Sluta tiga om Tranåsfabriken

Den amerikanska sociologen Richard Sennet har skrivit kritiska böcker om kvartalskapitalismens kortsiktighet. Han pekar på att det numera tycks finnas två sorters företag – de som förändras eller de som läggs ned.

Riktigt så drastiskt kanske det inte är men det finns en poäng i Sennets kritik av kortsiktiga vinstbegär. Mycket vill ha mer och långsiktigt ansvarstagande – det som var ett signum för industriföretagandet tidigare – sätts på undantag.

Sennet beskriver situationen i dagens USA:

”Fullt livsdugliga företag plundras eller kastas bort, dugliga anställda lämnas vind för våg istället för att belönas, enbart därför att bolaget måste bevisa för marknaden att det kan hantera förändringar.”

Tyvärr känner vi igen samma mönster i Sverige. I senaste numret av Dagens Arbete berättar vi om Stigafabriken i Tranås som läggs ned till midsommar. Tillverkningen flyttas till Italien. Gräsklippstillverkaren i Tranås har visserligen gått med vinst år efter år trots svåra tider. Men det räcker uppenbarligen inte för Global Garden Products, som Stigas ägare heter.

Tranåsfabriken läggs ned, 175 personer sägs upp och maskinerna flyttas till Campigo i Italien. Vad säger de svenska banker som hör till GGP:s ägare? GGP ägs av 28 banker, däribland Nordea och SEB. För några år sedan tog bankerna över ägandet då det brittiska investmentbolaget 3i inte klarade att betala de uppenbart ansvarslösa lån som bankerna gett.

”I Italien sitter GGP:s ledning och ritar om företaget utan att bankerna tycks bry sig. I Tranås har man all anledning att fråga sig vilken roll bankerna som ägare spelar just nu”, skriver Dagens Arbetes Harald Gatu som granskat affären.

Dagens Arbete har försökt få de svenska bankerna att svara på frågor men de tiger som muren.

Både Nordea och SEB har formulerat vackra utfästelser om ”ansvarsfullt värdeskapande”. De säger sig vilja ta ansvar för kunder, aktieägare och samhället i stort. Det vore på sin plats att svara på frågor  om varför en lönsam Stigafabrik i Tranås ska läggas ned.

I boken ”Det belägrade samhället” beskriver Zygmunt Bauman hur det i det korta perspektivet anses mer ekonomiskt att sälja ut tillgångar än att bygga upp, mer lönsamt att plocka sönder det som finns än att utveckla och sätta samman någonting.

– Jag förstår inte varför de flyttar en plusfabrik till en minusfabrik, säger Camilla Sjölin som arbetat på Stiga i 13 år till Dagens Arbete.

– Jag trodde aldrig att det här skulle hända med Stiga. Det kändes som den säkraste arbetsplatsen i kommunen, det enda företaget som gick framåt och med vinst, berättar Mirsab Dedic.

Nordea och SEB har en del att förklara, om de tar sina egna ord om ansvarsfullt värdeskapande på allvar. Tigandets tid är sen länge förbi.

Helle Klein