Hon leder 100 000 textil­arbetare – ställer krav på H&M: ”Måste förändras”

För tio år sedan fick facken till ett globalt avtal med klädjätten H&M. Det har skett förbättringar – men jakten på billiga kläder går fortfarande ut över textilarbetarna. Det säger fackledaren Nazma Akter som är på Sverigebesök.

– Det betalas med våra arbetares blod och svett.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Nazma Akter började jobba i textilindustrin när hon var elva år, tillsammans med sin mamma. Nu är hon en av Bangladesh främsta fackliga ledare. Hon och fackliga ledare från andra länder ska under Sverigebesöket träffa svenska facket och representanter från H&M.

Organisationen hon leder, Sommilito Garment Sramik Federation, representerar över 100 000 textilarbetare. Under hennes ledning har det fackliga medlemskapet ökat, långsamt, och kollektivavtalen blivit fler.

Att Nazma Akter nått dit hon nått säger hon delvis handlar om hennes personlighet.

– Jag har ilska, sen har jag hopp, och sen handlar jag. Det är svårt för en kvinna att vara ledare, Bangladesh är fortfarande ett väldigt patriarkalt samhälle.

När klädjätten H&M tecknade ett globalt ramavtal med det internationella facket IndustriAll och IF Metall 2015 sågs det som en stor framgång. Då hade kritiken varit hård mot arbetsvillkoren hos klädjättens leverantörer. Nazma Akter ser att de stora företagen kan påverka arbetsvillkoren – men att det fortfarande finns stora problem för Bangladesh textilarbetare.

Det har gått 10 år sedan ni tecknade ramavtalet, vad har hänt sedan dess?

– 2016 skapade vi en nationell samarbetskommitté. Då var det oroligt på arbetsmarknaden. Arbetarna var inte nöjda med minimilönen, och efter protesterna förlorade 800 sina jobb. Genom kommittén förhandlade vi med företaget, och alla arbetare fick tillbaka sina jobb. Det var en stor framgång. Efter det har kommittén jobbat och löst mer vardagliga problem, som mödrars situation, lön, union busting, repressalier mot fackliga.

Hon säger att Bangladesh är mycket fattigt och att många textilarbetare kommer från landsbygden för att jobba i textilfabrikerna. Det kan stärka kvinnor, men arbetsvillkoren är ofta undermåliga.

– Vi behöver de jobben, men vi behöver också en bra arbetsplats, vi behöver levnadslön, föreningsfrihet, kollektivavtal och ett stopp för könsdiskriminering.

Därför behövs mer transparens om arbetsvillkoren i levarentörskedjan, säger hon.

– Företagen som kommer till våra länder, H&M, Lindex, MQ, Zara, Lidl, gör det för att det finns billig arbetskraft. Det beteendet måste förändras. Om man får till avtal där arbetarna får grundläggande rättigheter och har bra mat och bostäder, utbildning och sjukvård, fritid och social trygghet, då ökar också produktiviteten.

”Diskriminering och ett brott mot mänskliga rättigheter”

Minimilönen för en textilarbetare är 12 500 taka, strax under 1 000 kronor i månaden. Med övertid något mer. En levnadslön – den lön som räknas som rimlig att leva på – är ungefär det dubbla, säger Nazma Akter.

Den som jobbar fackligt i Bangladesh riskerar repressalier. Ett problem, berättar Nazma Akter, är att företagens HR-avdelningar delar information om anställda med varandra, ibland till och med fingeravtryck. Om en facklig kämpe blir av med jobbet kan det vara svårt att få ett nytt.

– Det är diskriminering och ett brott mot mänskliga rättigheter. Det är ett stort problem för arbetare som organiserar sig fackligt, att de kan bli av med jobbet.

Hon säger att hon känner sig hoppfull för att Bangladesh regering är på väg att införa lagar mot trakasserier.

Ett annat stort problem i landet är klimatförändringarna. Landet är väldigt känsligt för skyfall och höga temperaturer.

– Vi producerar jeans, stickat, vi tvättar och färgar, så det blir mycket föroreningar i vattnet, men också hög vattenkonsumtion. Och industrierna förstör marken och skogen.

Många här i Europa köper kläder som är tillverkade i Bangladesh. Vad tycker du att de ska tänka på?

– Vi är inte emot att man köper kläder. Om man bojkottar tar man bort våra kvinnors arbete. Konsumentmakten är väldigt stor. Håll reda på var saker produceras, hur arbetsförhållandena är, som föreningsfrihet, kollektivavtal, levnadslön, socialt skydd, könsbaserat våld, klimatpåverkan, och mycket mer.

Konsumenterna bör lära sig mer och inte alltid vara på jakt efter låga priser, säger hon.

– Snygga kläder kan vara väldigt billiga. Hur är det möjligt att det kostar så lite? Och så är det 60, 70 procents rabatt, du får en gratis på köpet… Inget är gratis! Allt behöver betalas, och det här betalas med våra arbetares blod och svett.

Hur mycket kan ett sådant här globalt ramavtal egentligen åstadkomma?

– Ibland är något bättre än ingenting! H&M har stor produktion i Bangladesh, så de kan påverka sina leverantörer, men jag tror att fler märken behöver ha liknande krav. Fabrikerna tillverkar för flera märken, därför behövs kollektivavtal på dem.

Vad tycker du att ett företag som H&M bör göra?

– De lyssnar på oss. De försöker hjälpa oss. De behöver fler kollektivavtal, och då måste de också betala högre priser och erbjuda längre och mer omfattande kontrakt. Så att de fabriker som har kollektivavtal belönas. Det blir ett av budskapen när vi träffar företaget.

Anna Julius