Skärpning, DO!

Om du har ett efternamn som inte klingar ”svenskt” eller om du bryter när du talar är risken stor att du kan komma att bli diskriminerad i arbetslivet. Det visar forskning och människors vittnesbörd. Anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen, DO, är också en alarmklocka. Tyvärr leder de alltför sällan till domstol.

I fjol kom det in 1559 anmälningar om diskriminering till DO. Av dessa handlade 514 om etnisk diskriminering. De flesta rörde händelser i arbetslivet. Under förra året lämnade DO in åtta stämningsansökningar till Arbetsdomstolen. Ingen av dessa handlade om etnisk diskriminering.

Detta påpekar förra JämO Lena Svenaeus och docenten i rättssociologi, Eva Schömer i en debattartikel i Dagens Nyheter. De skriver också om de osedvanligt korta handläggningstiderna för inkommande anmälningar hos DO.

– För oss som har lång erfarenhet av arbete med diskrimineringsärenden är det siffror som avslöjar att DO låter bli att utreda flertalet anmälningar, skriver Svenaeus/Schömer.

Debattörerna liknar anmälandet av diskriminering vid en lott i en tombola där de flesta är nitlotter. Genom att så få anmälningar leder till domstol kan heller inte diskrimineringslagen utvecklas.

Dagens Arbete har under flera år granskat frågan om etnisk diskriminering i arbetslivet. Tidningen har särskilt tittat på anmälningarna från medlemmar i IF Metall, GS och Pappers. Under åren 2006 och 2011 fick DO in 72 anmälningar från industriarbetare. Inte en enda av dem har tagits upp i Arbetsdomstolen. Bara åtta av de berörda arbetarna fick skadestånd eller arbetet tillbaka.

Det är svårt att få rätt mot arbetsgivaren i diskrimineringsärenden. Förbudet mot etnisk diskriminering i arbetslivet infördes 1994 och sedan dess har bara två arbetsgivare fällts i Arbetsdomstolen.

Vittnesbörden från en hårdare arbetsmarknad där diskriminering förekommer är många. Dagens Arbete skrev nyligen om Arman som var lovad ett arbete vid ABB Machine men plötsligt ändrade sig arbetsgivaren. 

Vid den sista intervjun i rekryteringsprocessen frågade personalchefen vilka människor Arman helst ville jobba med – kvinnor eller män?

Varför ville personalchefen veta detta? Trodde hon att han hatade kvinnor eller?

Enligt Svenskt Näringsliv är diskriminering en icke-fråga.

– Vi vänder oss emot bilden att arbetsgivare i allmänhet diskriminerar, säger Lars Gellner, jurist på Svenskt Näringsliv, till DA.

Som om det handlar om en bild och inte om verkligheten.

Det finns kritik även mot fackens sätt att hantera medlemmarnas anmälningar. Många upplever att deras sak avfärdas lite väl lättvindigt. Problemet är att ord ofta står mot ord och det kan vara svårt att bevisa att diskriminering har förekommit. Det är dock djupt bekymmersamt att DO inte lyckas driva fler fall till domstol. Svenaeus/Schömers kritik måste tas på allvar.

Skärpning, DO!

Helle Klein