”Nu är det tid för försoning i LO”

Las-överenskommelsen som IF Metall och Kommunal anslutit sig till gynnar inte oss som fackförbund. Men nu måste vi – enade – gå vidare i kampen.

Vi kan nu välja att fastna i hämndlystnadens bitterhet och säga att vi aldrig förlåter dem. Vi kan fortsätta vara emot, lägga oss i oppositions-diket och ropa att de har gjort fel. Kanske också vänta in det rätta läget att slå tillbaka.

Om vi ser på den överenskommelse som IF Metall och Kommunal gjort så finns det stora möjligheter att det som varit viktigt för just dem blir lite bättre. Omställningen, som är viktigt för den ena och minskningen av visstidsanställningar för den andre. Det kan bli bättre och de är beredda att betala priset.

Det kommer att bli lagändringar som skadar anställningstryggheten för löntagare i Sverige. Alla kommer inte att drabbas för det är inte svart eller vitt. Den glidande gråskalan är framme igen.

Det finns ett byte i det som sker. Några ser det som attraktivt och bra medan andra ser det som ett dråpslag mot arbetarna. Oavsett vad vi tycker finns inte endast en sanning. Vi är nu där vi är.

Trots motstånd och envisa obesvarade frågor till företrädare är slaget förlorat. Några uppsidor för Pappers medlemmar går inte att se.

Anledningen till att de så kallade las-förhandlingarna tas upp här i min krönika igen är att det nu är tid för försoning.

Landsorganisationen, LO, är en sammanslutning av 14 medlemsförbund. Blir vi färre på grund av sammanslagningar av förbund minskar dynamiken. Då minskar förmågan att företräda yrkesgrupper på ett träffsäkert sätt och risken är att medlemmen inte känner sig hemma i sitt fack. Förlorar federationen LO medlemmar för att några inte längre vill vara med blir det än värre.

Enade vi stå söndrade vi falla! Jag är övertygad att det är just så, och därför kan vi inte, trots det som varit, likt barnen i sandlådan dra till med att det var de andra som började. Det är bättre att resa sig upp och välja en annan väg.

Den vägen är mot ett enat LO. En federation som kännetecknas av olikheternas och variationernas styrka. Där stora förbund blandas med mindre, och där alla 14 har inflytande och tar ansvar för framtiden.

Ja, det är väl ändå självklart. Men det krävs en vilja från oss alla för att det ska bli så.

När det här skrivs har Sverige precis spelat VM-kval mot Kosovo. På fotbollsplanen kämpade spelare som annars representerar Manchester United, AC Milan, Juventus, Real Sociedad och AIK, tillsammans för seger och en plats i kommande VM.

För att vinna väljer de att använda varandras olikheter och variationer. De stöttar varandra och skickliggör sin omgivning. För det är så de – och vi –når framgång. 

Pontus Georgsson