Svensk lönekartläggning kan bli modell för EU

”Ingen förväntar sig att äpplen ska vara billigare i ett hörn av butiken än det andra. Man borde bli lika förvånad när kvinnors arbete är billigare än mäns.” I EU förbereds nu förslag om att minska lönegapet mellan kvinnor och män. Samtidigt låser sig debatten i grundfrågan: Vad beror löneskillnaderna på?

Sverige har jobbat mer med jämställdhetsfrågor än de flesta andra länder. Och nu kan det svenska systemet med lönekartläggning bli modell för EU. Den socialdemokratiska samverkansgruppen i EU-parlamentet har utarbetat ett förslag med målet att alla länder ska använda systemet.

Kvinnor i Europa tjänar enligt EU:s statistik i genomsnitt drygt 17 procent mindre än män, men variationen är stor mellan olika länder. Det finns en diskussion om att skillnader i räknesätt påverkar gapet, och om hur väl siffran stämmer med verkligheten. Kanske är gapet större än så.

Sverige hade ett lönegap på 16 procent år 2010 enligt EU-statistiken. I topp låg Estland med ett gap på runt 30 procent. Tjeckien, Österrike och Tyskland följde efter med lönegap på cirka 25 procent.

Vilka länder som har mest jämställda löner är svårt att tyda. Ett land som Malta har ett litet lönegap, men så är också Malta det land med minst andel kvinnor i arbetskraften. Få arbetande kvinnor drar ner siffrorna och gör dem svåra att använda.

Skillnader i lönekuverten finns hur som helst och de påverkar Europas kvinnor på många nivåer. I alla 27 EU-stater är risken att drabbas av fattigdom högre för kvinnor än för män.

I reda siffror riskerade 62 miljoner av Europas kvinnor år 2010 att drabbas av fattigdom. För män var samma siffra 54 miljoner.

Så vad beror skillnaderna på? På EU-nivå är de flesta överens om att:

• Fler kvinnor än män av olika skäl inte har jobb.
• Kvinnor oftare gör avbrott i arbetslivet för att ta hand om barn och sjuka familjemedlemmar.
• Kvinnor jobbar mer deltid.
• Kvinnodominerade branscher har lägre löner.
• Färre kvinnor än män jobbar på höga och välbetalda poster.
• Diskriminering (även omedveten) vid lönesättning kan förekomma.

Diskussionen landar ofta i hur stor andel som beror på diskriminering, och vem som bär ansvaret för punkterna. Kvinnorna själva, männen, samhällsstrukturer, arbetsgivarna? I bakgrunden vilar också den ofta outtalade frågan: Är det ett problem att män och kvinnor (i vissa länder mer än andra) har så olika yrkesliv? Den brittiska professorn Catherine Hakim (bild nedan), tidigare rådgivare åt brittiska regeringen, tycker inte det.

– Det behöver inte vara ett problem att Estlands kvinnor tjänar 30 procent mindre än männen. Det kan förklaras av att kvinnor gör andra val i livet än män. Kvinnor väljer att utbilda sig till yrken som inte har samma kommersiella värde.

Vid ett seminarium i Bryssel i mars fick hon mothugg av deltagare som ansåg att uppbrott i karriären förklarar ungefär hälften av löneskillnaden, resten handlar om diskriminering på olika plan. Bland andra Nadja Hirsch, tysk parlamentariker, som gjorde jämförelsen med äpplens pris i början av texten.

– Själv kommer jag från ett land där män anses ha högre värde, sa den danska europaparlamentarikern Britta Thomsen (s) (bild t. h.).

– Om en man blir sjuksköterska anses han ha ett mervärde just för att han är man på en kvinnodominerad arbetsplats. Om en kvinna blir bilmekaniker hamnar hon direkt längst ner i hierarkin. Det handlar också om hur vi värderar olika arbeten. Ofta är det så att fysisk styrka, hos till exempel en sopåkare, värderas högre än psykisk styrka, hos en sjuksköterska.

Om systemet med lönekartläggning blir norm i Europa återstår att se. I maj ska parlamentet rösta om frågan. Beroende på utfallet bearbetas sedan förslaget av kommissionen. Vad tycker de europeiska väljarna då? Kika i diagramet (ovan) så får du se.

Anna Tiberg