så Rebecca Hallin, klubbordförande för IF Metall på Prefab, hittade till betongparadiset.

Johan Kettil försöker att sprida ordet till andra företag inom betongindustrin, han föreläser bland annat om förändringar de gjort på Tranemo Prefab, och hur man kan arbeta mot en mer jämställd arbetsplats.

– Det är viktigt att alla känner sig inkluderade från början. Många företag som har noll kvinnor anställda kan ofta säga  ”ja, vi anställde två på prov, de fick byta om i städskrubben, de slutade”. Men de ska ju inte känna sig udda. Då blir det som att man stöter bort kvinnorna från början, säger han.

Tranemo Prefab är långt ifrån ensamma om att, trots allt, ha en majoritet av män i arbetslagen. Inom den svenska betongindustrin utgör kvinnor bara 0,7 procent. Men Prefab kan i dag stoltsera med sina 25 procent kvinnor. Och det faktum att alla tjänar lika mycket, kvinna som man.

Nea Magoo Eriksson