”Det ligger i branschens natur”

LO och IF Metall ser problem med att koncerner bollar arbetskraft mellan sina bemannings- och omställningsföretag. Anders Weihe, chefsjurist och förhandlingschef på Teknikföretagen, håller inte med.

Ett bemanningsföretag säger upp. Ett omställningsföretag i samma koncern sköter coachningen av den uppsagda. Sedan anställs han eller hon på bemanningsföretaget igen. En intern TSL-rapport beskriver så kallad koncernintern omställning som principiellt tveksam, och TSL:s styrelseledamöter från LO, Byggnads och IF Metall ser tydliga problem med upplägget. Men Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe, också ledamot av styrelsen, tycker inte att det finns några belägg för att misstänka tveksamheter, även om systemet möjligen kan behöva anpassas.

Anledningen till att så många bemanningsanställda som sägs upp hamnar i koncernens omställningsföretag – och sedan snabbt återanställs igen – bottnar i bemanningsbranschens särart, konstaterar han. Bemanningsföretag säger ofta upp sina anställda, och återanställer också många igen efter en kort tid. Så fungerar det eftersom företagen har en hög omsättning på uppdrag.

– Även i våra medlemsföretag förekommer att man har lägen där man tappar kunduppdrag och det uppstår en arbetsbristsituation, och så får man i bästa fall nya kunduppdrag och kan göra återanställningar. Men i bemanningsbranschen är det här någonting som ligger i verksamhetens natur.

– På det viset så avviker bemanningsbranschens förhållanden mot hur det fungerar i andra branscher. Därför tycker jag att resonemang om att det skulle vara någonting egendomligt, eller att man misstänkliggör det här, det tycker inte jag att det finns några belägg för. Det här är en avvikelse som beror på branschens förhållanden, och därför är det vettigt att man utreder närmare. Möjligen anpassar man TSL-systemet, eftersom det här är en avvikelse som man inte hade för ögonen när man träffade TSL-avtalet.

– Nu har jag inte följt debatten i detalj, men jag tycker att delvis kan man få intrycket av att det skulle vara fråga om fusk eller liknande, och det tycker inte jag att det finns belägg för.

Finns det ett problem med att så många går från bemanningsföretaget just till koncernens eget omställningsföretag?

– Det jag menar är inte något konstigt, utan en effekt av hur branschen fungerar. Även inom teknikföretagens område kan det här uppstå. Det vill säga man tappar en stor kund, får arbetsbrist, jobbar hårt och hittar en ny kund. Skillnaden om man tittar statistiskt är att det här är väldigt vanligt inom bemanningsbranschen, utan att det är något konstigt, men den fungerar annorlunda än vad våra medlemsföretag gör. Det tycker inte jag är något konstigt, och det kan motivera särregler.

Men kan det vara ett problem att de uppsagda så ofta går till koncernens eget omställningsföretag, man kan ju lika gärna gå till ett annat omställningsföretag som inte är så tätt kopplat till det egna bemanningsföretaget?

– Ja, men frågan är, och det måste vi diskutera nu, frågan är om det över huvud taget är problemet. Grundfrågan är ju att man kan tycka att om man har en oerhört hög grad av återanställningar, vilket egentligen är helt naturligt, så fordrar det särregler. För om man inte tror att det är fusk, och det tror inte jag, då spelar det egentligen ingen roll vem som tar omställningsuppdraget. Problemet, om man nu ska kalla det för problem, det är att det i många fall inte blir någon riktig omställningssituation. Man har inte gjort så mycket arbete i själva omställningsuppdraget, och det är där problemet ligger. Då spelar det egentligen ingen roll om uppdraget går till a eller b, utan då ska man diskutera hur man ska förhålla sig till en bransch där det, av naturliga skäl, sker så mycket återanställningar.

Skulle det kunna vara ett problem att människor kan misstänka fusk?

– Det kan man ju säga. Parterna i TSL-systemet är angelägna om att det inte uppstår misstankar om oegentligheter. Om det felaktigt uppstår misstankar skulle man kunna säga att ett sätt att hantera det, är att man är tydligare i sin kommunikation om att det inte är något konstigt. Om det felaktigt uppstår uppfattningar så är en modell att informera om hur det ligger till. Vad jag menar är, att om det uppstår ogrundade uppfattningar, så är kanske inte det riktiga alternativet, normalt sett i alla fall, att omedelbart ändra reglerna.

Men kan det inte vara svårt att bevisa att det här är ogrundade misstankar, en konstruktion som överhuvudtaget väcker frågor är problematisk?

– Visst är det ett problem, det gäller i alla sammanhang, att om det är svårt att redovisa exakt hur saker och ting ligger till så är det en svårighet, och sådana svårigheter är alltid ett problem.

– Det gäller alltid att vara noggrann och inte fatta beslut på lösa grunder. Sen gäller det att ställa sig frågan: vad är själva grunden för en viss sak, och inte hoppa på något tåg om att det är oegentligheter eller tveksamheter, om man inte har oerhört goda grunder för att det är så, och det tycker inte jag att man har i det här fallet. Därför tycker jag att det är alldeles utmärkt att man ska titta närmare på detta, och ha en dialog med företagen.

Anna Tiberg