Ankis rygg är slut – har inte råd att gå i pension: ”Hur ska jag klara mig?”
Smärtan är som knivar Måste ändå bära tunga säckar – i tre år till
Facket räddade kvar jobben
Publicerad 2013-05-21, 10:20 Uppdaterad 2015-02-13, 16:01
Trelleborg i Ersmark klarade finanskrisen men fabriken skulle ändå läggas ned. Då formerade facket sina trupper med ordföranden Jimmy Faltin i spetsen, bildade en sambandscentral och sökte upp en konsult med erfarenhet av stridsflygplanet Jas.
”Läs på, vinn tid och samarbeta med tjänstemännen”
Jimmy Faltins råd till fackklubbar som får besked om nedläggning:
- Se till att vara förberedd och påläst redan innan det sker. Var lyhörd för signaler.
- Vinn tid. Skriv inte på något och gå inte med på något förrän ni satt er in i vad det handlar om.
- Ta hjälp. Omgående. Prata med andra förtroendevalda, ombudsmän och vänd er till förbundskontoret. Värdefull tid försvinner om ni sitter och försöker kämpa själva.
- Använd MBL och paragrafer i avtalen för att sänka tempot. Företagen har ofta bråttom, de jobbar efter en tidsplan. Använd de verktyg som finns tillgängliga.
- Begär och kräv ut all information som finns tillgänglig.
- Samarbeta med tjänstemannaklubbarna på arbetsplatsen.
- Agera inte passivt. Ta över taktpinnen. Företaget är ofta tidspressat. Vänd det till er fördel.
- Läs på. Ta del av andras erfarenheter.
Jimmy Faltins bröstkorg snörde ihop sig. Den femte maj år 2010 klockan 13:00 informerade företaget om nedläggningen av Trelleborgs fabrik för gummidetaljer i Ersmark. Han betraktade sina arbetskamrater som stod inför arbetslöshet. Avveckling. De tjänade ju pengar. Över tid hade Ersmarksenheten varit en av de lönsamma inom affärsområdet. Kunderna var nöjda. Personalen välutbildad och engagerad. Vad Jimmy Faltin inte visste då, när det dystra beskedet kom, var att han stod inför sitt livs största strid på det professionella planet.
– Företagsledningen ville sprida det vi tillverkar till andra fabriker i Europa, säger Jimmy Faltin.
Efter mötet ställde han sig upp och tog till orda inför medlemmarna. Förmedlade hopp. Tillsammans skulle de klara utmaningen. Förmå bolaget att ändra sig. Redan samma kväll samlades IF Metallklubbens styrelse och Unionens tjänstemannaklubb. En strategi formulerades. Ansvarsuppgifter delades ut. Det var bråttom. Nu gällde det att vinna tid.
– Vi studerade tidigare nedläggningar inom koncernen och insåg att de följde en mall.
Genom sitt researcharbete kunde räddningsgruppen förutse ledningens nästa drag. En sambandscentral bildades, vars viktigaste uppgift var att ta kontroll över dagordningen.
– Ledningen ville göra det snabbt. Vi ville göra det långsamt, säger Jimmy Faltin.
Ett sätt att dra i handbromsen var att använda medbestämmandelagen och kräva förhandlingar som drog ut på tiden.
I mitten på maj, några veckor efter beskedet, var det som om högre makter lyssnade till de drygt 200 anställda vars jobb hängde löst. Företagsledningen vill bygga buffertar inför den kommande nedläggningen. Men planerna grusades av att kundernas beställningar ökade. Det fanns ingen tid till att bygga stora lager.
– Att konjunkturen visade tecken på att vända gav oss hopp. Men striden var långt ifrån vunnen.
Beskedet om att Trelleborg skulle flytta från lilla Ersmark, strax norr om Skellefteå, hade mottagits med bestörtning. Flera hundra arbetstillfällen i en ort med inte ens 1 000 invånare.
Trots förstämningen bestämde sig de fackliga företrädarna för att inte utmåla sig som offer varken i medierna eller inför medlemmarna. Och ägaren Trelleborg beskrevs aldrig i negativa ordalag, för det riskerade att skapa framtida låsningar mellan facket och företaget.
Under de första intensiva veckorna önskade Jimmy Faltin och de andra fackligt förtroendevalda att dygnet hade fler timmar. Förutom att kontakta personer som varit med vid tidigare Trelleborgnedläggningar läste de på om IF Metallfacket i Degerfors som flera gånger lett kampanjer och jobbat i kulisserna för att rädda stålverket. Ett annat fall som studerades var Continentals stängning av däckfabriken i Gislaved i början på 2000-talet då över 800 personer förlorade sina jobb.
Aktionsgruppen i Ersmark började inse att räddningen fanns inom räckhåll. Om de kunde presentera ett trovärdigt alternativ till nedläggning, en riktig affärsplan med idéer och lösningar. Jimmy Faltin menar att en traditionell löntagarkonsult var bortkastade pengar. Han kunde inte hitta något konkret exempel då löntagarkonsulter faktiskt räddat jobben.
Löntagarkonsulter jobbar mer med att räkna på och se över företagets uträkningar. Det kunde vi göra själva. Vi behövde någon som tog fram en helt ny affärsplan.
– Löntagarkonsulter jobbar mer med att räkna på och se över företagets uträkningar. Det kunde vi göra själva. Vi behövde någon som tog fram en helt ny affärsplan.
En viktig inspirationskälla var Järnbruksklubben i Degerfors. Med klubbordföranden Bjarne Rasmussen i spetsen har facket där flera gånger legat steget före ägarna och tagit fram förslag på förändringar som hjälpt företaget till lönsamhet. Och på en viktig punkt är det värmländska järnverket likt Trelleborgsfabriken. Personalen är välutbildad och mångsidig. En analys som ofta görs är att det är precis vad som krävs av svenska industriarbetare för att klara konkurrensen från låglöneländer.
Trelleborgledningen ville flytta produktionen från Ersmark till bland annat Polen, Malta och Italien. Jimmy Faltin och hans kamrater insåg att framtiden borde kunna finnas i en tydligare inriktning på leverans av gummidetaljer till lastbilsindustrin, med de stora och viktiga kunderna Volvo och Scania.
Men de behövde hjälp. En hjälp de inte kunde få från en löntagarkonsult. Någon kläckte idén att facken kunde ta in en riktig affärskonsult, en sådan som bolagen brukar anlita. Problemet var kostnaden. Ett miljonbelopp.
– Räddningen blev vår personalstiftelse. Där fanns pengar, vilket var avgörande, säger Jimmy Faltin.
– Konsulten hade erfarenhet av den här typen av uppdrag. En av meriterna var att han varit inblandad i Jas-projektet. Vi ville ha den bästa vi kunde hitta. Våra jobb stod på spel.
Hela sommaren arbetade konsulten. IF Metall- och Unionenklubben försökte efter bästa förmåga förse honom med siffror och underlag. Semester i någon större utsträckning var utesluten för de mest engagerade. I augusti var rapporten klar. Huvudbryet var hur affärsplanen skulle nå fram till rätt personer inom Trelleborg, en stor oro fanns om rapporten skulle tas på allvar. Konsulten presenterade resultatet av sitt arbete för facken och några utvalda från företaget.
– Sedan hörde vi inget under lång tid men anade en viss aktivitet. Någonstans förstod jag att det kunde gå vägen. Men det kunde jag inte säga, säger Jimmy Faltin.
Tystnaden från ledningen bedömdes som positiv. Ett beslut om att fortsätta nedläggningen var inget som bolaget hade anledning att dra ut på.
Jimmy Faltin är en nöjd klubbordförande när han visar runt i Ersmarkfabriken två och ett halvt år efter krisen. Han lutar sig mot en maskin som tillverkar cylinderfotstätningar för lastbilsmotorer. Den 18 oktober 2010 kallades han och Unionens klubbordförande till ett möte med folk från koncernledningen som meddelade att Ersmarksenheten skulle bli kvar. Jimmy Faltin pustade ut, över fem månaders intensivt arbete hade gett full utdelning. När han gick ut från mötet sköljde tröttheten över honom. En trötthet han hittills kämpat mot. Nu fanns ingen anledning att hålla emot längre.
Sen kom också glädje och stolthet. Vi hade skött oss rätt okej.
– Sen kom också glädje och stolthet. Vi hade skött oss rätt okej.
Trelleborg gick ut med information om att avvecklingen skulle stoppas och Ersmarksfabriken inrikta sig på gummiprodukter för den tunga lastbilsindustrin, precis det som facken insett redan under våren. Men hur mycket intryck företaget tagit av fackens konsultrapport vill Jimmy Faltin inte precisera. Och själva rapporten är hemlig, få har läst den i sin helhet.
– Jag konstaterar att konjunkturvändningen spelade en viktig roll. Men vår organisation, breda kontaktnät och innovativa tänkande var också avgörande.
Ytterligare en aspekt är arbetsorganisationen i Ersmark. Arbetsledare, eller teamleaders som det heter i lean production-sammanhang, saknas. För Jimmy Faltin är ”lean” ett förbjudet ord.
– Lean har tagit det sunda förnuftet som gisslan. För mig är det en organisatorisk mardröm som leder till både minskat arbetsinnehåll och hårdare styrning. Fackligt folk som använder ordet vill jag tvätta i munnen med tvål och vatten. Somliga får något religiöst i blicken när lean kommer på tal, säger han.
På gummifabriken är arbetsgrupper nyckeln till framgången. Detaljstyrning saknas, de få cheferna litar på att personalen tar ansvar för sitt jobb.
– Här är vi vana att ta initiativ. Vi går inte och väntar. Det är en viktig del i helheten, som bidrog till att vi finns kvar.
Varför har ni lyckats med något som andra fackklubbar misslyckas med?
– Vi har sett till att lära oss och förstå mekanismerna inom företaget och i vår omvärld. För att kunna göra det vi gjorde krävs en hög nivå av kunskaper. Jag har fått stå i fokus utåt. Men ensam hade jag varit chanslös. Det är ett grupparbete.
Behöver fackföreningsrörelsen tänka om?
– Den beprövade modellen med löntagarkonsulter fungerar inte. Det insåg vi snabbt. Det gäller att hitta andra strategier. Vårt sätt kanske inte är överförbart till andra men det behövs ett nytänkande inom LO. Ur mitt perspektiv funderas det för lite. Ofta kommer inte en nedläggning som en blixt från klar himmel. Det finns varningssignaler. Det gäller att se dem och börja jobba direkt. Passivitet är förödande. Och hos oss hade vi inte klarat det utan att samarbeta med tjänstemännen.
Hur tänker du kring företagets agerande?
– Jag är stolt över bolaget. Som vågade tänka om.
Fotnot: BådeTrelleborgs koncernledning och platsledningen i Ersmark har avböjt att medverka i reportaget.
