Livränta – ersättningen som kan bli en skuldfälla
DA:s reportrar granskar ett system som sätter arbetare i djupa skulder
Publicerad 2025-03-06, 05:00 Uppdaterad 2025-03-18, 10:09
Han var Sveriges kanske allra mest populära affärsman – innan han dömdes för svindleri.
Men efter ett långt fängelsestraff såg Refaat El-Sayed en ny chans i en förfallen värmländsk fabrik.
Du läser första delen av två om När Refaat El-Sayed kom till bruksorten, del två hittar du här.
I Strängnäs väntade alltid journalisterna på Refaat El-Sayed. Han hittade dem med en kopp kaffe i köket eller hörde dem prata affärer inne på kontoret.
Han köpte läkemedelsföretaget Fermenta av Astra 1981 och nu var han ständigt omgiven av reportrar från de stora ekonomiredaktionerna.
– De ville att jag skulle vinna hela världen åt dem och sen skulle de berätta om vinsten för folket, minns han i självbiografin Makten och ärligheten, skriven av författaren Carl Hamilton.
– Jag tyckte att det lät som en mycket bra idé, men jag hade glömt bort en sak: vad skulle egentligen hända om jag misslyckades och de blev besvikna?
De kommande åren skulle Fermenta bli en av Sveriges största börsraketer någonsin och Refaat El-Sayed en av landets rikaste affärsmän, omhuldad av pressen och älskad av aktiespararna.
Vad ingen visste då var att han överdrivit omfattningen av sina studier och tagit sig friheter med Fermentas ekonomiska redovisning. Och att han skulle komma att dömas till ett långt fängselstraff för svindleri.
Detaljerna kring Fermentaskandalen vill inte Refaat El-Sayed prata om så mycket när han intervjuas av Dagens Arbete. Men Carl Hamilton, som skrivit Refaats självbiografi, ger en bakgrund.
– Den här historien är fantastisk, men den har dubbla bottnar. Han är i vissa avseenden en mycket framgångsrik företagsledare, men han är också en brottsling som är dömd till sex års fängelse, säger Carl Hamilton.
Refaat El-Sayed föddes 1946 i Egypten och flyttade till Sverige på 1960-talet. Han studerade biokemi, jobbade på laboratoriet på Fiskeby bruk, engagerade sig i nykterhetsrörelsen och drogs med i tidens vänstervindar.
Men han ville vidare.
Han reste världen runt, träffade företagsledare och försökte förstå vad som krävdes för att driva ett lyckat bolag. Så fick han höra talas om Fermenta på en konferens i Toronto. Kunde det vara något?
Han åkte till Strängnäs för att göra ”en noggrann undersökning” av fabriken som då tillverkade penicillin, minns han i självbiografin. Några månader senare steg han in till en affärsbekant och sade:
– Jag tror jag måste köpa Fermenta.

Företaget gick fort väldigt bra och Refaat El-Sayed köpte ytterligare industrier utomlands. Bioteknik var framtiden och han skulle ta företaget från Strängnäs ut i världen.
Inget tycktes omöjligt. I pressen beskrevs han som en udda fågel, någon som kom utifrån och revolutionerade det tidigare slutna näringslivet. Han klädde sig inte som andra näringslivstoppar, utan valde bort kostym. Och hans reviderade ordspråk blev snart klassiker. Uttryck som ”Göra två flugor på smällen”, ”Här ligger en gravad hund” och ”Vi simmar alla i samma båt”.
– När media upptäcker honom så faller journalisterna pladask och blir djupt förälskade, säger Carl Hamilton.
– Han bodde i en HSB-lägenhet, hyllade de svenska värdena, jobbade hårt, och byggde upp ett företag. Han var omtyckt och populär bland arbetarna och fackföreningen på Fermenta.
Ett par år in på 1980-talet var företaget en börsraket och Reefat El-Sayed syntes ofta i tidningar och hördes i radio och tv. Han var en av de första som verkligen förstod och utnyttjade kopplingen mellan börs och media, säger Carl Hamilton.
– Fermenta blev en småspararfavorit. Refaat, företagets vd och huvudägare, var lätt att relatera till. Han var karismatisk och en person som många människor gillade. Han ställde ut fantastiska löften och uppfyllde dem till synes med råge.
Han minns när Refaat El-Sayed firade sin 40-årsdag. Förutom direktörer från stora svenska företag och banker, dök många som köpt aktier i Fermenta upp med presenter. En fiskare från västkusten hade med sig en tunna sill.
– Helt vanliga svenskar som ville visa sin glädje över Fermenta och Refaat, och över att de hade tjänat så mycket pengar på väldigt kort tid.
Refaat El-Sayed blev Årets svensk 1985. Han var då god för flera miljarder kronor och på väg att sluta ett rekordavtal med Volvos vd Pehr G Gyllenhammar.
Då kom smällen.
En tidigare handledare avslöjade att han inte var doktor i biokemi, tvärtemot vad han själv sagt och uppgett i årsredovisningar.
– Avslöjandet hanterades sedan sensationellt dåligt. Aktiekursen föll dramatiskt, inte på grund av doktorsgraden utan på grund av att det väckte oro för att den stora affären med Volvo aldrig skulle bli av, säger Carl Hamilton.

Pehr G Gyllenhammar och Volvo drog sig snart ur affären och revisorerna gick på nytt igenom Fermentas ekonomiska redovisning. Slutet tycktes nära för företaget och Refaat El-Sayed.
Efter den misslyckade Volvoaffären och avslöjandet att Refaat El-Sayed saknade doktorsexamen förändrades medias inställning till honom, säger Carl Hamilton.
– Allt det som verkade till hans fördel under uppgångsfasen, verkade i motsatt riktning under fallet. Han hade ingen förankring i det svenska näringslivet, det fanns ingen lojalitet när det verkligen gällde.
– Och det gjorde att allt det som var så spännande och fantastiskt blev förödande när det kom till sanningens minut.
Revisorernas nya genomgång av Fermentas ekonomi visade att Refaat El-Sayed tagit sig stora friheter. Han åtalades för grovt svindleri och dömdes i tingsrätten 1989 till fem års fängelse, en dom som året därpå skärptes i hovrätten till sex år. Refaat El-Sayed belades med näringsförbud.
– Han tyckte domen var orättvis och hans uppfattning var att han gjort allt för företagets bästa. Det etablerade samhället däremot, särskilt toppen på näringslivet, var mycket nöjda. Här kunde man visa att det var en ensam skyldig som hade lurat alla andra.
De själva hade inte något med skandalen eller kraschen att göra, säger Carl Hamilton.
Refaat El-Sayed avtjänade sitt straff på Täbyanstalten och försvann från offentligheten. Fermenta styckades upp och såldes av.
Åren gick.
Alla trodde att han var slut som affärsman.
Vill du veta fortsättningen? Lyssna på DA:s nya dokumentärpodd:
Rasmus Lygner, Julia Wiræus