Plast får pappersfabriken att gå för full rulle

Papper med lite tunn plast på. Det är affärsidén på förpackningsföretaget Mondi i Örebro, som lyckats klara sig undan de många varsel som annars drabbat svensk massa- och pappersindustri på senare tid.

Någonsin stått hemma i köket och undrat vilka som gör de där vakuumförpackningarna som omsluter falukorven och annat ätbart? 

Eller vilka som gör förstadiet till innerpåsarna som finns i miljontals leksakskartonger världen över numera?

Eller vilka som tillverkar och trycker skyddsomslagen till Billeruds väldiga baspappersrullar?    

Inte det?

Det görs här i alla fall – på Mondi – i ett gammalt industriområde i utkanten av Örebro. Plus mycket annat som måste beläggas med lite plast för att en färdig förpackning över huvud taget ska kunna motstå sådant som fukt, fett, vind och luft. 

Ja, plasten är ju en viktig skyddsbarriär, inte minst när det handlar om livsmedel, där hygien är a och o. Så även inne på Mondi. Besökare här måste till exempel ta på sig både hårnät och skyddsrock innan de får klampa runt i fabrikens inre och delvis mycket bullriga lokaler.

”Inget varsel på länge”

På Mondi Örebro tillverkar man dock inte papper på egen hand. Det gjorde man förr om åren i Örebro, bara några stenkast härifrån, lite längre bort på Pappersbruksallén där vi befinner oss. Men inte nu längre. Sommaren 2010 lades all den verksamheten ner.

Någon massa eller plastpellets gör man inte heller här. Utan både papper och plast köps in, sedan sätts de samman med hjälp av så kallade extrudermaskiner, varefter det färdiga materialet lastas ombord på tåg och lastbilar och slutligen körs iväg till en rad olika kunder, både inhemska och utländska.

Så lite plast som möjligt, det är vad kunderna vill ha.

Kunder, det vill säga andra industriföretag, som i sin tur packar in sina produkter i detta skyddsmaterial och kränger det vidare till oss vanliga konsumenter. Korvar, bröd, chips, plastleksaker, you name it.

Och affärerna rullar på bra, om man frågar Pappers avdelningsordförande Jonas Larsson, 43. Han har jobbat här i 15 år nu, och vet av erfarenhet att hållbarhet och gröntänk är något som säljer – att allt fler därför numera föredrar papper före plast i så stor utsträckning som möjligt.  

– Så lite plast som möjligt, det är vad kunderna vill ha, säger han. Och hittills har det gått bra för oss. Något varsel har vi åtminstone inte haft på länge. Tack och lov.

Senast det inträffade var för ungefär tio år sedan, minns Jonas Larsson. Då gick fabriken ner från fyraskift till treskift.

– Men sedan dess har vi haft det relativt lugnt här, inte varit tvungna att säga upp någon alls faktiskt.

– Våra diskussioner i dag med arbetsgivaren handlar mest om underhållsscheman och hur vi ska ersätta alla pensionsavgångar med ny personal.

Något som inte alltid går som smort, fortsätter Larsson medan han pekar till höger och vänster och visar oss runt:

– Många nya och yngre medarbetare har ju en tendens att söka sig vidare, eller ta tjänstledigt och så …

– Men men. Hittills har vi i alla fall inte behövt skära ner och varit tvungna att sitta och förhandla om hur många av oss som måste försvinna.

Det är en vanlig torsdag, mitt på dagen, och intill Extruder 4 träffar vi extruderförare Martin Winell som är i färd med att genomföra ett rullbyte. Maskinen är 45 år gammal och gör mest rullomslag, berättar han. 

Själv är han 23 år och har jobbat här sedan han var 20.

– Jag trivs bra. Dels gillar jag att jobba skift, framför allt nätter. Dels har jag jättebra kollegor. 

Roger Lundkvist är en av dem. Han är 63 år och har cyklat till och från fabriken sedan 1990, och under den tiden har han sett det ena analoga inslaget efter det andra bytas ut och bli digitalt här inne.

– Förr vred man på rattar och grejer, nu gör man det mesta vid en skärm. Men bortsett från det är det mesta sig ändå ganska likt, säger han.  

Är egentligen pensionär

Egentligen gick Roger Lundkvist i pension nyligen, den 1 augusti. Men då frågade chefen om han inte kunde jobba igen – redan samma dag.

Vilket han gjorde.

– Ja, de behövde folk helt enkelt! säger han och ler med hela ansiktet.

– Och sedan dess är jag timanställd och hoppar in vid behov, och det har jag inga som helst problem med. 

Jobb första dagen som pensionär alltså. Men varför? 

Han skrattar till och sedan stryker tummen mot pekfingret ett par gånger utan att säga något.

Pengar?

– Ja, så klart, vad skulle det annars vara!?

Inte vet jag. För att du kanske tycker att jobbet är kul, meningsfullt eller så?

– Nä, nä, jag gör det för pengarnas skull!

Tjänar du bra, då? 

– Som timanställd klagar jag inte.

– Men du, jag vet ju inte vad företaget tycker om att ni skriver att man har pensionärer som går här och jobbar.

Fast det är ju vanligt numera, på många arbetsplatser. Jobbonärer, du vet.

– Jo jag vet, men …

Äh, strunt i vad cheferna säger.

– Ha ha! Ja, okej då, de kan ju ändå inte ge mig sparken!

Tekniken att belägga plast på papper är inget nytt påfund, utan är faktiskt nästan lika gammal som Roger Lundkvist, det vill säga lite mer än 60 år. Och Örebro pappersbruk var tidigt på banan, 1962 installerade bruket sin första extrudermaskin, en av de första i Europa.

Det är kul att hålla på med maskiner. Åtminstone när de fungerar som de ska.

I ”Nya lokalen” träffar vi 34-åriga rullmaskinisten Sanna Valdemarsson. Men inte vid någon av företagets tre extrudrar, utan en rullmaskin. Det vill säga en maskin som kan konsten att skära tontunga baspappersrullar till mindre rullar. RM11 heter den.

– Hur stora eller små de ska vara, det avgör kunderna, säger hon.

Sanna Valdemarsson arbetade tidigare som lokalvårdare i många år. Städade kontor och liknande. Men så tröttnade hon till slut och fick ett jobb här på Mondi förra året, där hennes far för övrigt jobbade förut.

– Jag veckopendlar och bor hos honom i veckorna. Annars har jag mitt hem i Karlskoga, där jag är på helgerna, säger hon.

Att hon bytte jobb ångrar hon inte alls, tvärtom.

– Att städa är väldigt fysiskt ansträngande. Oftast gör man samma rörelser om och om igen. Men så är det inte alls här. Här får jag göra olika saker hela tiden.

– Dessutom tycker jag att det är kul att hålla på med maskiner. Åtminstone när de fungerar som de ska. Men ibland, vissa dagar, kan de vara riktigt jobbiga!

Pontus Ohlin

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.