Per tappade fokus en kort stund – sågen tog lillfingret

Han hörde en smäll när benet gick av. När han tittade ner hängde fingret i en skinnflisa. – Först kände jag ingen smärta.

Arbetsdagen närmade sig sitt slut den där dagen för två år sedan. Per Möllerström sågade upp frigolit som skulle användas som väggisolering. En arbetsuppgift han gjort många gånger på sin arbetsplats Finja betong, utanför Hässleholm.

En stunds okoncentration räckte. Högra lillfingret kom emot bandsågens blad. Först förstod han inte vad som hade hänt. Tänkte, vad fan händer, nu. Sedan såg Per resterna av fingret som hängde i en slamsa.

– Det blödde inte så mycket. Jag virade en handduk runt och en kollega skjutsade mig till sjukhuset i Hässleholm.

Därifrån blev det ambulans till handkirurgen i Malmö. Då kom också smärtan. Per fick smärtstillande intravenöst.

Fingret gick inte att rädda, det var för söndertrasat. Läkarna sydde ihop såret vid knogen.

Efter olyckan köpte företaget in påförare av plast som operatörerna kan använda för att föra materialet som sågas den sista biten mot sågbladet.

– Jag var skyddsombud då olyckan hände och är huvudskyddsombud nu. Jag har funderat på hur vi kan skydda oss.

Maskinen, bandsågen, var det inget fel på. Den var godkänd och klar.

– Det går inte att bygga bort allt. Det finns risker. Det gäller att vara försiktig och tänka sig för.

När Per efter över en månads sjukskrivning skulle använda bandsågen första gången var han extra försiktig. Hans råd till andra är att försöka vara skärpt hela tiden och använda påförare.

Per har haft en del fantomsmärtor
i leden där fingret satt. Och det är svårt att tvätta sig med höger hand.

I dag har han gått ifrån produktionen och jobbar med kvalitetsfrågor och ritningar.

– Men det händer att jag sågar nu också. Trots att vi sågar varje dag har vi knappt några olyckor. Men det gäller att vara fokuserad. Det är ett ögonblicks verk. Jag vet, säger han.

Marcus Derland