Ankis rygg är slut – har inte råd att gå i pension: ”Hur ska jag klara mig?”
Smärtan är som knivar Måste ändå bära tunga säckar – i tre år till
Daniel fortfarande stel efter fallet
Publicerad 2012-10-08, 10:50 Uppdaterad 2015-02-09, 11:16
Daniel föll fem meter genom ett hål i taket. – Jag dör innan jag träffat mitt ofödda barn, hann jag tänka. Sen kom känseln i benen tillbaka.
Daniel Byström svettades. Musklerna värkte. Takrivningen på den gamla blandarstationen på SSAB i Luleå var ett av de tyngsta jobb han varit med om.
– Vi slet som djur.
Plåten han och kollegan bar på var fem meter lång. För att få loss plåt och tjärpapp användes motorkap och järnspett. Daniel gick baklänges på taket med plåten i händerna. Det fanns ingenstans att koppla säkerhetslinan.
Plötsligt föll han genom ett hål. Fem meter. Hann inte skrika. Fallet tvärnitades när han landade på fötterna.
– Det gjorde fruktansvärt ont.
Daniel försökte ställa sig upp men kroppen ville inte lyda. Tankarna snurrade. Skulle han dö innan han sett sin ofödda son. Hemma gick sambon höggravid. Hon som skickat ett sms under dagen och uppmanat Daniel att vara försiktig på jobbet.
– Jag skakade och frös. Trodde det berodde på inre blödningar.
Ännu en tanke fick fäste i takt med att chocken satte in. Han såg sig själv som invalid.
– Då kände jag mina ben igen. Blev lugnare. Det var som om kroppens kabelstammar fick kontakt igen.
Arbetskamraten hade ringt en arbetsledare som tillkallade ambulans. Under tiden försökte Daniel få fram telefonen. Ville ringa sambon, berätta vad som hänt. Han misslyckades.
På länssjukhuset i Sunderbyn låg han fastspänd i en säng när sambon kom. Nu var Daniel glad och mosig i huvudet. Fullpumpad med morfin mot smärtan. Fyra ryggkotor var ihoptryckta och ena armen hade en spricka.
Han skickades till universitetssjukhuset i Umeå för operation av ryggen.
– Jag kedjesnusade när jag väntade. Jag visste inte om jag skulle hinna hem till förlossningen. Och så var jag nervös för min egen operation.
De första stegen efter ingreppet glömmer han aldrig.
– Smärtan var värre än när jag föll.
Ryggen var stelopererad. Men han hann tillbaka till Luleå och kunde vara med när hans första barn förlöstes.
Sju månader efter fallolyckan var Daniel Byström tillbaka på jobbet på halvtid som sedan övergick till heltidsarbete.
– Visst, jag är lite stel. Jag går till sjukgymnast varje vecka och snuset har jag slutat med.
Arbeten på höga höjder är svårare att hantera. Men Daniel biter ihop och försöker göra det han ska.
– Jag har alltid varit höjdrädd. Det har blivit värre nu.
”Jobbet var extremt tungt. Säkerhetstänket försvann när man var så slut”, säger Daniel Byström. Fyra ryggknotor trycktes ihop i fallet. Foto: ANDREAS WÄLITALO
