Ankis rygg är slut – har inte råd att gå i pension: ”Hur ska jag klara mig?”
Smärtan är som knivar Måste ändå bära tunga säckar – i tre år till
”Jag är överväldigad”
Publicerad 2013-06-17, 13:58 Uppdaterad 2015-02-09, 11:14
Dagens Arbetes krönikör sedan många år tillbaka är glad över sitt stipendium. Men utnämningen påverkar inte hans arbete. I dag börjar repetitionerna inför premiären på Liseberg.
Carl-Einar, som varit krönikör i Dagens Arbete i över 20 år (de första åren i tidningens föregångare Metallarbetaren) berättar att han fick veta att han skulle få stipendiet för några dagar sen. Men han fick inte säga något.
– Är det sant? tänkte jag. Skulle jag få Povel Ramels Kamramelodiktstipendie? Det var helt overkligt.
I går kändes det som en befrielse när han äntligen fick ta emot stipendiet. Han stod på Skansens scen när de drog bort skynket över hans huvud. Då förstod han att det var på riktigt.
Påverkar utnämningen ditt arbete?
– Jag kommer att fortsätta att göra allt det jag gör nu. Jag är intresserad av en mängd olika saker. Musik, trolleri, varieté, texter. Jag vill fördjupa mig och bli bättre.
Han berättar att det för honom var en speciell poäng med att få just Povel Ramels pris.
– Povel Ramel inspirerar mig mycket. The sukiyaki syndrome är till exempel fortfarande lika rolig som när den kom. (1986, red. kommentar).
Förutom priset på 20 000 kronor fick han en stor ”Povelstrut” med karameller.
– Jag har inte smakat än. Jag ska ta med mig struten och bjuda på när vi börjar repetera i dag, säger han.
Det är repetitionerna inför premiären på Liseberg den 28 juni som startar nu. I höst turnerar Carl-Einar Häckner vidare med varietén Swedish meatballs med lingon.
Förra året fick Eva Rydberg stipendiet, året innan Johan Glans. Andra stipendiater har varit Kalle Moraeus, Babben Larsson och Robyn.
