Industriarbetarnas tidning

Jöran Hägglund: Marknaden ska sköta strukturomvandling

5 maj, 2010

Skrivet av

Inget stöd till bilindustrin. Bara lån. Men endast till några. Marknaden får sköta strukturomvandlingen själv. Jöran Hägglund, statssekreterare i näringsdepartementet, sammanfattar regeringens fordonspolitik under krisen.

Regeringen var medvetet försiktig med att stötta fordonsindustrin, trots dess betydelse för svensk ekonomi. Och trots att den kollapsade i spåren av finanskrisen hösten 2008.

Anledningen var att regeringen inte ville störa marknaden. Branschens strukturomvandling skulle ske på markandens egna villkor, enligt Jöran Hägglund.

I december 2008 anslogs 28 miljarder kronor till fordonsindustrin. Hittills har bara 4 använts – som kreditgarantier till Saab.

Ändå var det meningen att pengarna skulle tillfalla det svenska fordonsklustret – de stora tillverkarna plus ett tusental små och medelstora företag.

Hur definierar du det svenska fordonsklustret?
– Det är ett komplett fordonskluster i meningen kompetens och resurser för forskning, utveckling, produktion och service inom både tunga och lätta fordon.

Och det inbegriper både tillverkare och underleverantörer?
– Ja.

När ni presenterade stödet till fordonsindustrin i december 2008 så föreslogs
”undsättningslån till företag inom fordonsklustret som befinner sig i ekonomisk kris på upp till 5 miljarder kronor.” Hur trodde ni att undsättningslånen skulle kunna stötta underleverantörerna?
– Själva undsättningslånet är ju i sin konstruktion EU-reglerad. Det är ett väldigt specifikt instrument. När vi bestämde oss för att undsättningslånet skulle vara en del av fordonspaket så var det framför allt med tonvikt på att det skulle kunna behövas någonting för de svenska fordonstillverkarna med utländska ägare som gick väldigt dåligt vid den tidpunkten.

När man läser promemorian så framgår det tydligt att stödet ska komma fordonsklustret tillgodo, inklusive underleverantörerna.
– Vi uteslöt ju ingen. Men vi var medvetna om att undsättningslånet inte var ett verktyg för att överleva och kunna fortsätta sköta driften som om ingenting har hänt för företag som går dåligt eller som fått en tillfällig svacka.

– I många länder finns ju inte rekonstruktionen som juridiskt verktyg som vi har i vår lagstiftning. Undsättningslånet är en modell för rekonstruktion. Vi såg undsättningslånet framför allt som en möjlighet om Saabs eller Volvos ägare hade gått omkull och ställt företagen i ett bekymmersamt läge.

Men visste ni inte då att underleverantörerna inte skulle kunna komma ifråga för undsättningslånet?
– Nej, det visste vi inte. Alltså det kan du inte veta. Det är inte storleken på företaget som är det väsentliga. Underleverantörerna som kom till oss den där vintern hade ju behov av rörelsekrediter av mer traditionell karaktär för att upprätthålla verksamheten i avvaktan på bättre tider. Och det är ju inte undsättningslånen tänkta för.

De företag som ville ha stöd hittade därför inga kanaler.
– Flera av de mindre har fått lån via Almi.

Men Almi-lånen är ju bara till för företag med färre än 250 anställda. Då träffar man bara en fjärdedel av underleverantörerna. Den stora gruppen – 75 procent befinner sig över.
– Inte av de anställda.

Nej, men av omsättningen. Almi-lånen träffar inte den stora mängden.
– Nej, inte den stora mängden. Men av de tusen företag som är kodade som underleverantörer till fordonsindustrin är det en stor mängd mindre företag. Men om du räknar antalet sysselsatta eller omsättning så är det helt rätt många som inte hade möjligheten till Almi-lån.

Då har ni en stor grupp företag som hamnar mellan Almi-lånen och undsättningslånen.
Det är en ganska stor och viktig grupp företag.
– Även om det var i begynnelsen av djup kris så var det svårt se hur omfattande den var. Då var det vår bedömning att med Almi-instrumentet nå de minsta som rimligen också borde vara de svagaste. Men i ville heller inte ha något som omöjliggjorde strukturomvandling och förändring av branschen.

Och det gjorde er försiktiga?
– Det är riktigt. Vi hade ju lärt oss av tidigare krishantering att i sådana här lägen får företagen nya mönster, många företag breddar sin kundkrets, hittar andra branschkunder eller kanske går ihop med andra som har närliggande verksamheter.

Ni ville alltså att strukturomvandlingen skulle skötas av marknaden själv på dess egna villkor?
– Precis.

Undsättningslånen är ju enligt EU-reglerna är ju försteg till omstruktureringstöd. Varför fanns inte omstruktureringsstödet med i stödpaketet? Nu erbjöd ni bara halva paketet.
– Det är riktigt. Det berodde på att vi kände så här…nu får jag gå tillbaka till grunden för vårt tänk: visserligen har Sverige ett brett fordonskluster, vi har några större tillverkare och många underleverantörer. Men Sverige som land kommer aldrig – om man går in med offentliga pengar – att kunna aldrig tävla med Tyskland, Frankrike, Storbritannien.

– Därför var det viktigt för oss att vara tidigt ute att få till en ordning på europeisk nivå som skulle göra att även de andra länderna mer eller mindre också fick anamma de villkoren och inte skapa egna program där man skyfflade in offentliga pengar och snedvred konkurrensen.

– Det europeiska instrumentet blev EIB (Europeiska investeringsbanken) som fick ett rejält kapitaltillskott för att kunna utöka sitt åtagande i fordonsbranschen och satsa på investeringar i framtiden. Som ny teknik, bättre säkerhetslösningar, bättre miljö.

– Svenska företag skulle kunna vara med där. Hellre än att öppna dörren till det andra. För då hade vi fått en situation som långsiktigt hade varit ogynnsam.

Var det skälet till att ni inte tog med omstrukteringsstödet?
– Ja.

Trots att omstrukteringsstödet har ”mildare” regler än själva undsättningslånen. Där skulle lånet betalas tillbaka på sex månader. Till hög ränta dessutom. Många underleverantörer undrar ju varför staten bara kunde erbjuda korta lån till hög ränta. Klarar man de villkoren är man ju inte i kris?
– Å andra sidan är det ju så där att offentliga program har nackdelar. Vi ska utvärdera det där bättre, det vi har gjort med Almi. Med förstärkningen av Almi kan de gå in från upp 50 procent till 80, i vissa fall 100 procent.

– Att Almi går in och tar för sig en större andel leder till att bankerna snabbt drar sig undan. Vi ville inte ha en situation i Sverige där fordonsindustrin skulle vara beroende av offentliga långivare och offentliga program framöver. Det var därför viktigt att se till att vi säkerställde det ordinarie finanssystemet. Det var viktigt att det kommer tillbaka och ser fordonsföretag som en utvecklingsbransch som de är med och finansierar.

– Jag är medveten om att kortsiktigt så blev det jobbigt för många företag. Men det var ju på grund av att vi säkerställde det normala finanssystemet så att de kunde komma tillbaka på banan och vara med att finansiera.

Men problemet är bankerna inte lånar ut till underleverantörerna. Det finns så många exempel där bankerna säger: Nej, vi lånar inte ut till fordonsindustrin.
– Ja, vi har hört det också.

Och vad tänker du då?
– Vi måste tillbaka till en ordning där de vågar låna ut. Skulle vi gå in med nya statliga insatser då skulle bankerna inte känna något som helst behov att gå in i fordonsindustrin. Det är en dialog med bankerna vi har att de måste tillbaka i fordonsbranschen.

Men hur ska ni kunna övertyga bankerna att låna ut?
– Äh, övertyga. Klart att vi inte har några styrmedel på det viset, annat än att vi kan visa för dem när konjunkturen och branschen vänder och att det är en investering som är affärsmässig.
Nu riskerar många underleverantörer att missa uppgången därför att man lider brist på pengar. Man kan inte köpa in material, bygga upp lager – sånt binder kapital. Därför missgynnas man nu i uppgången och hamnar på efterkälken. Då kanske man slås ut av den anledningen?

– Om det nu är så. Man ska också vara medveten om att även där man vara försiktig. Vi behöver längre tid på oss för att kunna dra slutsatserna. Om du har tusen företag registrerade i fordonsbranschen så var det ju någonstans15-20 som gått omkull.

24 000 av 80 000 anställda varslades.
– Nu vet du ju vad som händer med varsel. När man står mitt uppe i krisen tror man att alla blir uppsagda. Men det är ju inte sätt. Det är en stor grupp varsel som aldrig verkställs.

Vad har du för bild av läget då? Hur många har sagts upp?
– Vi håller på att jobba med att följa upp det där. Vi känner att vi behöver få lite tid för att göra en riktig bedömning. En del har hittat andra nischer och andra kunder också. Men det är klart att det har varit en tuff omställning. Där hymlar vi inte. Så är det.

Det var alltså genom EIB-lånen som ni ville stödja fordonsklustret. 20 miljarder anslogs till lånegarantier. Det visade sig att Volvo Lastvagnar och Scania kunde låna på egen hand utan statliga garantier.
– Vilket vi inte visste då.

Då återstår Saab och Volvo Personvagnar i första hand, som max får låna cirka 4 miljarder var – per år. Alltså sammantaget max 9 miljarder. Då återstår över tio miljarder i garantier. Vad ska ni göra med de pengarna?
– För det första ska man inte utesluta att underleverantörer som är intresserade av EIB-lån och därför behöver kreditgarantier.

Underleverantörer kan också låna menar du?
– Absolut, inte bara tillverkare. Det finns sådana exempel som ju åtminstone kollar möjligheterna att använda lånegarantierna.

Men hittills har ju inget av de tusen företagen i den här plågade underleverantörssektorn bett om garantier för EIB-lån – trots att de är i akut behov av pengar. Hur förklarar du det?
– Jag ska inte säga att det är exakt så, därför att det…det kan jag inte svara på. Jag utesluter inte att det kan vara en och annan som vill ha lånegarantier.

Krisen har pågått sedan oktober 2008. Stödpaketet kom i december samma år. Sedan dess har det varit en tuff resa för underleverantörerna – hur ska man förklara att knappt en krona betalats ut till underleverantörerna?
– Det får du fråga underleverantörerna om. De gör ju bedömningen om de vill låna den typen av pengar. Jag vet att det finns intressen av att göra det och man ska inte utesluta att det blir så.

Men omstruktureringsstödet är ingen bra väg tycker ni.
– Nej.

Vad är skälet? Är det så farligt när den typen av stöd kräver en insats av låntagaren också?
– Omstruktureringsstödet är ju ett stöd. Den typen av direkta stöd utan återbetalningskrav är ingen bra väg att gå. Det är en konstgjord andning. Skulle du öppna det i ett läge som var då för till exempel för GM eller Ford så hade inte det varit bra.

Men för underleverantörerna kanske? Det här är ju ett stöd som ”inom rimlig tid ska återställa konkurrenskraften”. Vad finns det då för risk?
– Vi har ju i Sverige hyggligt fungerande lagstiftning med verktyg för rekonstruktion. Under ordnade former kan man strukturera om en verksamhet på ett annat sätt än vad andra länder kan.

Men en rekonstruktion ger ju inget stöd. Om marknaden försvinner för företag och företag behöver pengar för att överbrygga ett halvårs eller ett års akut kris. Om då reglerna säger att omstruktureringsstödet under en rimlig tid period kan betalas ut för att återställa ett företags långsiktiga konkurrenskraft. Vad finns det då för risk att stödet snedvrider marknaden?
– Om du formar ett sånt där program som är mera generellt så…nej, jag kan inte svara på det. Vi bedömde att det inte var bra form. Hade vi gjort det generellt så hade det omfattat också de stora tillverkarna. Det är klart att i den situation som vi befann oss i då så var det inte någon gynnsam utveckling. Men nu har vi också sett att vi trots eller tack vare besvärliga perioder så har ju många av underleverantörernas ägare gått fram när alla andra möjligheter var uttömda och gått in med ägarkapital. Även från riskkapitalbolag och andra. På så vis har det ändå funnits tillgång på kapital även om den varit mer begränsad än tidigare.

Hur ser du på det svenska stödet jämfört med det tyska och franska.
– Återigen, vi ska komma tillbaka med en utvärdering när det gått en tid. Vi kan bara konstatera att Frankrike, som vi kan ha synpunkter på i många andra sammanhang, också valt en modell som är en direkt kopia av vad vi gjort med Fouriertransform, ett gemensamt statligt ägt riskkapitalbolag för fordonsbranschen. Det är i mycket samma upplägg och utformning.

– Sedan finns det inslag i den franska stödinsatsen som är väldigt protektionistiska och som bygger på att man ger prestation mot prestation.

– Outtalat eller inte binder man sig till exempel att flytta verksamhet till Frankrike. Även om EU-kommissionen lyfte upp ett exempel och förklarade att det inte fick förekomma. Men det är klart, trycket i Frankrike är ju rätt starkt.

Tyskarna då?
– Tyska stödet är mer som det svenska. Sammantaget när man ser vad som faktiskt har utbetalats och vad som har hänt så kommer du att se att der inte är så dramatiska skillnader med det svenska.

Deras stödpaket uppgår till 300 miljarder kronor, enligt Clepa. Uppskattningsvis en tiondel, 30 miljarder går till underleverantörerna. Hur kan du då säga att stöden liknar varandra? I Sverige har inte underleverantörerna fått mer stöd än Almi-lånen.
– När de införde skrotningspremier gick vi över till skattebefrielse. Vi ändrade vår inköpspremie till skattebefrielse vid köp av fordon, som de också kommer att anamma.
Du kan inte räkna bort Almi-lånen och säga att de inte hjälpt till.

Det begränsas till 500 miljoner bara till de minsta företagen. Tyska konkurrenterna fick runt 30 miljarder.
– Det är inte så dåligt om man sätter det svenska företagsklustret i proportion till det tyska.

Men de lånen träffar bara de mindre företagen.
– Ja, de mindre. Vi bedömde att de var de svagaste.

Du nämnde Fouriertransform. Det var ju meningen att det skulle vara ett forsknings- och utvecklingsbolag. Hur blev det ett riskkapitalbolag?
– Ja alltså från början var det sagt att det skulle vara ett bolag som på kommersiella grunder investerar i forskning och utveckling som ligger steget efter fordonsforskningsprogrammen och före fullt kommersiell produkt. Precis där är det.

Det ska på ”kommersiella grunder stärka fordonsklustrets internationella konkurrenskraft”. Innebär inte det att där riskkapitalbolaget satsar sina pengar där händer det bra grejer – men gynnar det verkligen bredden i klustret?
– Det ska man inte utesluta. Den kritik som funnits är att det tog för lång tid komma igång med verksamheten. Men det de gör är ju i samverkan med berörda bolag och ta fram produkter som idag inte är färdiga att ta fram kommersiellt, men som kommer att bli det på några års sikt.

Från början var det väl inte tänkt som ett riskkapitalbolag utan snarare att det fristående bolaget skulle kunna samla forskning- och utveckling från olika företag.
Är det en missuppfattning?
– Lite är väl i betraktarens ögon. Det fanns en diskussion, inte hos oss men i omgivningen, om att här skulle man kunna suga upp uppsagda ingenjörer och ha test- och provverksamhet. När jag säger riskkapitalbolag är väl det en slängig beskrivning. Men det är riskkapitalet som är deras verktyg.

Fouriertransform beskriver ju själva sig som ett riskkapitalbolag.
– Jo, men det är ju en tydligt begränsad målgrupp och i den meningen är det inte avkastningen på pengar som är det överordnade målet utan åstadkomma utveckling i en specifik bransch.

Läs DA:s hela granskning av det omöjliga bilstödet.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?