Visste regeringen vad den gjorde?

DA-ANALYS Näringsminister Maud Olofsson är i dag glad att så lite av bilstödet använts. Visste regeringen vad den gjorde? ”Företag inom fordonsklustret” skulle stödjas – men erbjöds helt omöjliga lån. Facit: 24 000 jobb försvann och 21 företag gick i konkurs.

Det kändes närmast motbjudande att lämna sensommarvärmen för att gå in i Trollhättans Folkets hus den där augustidagen 2008.

Inne i Folkets hus hade de svenska underleverantörerna i Fordonkomponentgruppens kallat till sin årliga sammankomst.

Stämningen var på topp. Visserligen var de pressade av biltillverkarnas krav på sänkta priser och långa betalningstider. Men inte desto mindre fanns det en grundmurad tillförsikt. Bland dessa småföretagare.

Från scenens jätteduk berättade power point-bilderna om underleverantörernas återkomst. Vinstmarginalen – vinstens andel av försäljningen – hade stadigt ökat och låg nu på en respektabel nivå. Fullt i klass med de biltillverkarnas resultat.

Vinsterna hade stigit. Liksom antalet jobb. Alla olyckskorpar som runt millennieskiftet spått att underleverantörerna skulle flytta österut till låglöneparadisen visade sig ha haft fel.

Fordonkomponentgruppens vd Svenåke Berglie visade power point-bilden över hur jobben ökat bland underleverantörerna bara mellan åren 2004 till 2007.

– Jobbtillväxten motsvarar ett helt Saab Automobile, sa han.

På bara tre år.

En månad senare befann sig världen i finansiellt chocktillstånd.

Fordonsindustrin stod plötsligt utan kunder. Marknaden fungerade inte. Tusentals varslades och trycket ökade på regeringen att agera. Två veckor före jul hade regeringen paketet klart,

Finansminister Anders Borg och näringsminister Maud Olofsson såg nöjda ut på presskonferensen den 11 december 2008. De hade just presenterat ett gigantiskt stödpaket till fordonsindustrin på 28 miljarder kronor.

Stödet riktade in sig på fordonsklustret. Det vill säga: inte bara de stora tillverkarna utan också de cirka tusen företag som kallas underleverantörer.

Av de 28 miljarderna har i stort sett bara 4 betalats ut: kreditgarantierna för Saab. Volvo Personvagnar väntas kunna kvittera ut en liknande garanti i och med att de får nya ägare i Geely.

Men för underleverantörerna blev det magert. Trots att regeringen i var och varannan mening talade om fordonsklustret i sin promemoria från den 11 december 2008. Så frågan är: visste regeringen egentligen vad de gjorde? Visste de inte att klustret med små och medelstora företag inte kunde komma ifråga för EIB-lån och undsättningslån?

Nu i efterhand säger regeringen att undsättningslånen på 5 miljarder egentligen var avsedda för Saab och Volvo om deras amerikanska ägare skulle gå omkull. Vilket i allra högsta grad var överhängande i december 2008.

Men lånen presenterades som en möjlighet för hela fordonsklustret. Även underleverantörernas egen branschorganisation Fordonkomponentgruppen uppfattade lånet på det viset.

Villkoren för undsättningslånen visade sig vara omöjliga: ett halvårs återbetalningstid, 8 procents ränta plus fulla säkerheter. Vem mäktade med det när kassan var tom och kunderna flytt?

Undsättningslånen finns med i EU:s regler för att de under en kort tid ska bana väg för en annan stödform: omstruktureringsstödet. Men den typ av stöd ville regeringen inte ha. Av den enkla anledningen att då banade man väg för offentligt stöd av bilindustrin. Den linjen ville statsminister Reinfeldt och näringsminister Olofsson få med sig resten av Europa på.

Kanske de trodde att de hade fått resten av EU med sig.

Tyskland och Frankrike blåste den svenska regeringen. De öste nämligen in mångmiljardbelopp i sin fordonsindustri. Dess regeringar kom fordonsindustrin till undsättning eftersom marknaden inte fungerade.

I Sverige fick fordonsindustrin strukturomvandla sig själv.

I Sverige ville regeringen inte störa den marknad som i själva verket inte fanns.

Undsättningslån plus omstruktureringsstöd hade sannolikt räddat en hel del av de 24 000 jobb som försvann.

En sådan stödkonstruktion hade säkert varit Plastal behjälplig.

Plastal var en av Sveriges största underleverantör och även en betydelsefull spelare på världsmarknaden.

Nu försattes Plastal i konkurs. Utan möjlighet till en enda stödkrona från staten. Plastals tyska och franska konkurrenter däremot kunde räkna med frikostigt bistånd.

20 miljarder kronor ligger fortfarande vikta för stöd till fordonsindustrin i regeringens budget. Beloppet följer med budget efter budget.

Men pengarna används inte.

Volvo Lastvagnar och Scania behöver inga statliga kreditgarantier. Saab och Volvo Personvagnar får max vad de kan få enligt regelverket.

Och underleverantörerna göre sig icke besvär. De har inget att hämta.

Näringsminister Maud Olofsson sa senast häromdagen att hon är glad att så lite av regeringens stödpaket använts. 20 orörda miljarder till fordonsindustrin – kanske en valfråga.

Läs DA:s hela granskning av det omöjliga bilstödet.

Harald Gatu