Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska säsongsarbetare utnyttjas i kyrkans skog Hur är det möjligt?
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
Publicerad 2013-05-15, 08:45 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Spara eller slösa? Denna frågeställning har varit förhärskande under lång tid i den ekonomiska debatten.
Spararna har hittills varit segrarna i både EU och i Sverige. Men det är som Björn Elmbrant skriver i Dagens Arena: Europa står vid en korsväg och nu gäller det att välja den väg som stimulerar ekonomierna.
Åtstramningspolitiken har fått förödande konsekvenser i ett Europa som dras med massarbetslöshet och ekonomisk stagnation. Läget är så illa att Internationella Röda korset nyligen varnade för att det är länderna i Sydeuropa som kommer att behöva akut humanitär hjälp då soppköerna och fattigdomen breder ut sig.
Äntligen börjar dock andra röster höras, röster som efterlyser stimulanspolitik och tillväxtskapande och som ifrågasätter Angela Merkels hårdnackade åtstramningskrav. Italiens nye premiärminister Enrico Letta proklammerade nyligen att tillväxtpolitiken inte längre kan dröja, Europa måste bekämpa massarbetslöshetens mardröm. Letta fick medhåll av självaste EU-kommissionens Barroso.
Här på hemmaplan har finansminister Anders Borg och Socialdemokraternas finanspolitiska talesperson Magdalena Andersson tävlat i sparsamhetens logik. Överskottsmålet har ansetts heligt. Men i går uttalade sig Borg inför EU:s finansministermöte på ett sätt som kunde tolkas som att han börjar överge sin hårdnackade spara-linje.
”Det behövs lite mer av energi i den europeiska ekonomin”, sade Borg. I stället för att tala om slopat överskottsmål omdefinierar Borg vad som menas med ett överskott på en procent ”över en konjunkturcykel” och tänker sig kunna satsa i höstens budget. Satsningarna i den moderata finansministerns värld är främst skattesänkningar förstås. Det vore betydligt bättre med rejäla investeringar i infrastruktur och nya jobb. Men ändå är det intressant med Borgs kovändning. Vad svarar Socialdemokratin?
Alltfler tunga ekonomer talar om behovet av att stimulera ekonomin. Lars Calmfors, Kristina Persson, Assar Lindbeck och nu senast Klas Eklund i tidningen Fokus har krävt att överskottsmålet slopas och att regeringen i stället satsar på att få igång ekonomin.
Därmed får LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson bränsle till den vårbrasa han antände i sitt tal på 1a maj då han krävde just ett slopat överskottsmål och en 70 miljarderssatsning för att bekämpa arbetslösheten.
S-ledningen gick genast ut och svarade att detta inte kommer på tal. Ordning och reda i statsfinanserna, lyder mantrat fortsatt som om 90-talets verklighet ännu rådde.
Men att i dag slopa ett överskottsmål som sattes under 90-talskrisens mörker är inte detsamma som att förespråka slöseri och finansiell oordning. Överskottsmålet var absolut nödvändigt i en akut kris då Sveriges statsskuld var på 80 procent av BNP. I dag när vi har en statsskuld på 32 procent av BNP – att jämföra med USA:s på 100 procent eller Japans på 200 procent – är det absurt att vidhålla denna åtstramningspolitiska åtgärd.
När till och med överskottsmålets fader, Göran Persson, hävdar att det nu är dags att slopa överskottsmålet, åtminstone tillfälligt, är det hög tid för den nuvarande S-ledningen att tänka om.
Alternativet till Spara är inte nödvändigtvis Slösa. Det finns något som heter investera.
Det är tid för det nu.