IF Metall om 24-månadersregeln: ”Om det är så blir jag mycket besviken”
Vill ha mer fakta om hur avtalet fungerat i praktiken ”Då har man inte fattat hur vår modell fungerar”
Publicerad 2014-05-08, 15:17 Uppdaterad 2020-07-03, 13:39
Inhyrning Osäkra, rädda och fler än någonsin. Bemanningsbranschen växer och fackliga företrädare tystnar. Kraven till IF Metalls kongress är tydliga: Bättre fackliga förutsättningar för inhyrd personal.
Tekniker M006, Lulzim noterar sitt signalement på den gulnande lappen och testar känslan på dieselpistolen en sista gång innan han lägger den åt sidan.
Nu, efter tre månader, börjar han äntligen få in den rätta känslan. Känner sig hemma och nästan bekväm på jobbet. Ändå ursäktar han sig återigen till kollegan Johan att det tagit ett tag att lära sig alla arbetsuppgifter.
Johan viftar bort det. Han och de andra arbetskamraterna är nöjda och tänker inte släppa iväg Lulzim i första taget. Orden gör Lulzim lugn, men samtidigt vet han att han när som helst kan vara borta igen. Ny på ett nytt företag, tvungen att ännu en gång bevisa för arbetskamrater och chefer att han duger.
Lulzim är anställd genom Manpower sedan åtta år tillbaka. Som det ser ut nu har han ett tillsvidarekontrakt på serviceföretaget Wennström i Malmö, men han vet att det inte innebär en säkerhet. Är någon missnöjd måste han vara borta inom två veckor.
Han har lärt sig att inte bli för hemmastadd och han har också lärt sig att inte göra för mycket väsen av sig. Den som anpassar sig bäst, lär sig snabbast och klagar minst är den som blir kvar.
– Arbetsgivare gillar ”ja-sägare”, säger han, inte fackliga problematiska.
Egentligen är han själv en av de där fackliga, problematiska nej-sägarna. Solidaritetstänket har alltid varit viktigt och de senaste fem åren har han engagerat sig mer än någonsin. Han har blivit vice ordförande i Manpowers IF Metallklubb och jobbar för att få fler att gå med.
Ändå är det något som gör att han håller sig i kragen. Han är rädd för att inte bli omtyckt, rädd för att bli utbytt och rädd för att stå utan jobb om han skulle säga vad han tycker.
– Jag vill gärna gå på utbildning, men många gånger vågar man inte. Vi sitter inte lika säkert som dom, dom fasta. Klart man är rädd att bli utbytt.
Lulzim fortsätter till teststationen. Vrider på kranen och kopplar i pistolen. 38 liter. Den klarar trycket. Godkänd och redo att återvända till sin bensinstation.
–Säger arbetsgivarna att vi ska hoppa så hoppar vi, på den nivån är det. Klart att det finns många saker som man skulle vilja förändra, men oftast är det inte värt det.
Hur ska de göra så att vi blir trygga? Kan du inte fråga de ansvariga det? Så att vi kan vara sjuka, kvinnor kan vara gravida och vi kan gå på semester utan att vara rädda för att bli av med jobbet.
Lulzim är långt ifrån ensam om att vara rädd för att säga ifrån. Till IF Metalls kongress har ett flertal motioner kommit in där kraven är tydliga. Avdelningar runt om i landet vill se tryggare anställningar för bemanningsanställda och bättre förutsättningar för att jobba fackligt som inhyrd.
Tobias Järnström är också han inhyrd från Manpower. I dag plockar han komponenter ur en bensinpump. Någon har backat på den så illa att det är lika bra att flytta allt till ett nytt hölje.
Tobias är 26 år och har varit bemanningsanställd sedan han tog studenten. Aldrig har han dock haft en tanke på att gå med i facket. Han har aldrig haft något behov av det. Han som är ung och rotlös ser inte hur facket skulle kunna hjälpa honom.
Lulzim suckar åt resonemanget, men trots att han är vice ordförande i klubben blir argumenten svaga när han själv inte vågar stå upp för sin sak. Han vill ha ett slut på det här nu och få möjlighet att hjälpa till.
– Hur ska de göra så att vi blir trygga? Kan du inte fråga de ansvariga det? Så att vi kan vara sjuka, kvinnor kan vara gravida och vi kan gå på semester utan att vara rädda för att bli av med jobbet. Hälsa från mig, jag vill verkligen veta.
Många motioner handlar också om att man vill begränsa möjligheten att hyra in personal.
Malin Timan