Maskinerna tystnade på Korsnäs

Tidigt i morse stannade produktionen vid Korsnäs pappersbruk utanför Gävle. Lite glädjelöst. Men beslutsamt. Pappers medlemmar på bruket känner att de strejkar för andra. Och gör vad de måste.

Redan halv fem tände Bosse Myrberg upp fackexpeditionen på Korsnäsvägen. Sen dyker de fackligt aktiva upp på rad. Och första gruppen strejkvakter samlas, däribland Jarmo Laiho, Jan-Åke Öst och Kjell Olsson.

Strejken är snart ett faktum och de närvarande bestämmer vem som ska stå var. Mycket har de tänkt på, åtskilligt har de beslutat men det finns ingen rutin, ingen att fråga. De får utnyttja sin fackliga erfarenheten helt enkelt.

En och annan minns storkonflikten 1980. Men det här är nytt. Ovant. Inte minst tudelat.

Korsnäs är en bra arbetsplats. Lönerna är goda. Det är det vanliga svaret. Och stämningen har förbättrats under senare år. Ledningen är mer lyssnande.

Precis när strejkvakterna ska ta sina bilar ned till porten kommer en återvändare. Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg är på plats för första gången på flera år. Bara några kilometer bort har han sin bostad.

Han har arbetat på Korsnäs i 17 år. De sista fyra-fem åren på bruket var han ordförande på heltid för Pappers medlemmar. Nu tar han på sig strejkvaktbanderollen.

Media vill förstås intervjua Pappers förbundsordförande. Och han får upprepa motiveringarna, kraven och resonemangen som Pappers fört fram i media en längre tid.

Mobilen går igång och han ursäktar sig med att det kan vara Skogsindustrierna i andra ändan. Men det är det inte. Än så länge.

– Men Skogsindustrierna är välkomna att höra av sig. Vi strejkar för att få igång förhandlingar, för att våra krav ska tas på allvar.

Korsnäs tjänar ordentligt med pengar. Det är ett viktigt skäl till att företaget tas ut i strejk. Nu förlorar företaget ett antal miljoner per dag. För de sex bruken kostar strejken mellan 50 och 100 miljoner kronor varje dygn, enligt Skogsindustrierna.

Anställda är lätt tudelade till att gå ut i strejk. Och bruksägarna vill inte ha stopp i produktionen.

I går på eftermiddagen ringde företaget upp Bosse Myrberg, ordförande i Pappers avd 3 Karskär. Företaget hävdade då att produktionen måste pågå av skyddsskäl.

Om produktionen stoppas upphör brukets behov av processvatten som nu tas från en närliggande sjö. Stoppas vattenhämtningen kommer sjöns vattennivå att stiga med fyra centimeter per dygn. Vilket i sin tur snart skulle krocka med en vattendom.

Det var bara ett desperat sätt att försöka undvika strejk, ansåg förbundet, som fick ta beslutet att säga nej.

Produktionen är nu stoppad men en del processer tar längre tid att ta ned. Och energileveranser från bruket fortsätter. Korsnäs har fått dispens.

Nattskiftet går hem. Någon enstaka svarar på medias frågor. Flertalet går snabbt till sina bilar och sängen hemma.

Och de som ska skyddsjobba tar sig förbi strejkvakter och företagets vakter. De har tagits ut genom lottning. Något det skojas om.

– Enda gången jag vunnit något, säger en Pappersmedlem med ett snett leende innan han försvinner in på bruket.

Stämningen är dämpad. En del in- och utpasserande undviker ögonkontakt med strejkvakter och övriga församlade. Andra morsar öppet och glatt. Och Pappers ordförande ”Henka” hamnar i en del korta men leende möten med gamla arbetskamrater

Lena Wid är på väg hem när strejken är ett faktum. Hon vill hem, undan uppståndelsen, men säger:

– Strejken har nog en rätt bra uppbackning.

Hon tillägger också:

– Hoppas det hjälper och hoppas den är över när jag kommer tillbaka från långledigheten.

KJELL JOHANSSON