Kärlek och motstånd

Nästan en halv miljon människor är arbetslösa. Massarbetslöshet råder i Sverige och statsminister Reinfeldt och finansminister Borg säger: Tyvärr, vi kan ingenting göra. Så ser uppgivenhetens politik ut och den skrämmer.

Arbetslösheten och utanförskapet ökar. Den så kallade arbetslinjen är nu så trådsmal att den liknar en snara som dras åt om halsen på den som blivit sjuk, på den som blivit utförsäkrad eller står utan a-kassa.

Så byggs det in ett vi mot dem, där den som har ett arbete ställs mot ”bidragstagarna”– de där som inte gör rätt för sig. Som om de sjuka eller arbetslösa är en viss sorts människor som ska straffas. Som om sjukdom eller arbetslöshet inte kan drabba oss alla någon gång.

När arbetarrörelsen historiskt tog makten tog den allmänintresset i anspråk och förvandlade den allra rikaste delen av befolkningen till ett särintresse som skulle hållas på plats i Folkhemmet. Allmänintresset, däremot, bestod av en bred allians mellan arbetare och medelklass, mellan de fattiga och de lite bättre bemedlade.

I de nya Moderaternas Sverige är det precis tvärtom. De fattiga pekas ut som ett särintresse som ska hållas kort. Så skapas ett tvåtredjedelssamhälle. Så ställs ”vi mot de” och just denna motsättning utnyttjar främlingsfientliga krafter.

– Hur ser du på begreppet klass, Jimmie Åkesson, SD, frågade radioprogrammet Konflikt (P1).

– Det är ett begrepp som våra politiska motståndare använder, svarade Sverigedemokraternas partiledare.

Åkesson och hans rasistiska parti tolkar samhällets konflikter utifrån begrepp som nation och kultur.  Klassanalys är inget för fascister. Svensk fackföreningsrörelse har därför det bästa vapnet mot de grumliga idéer om etnicitet som nu sprider sig som en löpeld i Sverige och i Europa.

Det som sker på dagens arbetsmarknad med ökad otrygghet och hårdare villkor är i grunden en fråga om människosyn och samhällsklimat. Kampen mot massarbetslöshet och för en arbetsmarknad med människovärdiga spelregler är också en kamp mot nyfascismens lockelser att trygghet stavas murbyggeri mot ”dem som inte är som vi”.

Arbetarrörelsens svar på det totalitära i början av 1900-talet var: ett jämlikt samhälle där alla får vara med. Det svaret behöver upprepas åter och återigen.

I boken Tvåfrontskrig beskriver journalisten Anna-Lena Lodenius fackets kamp för demokrati mot både höger- och vänsterextremism. Fackföreningsrörelsen var en stark motståndare till nazismen på 1930-talet. Flera förbund, däribland Metall, uteslöt nazister. Det var fackföreningsrörelsen som organiserade den svenska flyktinghjälpen. Fackföreningar gömde också flyktingar i väntan på beslut om asyl. Dagens Arbetes föregångare Metallarbetaren tog tidigt ställning mot nazismen. Till skillnad från arbetsgivarnas tidning Verkstäderna, som i stället för att kritiskt granska den oroväckande utvecklingen under kriget fyllde sin tidning med tyskvänliga annonser.

Metallarbetaren, däremot, skrev reportage och opinionsartiklar som visade på faran med nazismen. Tidningen drev till och med en kampanj för ”Bojkott mot tyska varor”, något som inte LO anammade då den svenska exporten i huvudsak gick till Tyskland och jobben ansågs hotade.

När nu de totalitära idéerna vinner spridning igen runtom i Europa och även i vårt land känns det angeläget att vara på barrikaderna i kampen för fackliga rättigheter, arbete åt alla och människors lika värde.

Dagens Arbete ska vara just ett vittnesbörd från en verklighet som alltför sällan syns i de stora medierna. Den ska granska, avslöja och berätta. Men framförallt förmedla hoppet om att det går att förändra.

Precis som den legendariska journalisten Bang beskrev sitt journalistiska kall som att hon ville ”öka kärlekens makt på jorden” ska Dagens Arbete vara den kärleksfulla kritiker som både fack och arbetarrörelse behöver och den motståndskämpe vår tid kräver.

Kära läsare, det känns fint att nu få vara er chefredaktör. Jag kommer att skriva på ledarplats i varje nummer men däremellan skriver jag kommentarer varje vecka på nätet, på da.se.

Hör av er med både ris och ros och tipsa gärna om frågor som är angelägna att bilda opinion om. Jag nås på hk@da.se och följ mig @HelleKlein och tidningen @DagensArbete på twitter.

Nu är tid för Kärlek och Motstånd.

Helle Klein