Utländska arbetare lurades i kyrkans skog
Tvingades betala tillbaka delar av lönen till chefen Arbetsgivaren tog pass och bankkort ”Mådde jättedåligt”
Så ska skogen bli mer säker
Publicerad 2012-10-29, 10:09 Uppdaterad 2022-02-16, 09:13
Det sitter många års erfarenhet i huvudet på Tommy Wiström och hans anställda. Det räcker inte för arbetsmiljöinspektören Pernilla Bergman. En skriftlig riskbedömning måste alla ha. Men nästan inget skogsföretag har gjort en.
Farlig arbetsplats
- Mellan 2007 och 2011 omkom 26 personer i skogsbruket.
- 558 arbetsolyckor med sjukfrånvaro och 113 arbetssjukdomar anmäldes, men mörkertalet är stort, tror Arbetsmiljöverket.
- Hittills i år har 6 personer förolyckats.
- På Prevent finns kostnadsfria checklistor för att upptäcka risker på jobbet vid till exempel avverkning och terrängtransport, motormanuell avverkning samt röjning.
Ensamarbete ställer krav
- Ska du arbeta ensam i skogen ställs vissa krav.
- Meddela alltid någon var du befinner dig. Markera både plats och färdväg på karta.
- Fungerar inte mobilen ska nödradio, kommunikationsradio eller annan kontakt vara möjlig. Ta kontakt med någon minst var tredje timme samt efter avslutat arbete. Hör du inte av dig är det en signal på att något hänt och du ska eftersökas.
- Ha alltid transportfordon med dig i skogen. Vänd det så att du lätt kan ta dig fram vid en nödsituation.
- Använd alltid komplett skyddsutrustning. Kontrollera dagligen motorsågens funktioner och säkerhetsdetaljer.
- Ha alltid första förband i fickan. Lär dig första hjälpen.
- Ensamarbete i stormfälld skog får aldrig förekomma vid motormanuell upparbetning.
- Läs mer i Arbetsmiljöverkets skrifter: Minimikrav för ensamarbete i skogen Minimikrav för upparbetning av stormfälld skog
Systematiskt arbetsmiljöarbete
- Arbetsgivaren ska undersöka om det finns risker för tillbud och olyckor, skadlig arbetsbelastning eller psykiska påfrestningar.
- Riskerna ska bedömas och åtgärdas på en gång eller efter en handlingsplan. Arbetsgivaren ska kontrollera att åtgärderna har varit tillräckliga.
- Om riskerna inte går att få bort ska det finnas noggranna instruktioner för hur arbetet ska utföras.
- Undersökning ska göras regelbundet samt efter olycksfall och allvarliga tillbud eller vid förändringar på arbetsplatsen.
- Läs mer i Arbetsmiljöverkets skrift Lilla guiden till systematiskt arbetsmiljöarbete
– Största risken i skogen? Tja, det är väl fötterna, funderar Tommy Wiström, en av fyra delägare i Wiströms Gallringsuppdrag i Katrineholm
– Nej, det är det torra som hänger uppe i toppen, invänder Robert Frölund, anställd sedan flera år och kompis med Tommy sedan de gick skogsbruksskolan ihop 1976.
– Ja, men terrängen. Den är ju som en puckelpist, insisterar Tommy.
– Jo, men det ser man ju. Men rätt vad det är kommer det något torrt nedfarande uppifrån, svarar Robert.
Vad de inte tänker på är att de just har gjort en liten riskinventering. De har hittat två risker med jobbet i skogen. Steg två är att skriva ner dem. Steg tre att bestämma vad de kan göra för att minimera riskerna, och sen jobba utifrån den rutinen.
Pernilla Bergman, inspektör på Arbetsmiljöverket, förklarar varför lagen kräver att alla företag gör en skriftlig riskbedömning.
– Det är för att tydliggöra för sig själv och anställda vilka risker som finns och vad man ska göra för att minska dem.
– Annars kanske man brötar ut och står inför något som man inte vet hur man ska hantera. Är man medveten om riskerna är chansen större att man backar i tid. Eller att man är bättre förberedd och vet hur en situation ska lösas.
Under två år ska Arbetsmiljöverket inspektera 1 500 arbetsplatser i skogen. Det är en olycksdrabbad bransch. Med insatsen hoppas Arbetsmiljöverket att olyckor och tillbud i skogen ska bli färre.
Pernilla bockar av en checklista. Det finns personalbod. Motorsågar och röjsågar har nödvändiga skydd, de anställda har rätt skyddsutrustning, det finns rutiner vid ensamarbete och säkerhetsbrytaren till aggregatet på skogsmaskinen är inte frånkopplad.
Men hon lägger mest fokus på det systematiska arbetsmiljöarbetet. På den punkten får nästan alla små skogsentreprenörer bakläxa.
– De har ofta bra rutiner som de jobbar efter, men det är inte så strukturerat som det borde vara, säger Pernilla.
Tommy tycker att inspektionerna är bra. Nu när han vet vad som förväntas av honom ser han det som en självklarhet att ta fram en skriftlig riskbedömning. Kunskapen och erfarenheten har de redan, menar han.
– Det är bäst om vi sitter allihop i kojan och arbetar fram den tillsammans.
Pernilla är klar med inspektionen och ger företaget en månad på sig att komma in med riskbedömningen på papper.
Utanför kojan nämner Robert att de kallades ”änkemakare” förut, de där torra trädtopparna som han pratade om i början. De som brutits av vinterns snötyngd och sen kunde knäckas och slå livet ur skogshuggaren vid foten av trädet.
Är träden grova och det sitter för mycket sånt skräp i topparna har Robert redan säkerhetsrutinen klar för sig. Där jobbar han inte med motorsågen. Där får skogsmaskinen gå in och göra jobbet. Nu gäller det bara att skriva ner det i ett dokument.
